Rollspelare & Wolfy prs

Nate höll om henne en stund och pussade lätt hennes huvud. Han visste inte riktigt hur hon mådde men antog att hon hade otroligt mycket i huvudet. Han ville inte att hon skulle vara ensam med tankarna så han fortsatte hålla om henne.
"Du kan prata med mig, Leah. Sitt inte inne med allt. Som sagt det är väldigt tungt."

”Jag vet inte ens vad jag skall tänka och tycka.” Hon pressade fingrarna mot tinningarna och skakade knappt märkbart på huvudet. Hon ville slå på någonting för att få utlopp av ilskan, gråta för att få utlopp av besvikelse, frustration och sorg. Ändå gjorde hon ingenting. ”Han sa åt mig att ta nycklarna till hans Porsche och åka iväg.” Hon begravde ansiktet i händerna innan hon lutade huvudet en aning mot Nate.

Nate nickade och strök henne försiktigt över ryggen. Han fuktade sina läppar och slöt ögonen i några sekunder. Han hade knappt pratat med Leah under tiden hon varit där men det var inte svårt att förstå att hon förtjänade mer än vad hon hade fått av livet.
"Ska jag skjutsa dig nånstans?" undrade han och smekte hennes kind.

Leah skakade på huvudet. Det var otroligt rart av Nate att erbjuda sig att skjutsa henne någonstans, men hon visste inte vart hon ville ta vägen plus att det inte var något hon kunde begära av honom heller.
”Jag tror att Jason behöver dig här, han behöver er alla. Jag klarar mig.” Hon försökte nog mer övertyga Nate om den saken än sig själv.

"Du behöver någon, Leah. Du kan inte vara själv just nu inte med den här bördan." sade Nate allvarligt och tvingade henne att titta på honom. "Dessutom så är du inte i skick för att köra något alls." sade han och smekte henne över håret. Han suckade lågt och höll om henne igen, det var nästan så att han ångrade sig.

”Vi kan åka snart. Jag behöver bara ställa en fråga till Jason först.” Det vände sig i magen bara av tanken på att stå ansikte mot ansikte med honom. Trots att hon försökte ta sig framåt långsamt så kändes det som om hon nästan genast stod utanför hans rum. Hon tvekade en lång stund innan hon öppnade dörren.

Jason hade lagt sig i sängen med ögonen slutna. Han satte sig upp direkt och tittade hoppfullt på henne, en liten del av honom hoppades på att hon skulle stanna hos honom trots allt.
"Berättade nån?" frågade han osäkert och granskade henne.

Den hoppfulla blicken han gav henne fick henne inte direkt att må bättre, det var mer som att hälla mer bränsle i elden.
”Du hade mage att spela offer och vända det hela mot mig.” Hon lät inte arg eller irriterad utan mer trött och ledsen på rösten. ”Du gav mig skuldkänslor för hur jag kunde tro på några artiklar trots att allt var sant?”

Hoppet i hans blick försvann snabbt och han vek undan med blicken. Han svalde hårt och la sig ner i sängen igen, att prata igenom allt skulle inte alls göra något bättre.
"Ja." sade han bara, det var ju ingen lögn att han hade gjort exakt det. Han hade ljugit och vänt allt mot henne för att inte förlora hennes tillit, inte för att det hade gått särskilt bra ändå.

Trots att hon ville därifrån så fort som möjligt så kändes det inte rätt att bara lämna honom heller. Hon satte sig ner på sängen för att sedan lägga armarna om honom i en liten kram, passade på att andas in doften från honom. Efter en kort stund reste hon sig upp igen för att lämna rummet. Förevigt skulle hon ju inte vara borta, trots att hon var upprörd så var det självklart för henne att det inte längre var ett alternativ för henne att klara sig utan honom, hon ville bara komma iväg ett tag.