Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape flämtade där han låg knappt vid medvetande på marken och mannen såg på Lova och sa.
- Varför skulle jag.....han mördade mina föräldrar när han själv inte var äldre än 15 eller 16 år och jag var bara en nyfödd bebis på den tiden.
Jag såg det ingen bebis ska behöva se.
Varför....ska jag låta en sådan man gå lös?

" Han är pappa till en treårig kille och är snart pappa igen" sa Lova och spände blicken i mannen.

Mannen blängde på henne tillbaka och sa.
- Det gör det bara ännu värre....en man som honom borde inte ens ha barn.....

En kvinna som hade försökt hindra sin man att göra det han tänkte göra kom nu till platsen och slet undan sin man och sa.
- Herre gud Joel.....även om denna man du just slaget gul och blå var dina föräldrars mördare så ger det dig ingen rätt göra samma sak med honom.
Och jag är säker på om det var han så har han säkert mått dåligt nog ändå.
Låt honom vara.....stick nu hem till oss...
Jag låter denna unga fröken bestämma vad hon vill göra med dig.

Mannen knöt nävarna och stack iväg.

" Snarare en man som du som inte borde ha barn" skrek Lova efter mannen. Hon böjde sig ner vid Sev.
" Älskling hör du mig?" frågade hon oroligt.

Kvinnan såg på henne där hon stod och ville bara se om Snape var okej och sedan fråga om hon kunde vara till hjälp och vad hon ville skulle göras åt hennes idiotiska man.

Snape låg kvar och var i sådant chocktillstånd att han.....inte kunde få fram ett ord.

Lova hjälpte sev upp och strök honom över kinden.
" Älskling" sa hon tyst.

Snape kunde fortfarande inte svara......han visste att han säkert var blå på många ställen och att något revben säkert var av och hans ena fotled kändes öm....han försökte få fram ett ord men han var alldeles för chockad och kvinnan som fortfarande stod kvar sa nu lågt.
- Ursäkta mig.....jag är fruktansvärt ledsen för min dåraktiga man....och det går inte att förlåta vad han gjort mot din älskade och jag tänker inte hindra någon av er att sätta fast honom för misshandel eller något.....men om du vill.... jag hjälper dig gärna hem....med honom.....han ser ut att kunna tuppa av när som helst.

" Skulle vara tacksam över hjälp" sa Lova och log mjukt mot kvinnan. Hon kände barnet sparka i magen.

Kvinnan nickade och gick fram till Lova och tog försiktigt över Snape och lyfte upp honom i famnen och såg på Lova och sa.
- jag kan inte fatta att min man gick så långt.....han sa för några dagar sedan att han sett din älskade här, i denna stad, vi har nyss flyttat hit....han snackade med mig om det han mindes som bebis.....jag sa till honom att din älskade kanske skulle gå med på att prata om det hela......men jag trodde inte att han skulle göra något sådant här.

Snape låg och darrade i kvinnans famn.

" Då kan du hälsa din man att Severus ångrar allt han har gjort och att han bara vill leva ett normalt liv med sin son och hans blivande barn och blivande fru" sa Lova.
hon höll Sevs hand hela väggen fram till huset.
" Föresten vad heter du?" frågade hon.