Förbjuden kärlek

Simon och Fai tog steg framåt men mannen tryckte knivseggen hårdare mot hennes hals så blod sipprade fram. "Tillbaka mina herrar, gör ni något skadas er drottning, släpper ni förbi mig skonar jag hennes liv." sa han med ett hemskt leende, och Simon var på väg att protestera. Men Egeria skakar lätt på huvudet utan att det knappt märks, bättre att de tog henne än den äkta drottningen, Isis. Hon kunde lätt offra sig för sin vän och drottning och hon var som sagt ingen av stor vikt, vilket de andra var, hon var endast tjänarinna. Dessutom skulle de säkert få mer upplysningar om de som var mot kungahuset om de kom efter.
Han för henne ut och upp på en häst och snabbt är de därifrån, inte för att Egeria märker något. Han tyckte tydligen det var bättre att ha henne avsvimmad än sparkandes och levandes.

Isis tittade upp när dörren flög upp.
"Han har Egeria?" sa Simon och Isis stirrade på honom.
"Mannen i svart röstning?" frågade hon och de nickade förvånat "Jag mötte honom och sa att han kunde gå till ert rum, jag trodde inte han skulle ta henne" sa hon förfärat och reste sig upp.
"Han tror hon är drottningen" sa Fai och Isis knöt nävarna och gick för att byta om. Hon kom snart tillbaka i byxor och tröja. Hon satte ett svärd runt midjan och såg på dem.
"Nu hittar vi Egeria" sa Isis bestämt

Egeria vaknar så småningom upp i ett mörkt rum och av lukten och kylan gissade hon på fängelsehåla. Hennes bara fötter är fastkedjade med bojor och händerna endast bundna med rep. Egeria märker hur hon darrar, inte enbart av rädsla men också kyla då hon nu endast är iförd en särk, Vad skulle hända med henne?

Isis satte upp så sin svarta hingst, Simon och Fai satte upp på sina hästar bredvid henne.
"Skall vi ta med några soldater?" frågade Simon och hon funderade.
"Låt dem rida bakom oss, de kan vara nära nog att hjälpa oss men inte så nära att vi verkar hotfulla. Vi skall ju endast prata med kidnapparen" sa Isis kallt.
"Det är därför du är beväpnad?" sa Fai roat och hon såg bara på honom innan hon red ut från slottet.

Plötsligt fylls rummet med ljus då dörren öppnas, och en man, ja mannen hon mött i slottet står framför henne stor och bredaxlad. "Har ni det bekvämt ers majestät?" frågar han med sarkastisk röst och gör en sarkastisk bugning. Vilket Egeria besvarar med att slå till honom med de bundna händerna, rakt på ögat så det snart bildades en präktig blåtira. "Jävla, häxa." väser han och slår till henne hårt så hon faller omkull, men drar sig sakta upp på fötter. Trots att hon är bunden, skall hon göra ett bra intryck som drottning.

Isis suckade, hon hade fått fråga sig fram vart mannen tagit vägen, det tog henne jätte lång tid att ta sig framåt.
"Han verkar vara påväg till York" sa Fai och Isis nickade. Nu när de lämnat staden kunde de rida mycket fortare. Några timmar senare var de framme vid York. Hon tittade upp på borgen.
"Vem är sheriff här?" frågade hon och Fai funderade.
"Han heter Tim något" sa han och Isis nickade.
"Men han ligger på sin dödsbädd vet jag" svarade Fai och hon förstod att en man då lätt kunde driva slottet under tiden, en man som inte hade goda avsikter.
"Låt oss besöka borgen" sa hon och red framåt.

"Släpp mig, mina män kommer att få tag på dig." säger Egeria med giftig stämma och mannen ser endast hånfullt på henne. "Tror du någon saknar drottningen? Här? En drottning som inte ens kan stå på benen." skrattar han och ett nytt slag får henne åter till marken. Egeria andas tungt, men åter tar hon sig upp, hon vet inte hur denna lek pågått, men hennes kropp smärtar och värker som hon inte trott var möjligt.
"Vad är du för en man som slår en bunden kvinna? Inte ens en fattigpojke skulle slå den som var i sådant underläge." Hennes röst är fortfarande stabil utan ett enda avslöjande om att hon inte är den hon utger sig att vara.

Isis satte av på borggården och en man kom ut till dem.
"Vad vill ni?" fräste mannen och Isis log emot honom.
"Prata med den som bestämmer här" sa hon och mannen log.
"Det är jag" sa han och Isis drog en kniv.
"Jag är inte på humör för att leka" sa hon och satte kniven emot hans strupe.
"För mig nu till din ledare" sa hon och mannen började gå. De gick ner i fängelsehålorna och hon såg på mannen som slog Egeria och hon kände ilskan koka.
"De här människorna vill prata med dig" sa mannen.

Egeria slogs ner till marken och tänkte ta sig upp, åter, inte ge sig. Då öppnades dörrarna och mannan vände sig om mot besökarna. Egeria såg vilka de var, vad tusan gjorde Isis här? Och de andra? Var det någon mannen ville åt så var de sådana vid makten, snälla att de inte avslöjade sig.

"Vilka är ni?" fräste mannen och Isis log.
"Vi är dem som skall hämta tillbaka våran drottning" sa Simon och Isis lät handen vila på svärdsfästet och hade kniven i den andra. Mannen skrattade.
"Ni och vilken armé?" frågade han hånfullt samtidigt som en man kom springande.
"Det står hundra män på gården" sa han andfått.
"Den armén" svarade Fai och mannen tittade på dem.