We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas undrar hur det här egentligen kan hjälpa Nikki då det ligger en död varg i rummet. DEt störde honom enormt att dem kysser varandra i ett rum med ett dött djur i. Tom lägger sin andra han på hans midja.

Nikki märker att Tom är tveksam och sätter sig upp
"Förlåt" sa han lågt och såg ner på Tom "Jag tänkte inte, det brukar döda sorgen ett tag men jag vill inte göra det med dig bara för det" sa han och klev av tom och satte sig bredvid honom

Thomas höjer ett ögonbryn och sätter sig upp. "Vad då göra något med mig?" frågar han nyfiket då han inte på pricken förstår vad han menar då det kan betyda så många olika saker.

Nikki skrattade lite "ibland är du bra trög" sa han roat och strök honom över kinden "det finns inte så många andra sätt jag kan mena det på" sa han och la sig ner i sängen och stirrade upp i taket, hade det varit någon annan än Tom hade han faktiskt gått hela vägen men han ville inte såra honom

Thomas låter sig besegras även om han bara halvt vet vad han är ute efter. "Okej" säger han med en röst som tyder på att han har förstått.
"Vet du en sak: En gång är ingen gång och man blickar framåt" säger Tom och sitter fortfarande upp men på knäna nu.

Nikki ler lite roat "ibland är du för snäll" sa han leende och tog toms hand och började leka med hans fingrar "Ja men det är andra gången" påpekade Nikki och såg på Tom "du får slå mig i fall du tycker jag gör något dumt" sa han leende

"Då är det två gånger för mycket, eller 0" skrattar Thomas och makar sig närmre Nikki. "Och förresten så säger jag till om ajg inte tycker om det, aldrig att ajg slår någon annan en mig själv" säger han.

"precis, och jag menade inte att gå så fort fram, dåliga vanor antar jag" sa Nikki och ryckte på axlarna och skrattar sedan "jag menade mer att du skulle ge mig ett lät slag på axeln och jag tycker du skall sluta slå dig själv" sa han och såg in i Toms ögon och slöt sedan sina "vi måste begrava Mokona med" sa han lågt och genast kom sorgen tillbaka, men Mokona förtjänade att begravas

Thomas får sitt hår att stå upp med sin lediga hand och känner det sakta åka ner till sina platser igen. "JAg har aldrig haft ett förhållande tidighare så jag vet itne riktigt vad som är för fort eller så, och ajg bryr mig inte så hårt heller" informerar han Nikki när hans hår kommit på plats igen. "OCh då tycker jag att du ska sluta skära dig och dricka. Vi kan börja dansa för att få oss mindre deppiga" säger han och kan faktiskt inte se sig själv dansa. Tom har prövat några gånger på skoj och det såg inte särskilt bra ut fast då hade han inte haft lektioner i skolan och han var endast 7.
"Vill du begrava honom? Annars om du inte står ut med det kan jag göra det, om det blir för mycet för dig alltså" säger han lågt med allvarlig röst.

Nikki ser på Tom "Jag antog att du inte hade haft det, men det går för fort när det inte känns bra" sa Nikki "så om du inte känner dig redo går det för fort" sa han vänligt och tystnade sedan "Jag skall försöka, det finns nog ändå ingen alkohol i huset och ja är jag med dig har jag lite svårt att göra något annat dumt" sa han lågt och såg sen för första gången på Mokona sen han dött
"Nej jag vill vara med och begrava honom" sa Nikki lågt