ÖppetRollspel -We are Fangirls and Fanboys

Joey

Jag bara stirrar på Kayla och Gwen med uppen mun.
"Jag klarar inte det här mer." Säger jag och springer ut ur borgen.

Gwen
"Jag räddade ditt liv när jag drog in dig under granen. Har du redan glömt det? Du blev medvetslös. Du skulle ha dött, var lite tacksam Kayla."
Jag betonar hennes namn och släpper motvilligt kniven.
"Du är bra på det där med knivar. Men jag tog just ner dig hur lätt som helst. Våga inte försöka dig på något."

Kayla
-
Fan, det här är inte tjejen på bussen! Verkligen inte! Vad ska jag säga nu? frågar jag mig själv, i tanken. Istället för att säga något stirrar jag mordlystet på Gwen. Sedan springer jag, ut ur borgen. Mördaren kunde fortfarande vara där. Fan, jävla Joey! Hon är fortfarande där ute!

Gwen
Jag ser efter Kayla och kan inte låta bli att le svagt trots allvaret i ögonblicket. Jag går segrande ur striden.

(Sorry har inte varit aktiv, men jag antar jag är kvar i rummet?)

(Vi säger så!)

(Då ör vi på det!)
Jenn
Jag andades ovanligt lugnt. Trots att de andra gått ut, jag var var med Gwen. Men olika citat från olika fandoms, tankar om att jag befann mig i en märklig situation med någon från de olia fandom's höll mig ovanligt lugn.

Gwen
När Kayla stormat ut ur slottet drar jag ogenerat min tunna tröja över huvudet. Jag river den i två långa remsor och knyter fast den ena runt min skadade hand. Den andra knyter jag åt runt handleden för att stoppa blodflödet till handen. Jag drar åt knuten hårt och hyperventilerar av smärtan.

Jenn
Jag såg Gwen. Hon hade tydligen inte märkt mig. Tyst och försitigt så lev jag av sängen och hoppades attjag kunnde komma ut utan att hon såg mig.

Gwen
Jag hör Jenn lämna sin säng på andra sidan rummet.
"Du behöver inte gå," säger jag och fortsätter kolla in i väggen.