Prs hungergames

- Du är ett monster, röt jag.

Marie:
" Varför."
Frågar jag med gråten i halsen
Lissy:
* avsvimmad*

- För att du inte älskar den känslomässiga killen jag är utan du älskar såna killar som är elaka och dryga och det är inte jag, sa jag.

Marie:
" Näe... Jag äskar dig för precis den du är."
Säger jag och kollar honom i ögonen.

Lissy:
Plötsligt vaknar jag i kramper och jag rycker och kan inte hålla mig sansad.

Jag böjer mig ner vid Lissy.
- Lissy hjärtat hör du mig? frågade jag oroligt.

Lissy:
Jag hör en röst i fjärran och jag vill bara söka mig till den men jag är för långt borta och det känns som om jag glider längre och längre ifrån den.
Jag rycker i kramper och kan inte hålla mig still

- Lissy, sa jag med tårarna rinnandes ner för kinderna.

Lissy:
Plötsligt känner jag att jag stannar helt och jag bara försvinner.

( vi säger att hennes hjärta hade stannat och att Marie räddade henne och Luke litar på henne igen och mabye gett in love c: bara för att det ska bli dramatiskt )

( Visst)

- Lissy nej, skrek jag och började gråta.
Jag grät högt.

Marie:
Jag springer fram som en blixt.
"Akta dig Luke! "
Säger jag och håller för hennes näsa och sen släpper och börjar gjöra konstgjord andning.
Plötsligt hostar hon till och vaknar.

Lissy:
Allt är suddigt framför mig och jag ser bara svagt konturen av två människor.
" Luke..."
Säger jag svagt och försöker resa mig men faller till marken igen.