Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log och tänkte lyckligt att nu hade de äntligen träffats igen. Han gick vidare och fortsatte med sina sysslor..

Mona log hon med och kom in i köket. En kopp med en varm dryck stod redan framme. Hon satte sig ner och drack upp hela i ett svep. Det kändes redan bättre i halsen, men hon skulle vänta med att prata lite.
Hon fortsatte sedan göra sina sysslor, och när det närmade sig kvällen kallade den gamla herren henne. Hon gick tyst dit, förhoppningsvis ville han bara att hon skulle sjunga, så hon skulle hinna i tid till Niel och kvarnen.
Men när hon kom dit, låste han dörren bakom henne. "Din sångröst är inte den enda saken jag köpte dig för" sa han med illbådande röst och gav sig sedan på henne, tog henne.
Någon timma senare, halv nio, kom hon äntligen ut från hans rum. Hon rättade darrigt till klänningen medan hon gick ut.

Då klockan slog nio ville Niel inte vänta längre. Han var utom sig av oro: hade någon gett sig på Mona? Slagit henne? Eller våldtagit henne? Niel gick misstänksamt mot huvudbyggnaden.

Mona kom ut ur huset och såg direkt Niel då han var påväg dit. Hon sprang fram till honom och begravde ansiktet mot hans bröstkorg. "Han...gav sig på mig" fick hon fram med hes och kraxig röst. Hon var i alla fall inte helt stum längre.

Niel fick sina aningar bekräftade. Såhär dags, på midvintern hade armen gjort ont nästan varje dag och ilskan som blossade upp inom honom gjorde att han skiftade från att vara osynlig till att vara synlig.

Mona snyftade svagt till. "Men jag är i alla fall här med dig...". Och mannen, hade varit snällare än andra lorder och män hon träffat, han hade inte gjort illa henne så mycket i alla fall. "Åh, jag trodde aldrig jag skulle få se dig" mumlade hon.

Snart hade Niel lyckats lugna ner sig. "Kom!" sa han lågt och drog iväg henne mot sitt enkla rum.

Niel la händerna på Monas midja och besvarade villigt kyssen. Sen drog han henne ner i badbaljan och fyllde den med vatten, i vilket han sedan hoppade i.

Mona log och smekte lätt hans bröstkorg. "Jag har saknat dig så" sa hon med sin hesa röst. Hon hade ont i halsen, men det skulle nog bli bättre. "Vad har du fått göra här?" frågade hon sedan.

"Hmph! Baka bröd! Hur vågar de vara så nedlåtande mot mig!" muttrade Niel buttert