När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Xenia slöt ögonen och kände hur ögonlocket, brände och hon kännde sig yr.
- Jag besöker hellre din far, sa hon och ställde sig upp men vacklade till och tog tag iFai.
Vad hade hänt med henne?
Det var sällan hon kännde sig så här dålig.

Fai såg på henne "han hjälper dig säkert" sa han leende och såg sen oroligt på Xenia och tog tag i henne "du ska inte gå själv" sa han och lyfte upp henne i sina armar och tog fram flampulver och kastade in det i spisen och sa namnet på sitt hus och klev i i lägenheten och hans föräldrar såg på honom
"hon mår inte så bra" sa han oroligt och la henne i sin säng och Jezebel kom in och började sedan undersöka henne

Det var tur att Fai tog tag i henne för hon kände hur hon blev yr och allt svartnade.
Hon vaknade upp en kort stund och såg Jezebel, men hon hann inte säga något innan hon åter försvann in i mörkret.

Fai såg oroligt på henne och sen på sin far
"hon har blivit utsatt för en förbannelse" sa han lågt och Fai såg på honom "de tär en hemgjord så jag vet inte vilken eller hur den fungerar" sa Jezebel
"kan du försöka hjälpa henne?" sa Fai förskräckt
"självklart" sa han och tog fram skalpellen och Fai såg oroligt på honom men andades ut när han bara to lite blod från henne och sedan lindade om såret
"jag ska gå och göra några expriment" sa han och Fai nickade och satte sig på sängen och kramade om Xenias hand
"snälla vakna" bad han

Xenia hörda Fais röst långt borta hon ville svara honom, men orkade inte.
Hon försökte röra hanns hand men fingrarna ville inte lyda.
Xenia kännde en otrolig trötthet hon ville bara sjunka in i mörkret, men samtidigt var hon livrädd för det.

Fai kände hur svag Xenia var och han var livrädd för det, han ville verkligen inte förlora henne.
"jag vet inte om du egentligen kan höra mig men om du kan det vill jag att du lyssnar på min röst" sa han så stadigt han kunde "jag älskar dig verkligen och jag vill inte förlora dig. Minns du löftet di gav mig? Dör jag dör du? Jag säger bara det samma, jag tänker inte leva utan dig" sa Fai "snälla vakna" bad han och kände tårarna rinna. Han kände en axel och såg på sin mor och han slängde sig runt halsen på henne

Xenia hörde Fais röst och ville inte mer än gärna än lyda honom.
Men hon kunde inte, hon ville inte att han skulle dö.
Men hon kunde inte göra något för att hindra det.
Hon orkade inte göra något, kroppen ville inte lyda henne.
Hon var så trött, honville bara sova, sjunka in i mörkret.

"tänk om hon dör mamma" sa Fai förskräck och han mor höll om honom
"hon är en kämpe precis som sin mor! Och hon har en anledning att vara kvar i livet" sa Cara och höll om honom
"jag klarar inte av att se henne sån här och dör hon så..." sa Fai och tystnade
"jag vet, även om det skulle krossar mitt hjärta om du dog, förstår jag dig. Jag skulle göra samma sak om Jezebel dog och ja förr Draco" sa hon och Fai såg på henne. Hon var bra konstig, men han var glad att hon inte tänkte stoppa honom. Fai vände sig mot Xenia
"somna inte" bad han "försök att inte att falla ner i mörkret"

Xenia hörde Fai och försökte kämpa emot, hon ville inte falla ner i mörkret hon ville tillbaka till Fai.
Men det var som om två viljor kämpade om hennes liv, och den ena vägen att falla ner i mörkret verkade så mycket enklare.
Kunde inte någon hjälpa henne?
Hon klarade det inte själv.
Hon ville bara svara Fai, men hon kunde inte göra något.

Fai kramade Xenias hand om såg på sin far när han kom in
"jag hoppas det här hjälper. Jag har aldrig stött på nån liknande förbannelse" sa han och hällde i Xenia en dryck och Fai såg hoppfullt på henne