Ron tänker tillbaka

Jaha men han skrev ju imorgon kanske skrev det igår
ha så måste det vara juppi

Han skrev imorgon igår!
Så idag!

Bra Ron mer om det går

Ja, lovade er ju så här kommer det! Enjoy ♥

Extra långt kapitel, hope you like it!

Kapitel 28 - Vad hon gjort för mig

Nästa morgon vaknade Ron utvilad och näst intill pigg. Att dom fått i sig mat igår kväll märktes, han kände sig mycket bättre och väldigt redo för att leta vidare. Ginny var redan vaken, hon satt på klippkanten med ryggen mot Ron.

Det var en vacker morgon, solen var på väg upp. Ron satte sig ner vid Ginny.
- Godmorgon, sa Ron och log men så fort han kollade på Ginny så såg han att det rann tårar längs hennes kinder. Hans humör sjönk genast ner till botten igen.
- Vad har hänt? frågade Ron och kollade oroligt på sin syster. Ginny försökte torka bort tårarna men dom bara fortsatte rinna längst hennes kinder. Hon försökte få fram ord men hade svårt att hålla andningen i takt. Ron höll om sin syster och pussade henne lätt i pannan. Till slut fick Ginny fram några ord.
- Jag.. Jag saknar Hermione så det gör ont! sa Ginny och brast ut i gråt igen. Tårarna var tunga och blötte ner jeansen.

Ron kände hur han också snart skulle skrika och gråta. Hur han skulle falla ihop av utmattning, hur han inte skulle orka leva mer. Utan Hermione fanns ingen framtid. Utan henne fanns inget liv. Men Ron kunde inte gråta nu, det visste han. Det fanns inte tid. Att gråta skulle inte få Hermione tillbaka.

- Ginny, jag fattar. Det här är inte lätt för någon av oss men vi måste vara starka. sa Ron och kramade om sin syster hårdare.
- Men du förstår inte, du vet inte vad Hermione gjorde för mig just innan hon försvann.. sa Ginny och tårarna fortsatte forsa längs kinderna. Så berättade hon om det som hände några dagar innan Hermiones försvinnande.

Det var en regnig morgon i London. Ginny hade vaknat tidigt och satt i köket med en stor kopp te. Harry sov fortfarande, på soffan. Bråket kvällen innan hade varit tungt och jobbigt. Ginny hade fortfarande ont i halsen efter allt skrikande. Hon var trött men kunde absolut inte sova.

Hon satt där i köket och gick igenom gårdagen i sitt huvud. Hur allt hade börjat med att Harry vägrat diska. Han hade haft en jobbig dag på jobbet och ville lägga sig tidigt. Ginny hade sovit illa den natten också och var lika trött och ville gärna krypa ner och somna direkt. Men ändå började hon tjafsa. Att dom båda var trötta och irriterade redan innan det hela börjat hade bara gjort saken värre.

Bråket fortsatte in på att dom kanske inte klarade att bo tillsammans utan barnen. Att det var enda anledningen till att dom hållt ihop, för barnens skull. Hur Harry sällan var hemma, jobbade mycket och att Ginny tyckte att hon fick fixa allt där hemma. Harry försvarade sig då med att han fått en tung uppgift på jobbet och att han inte hade någon ork kvar när han kom hem på kvällarna.

En sak ledde till en annan och det slutade med att Ginny hade stormat ut ur huset. Gråtit i parken några kvarter bort och sen återvänt hem för att hitta Harry snarkande på soffan. Ginny hade varit trött och förbannad, börjat packa sina kläder i väskor och gjort allt klart. Sen somnat för att vakna nästa morgon och lämna Harry.

Nu satt hon där i köket och debatterade om vad hon skulle göra. Skulle hon ta väskorna och gå eller skulle hon packa upp och försöka prata med Harry. Men hon var så förbannad för att han bara gått och lagt sig igår kväll, inte brytt sig om att Ginny kanske blivit kidnappad eller bortrövad. Utan låtit henne gå bäst hon ville och struntat i henne. Så klart var det inte så Harry tänkte, han trodde hon gick till någon kompis och behövde tid. Att allt skulle vara bra nästa morgon och att dom skulle förlåta varandra. Men så skulle det inte bli.

Ginny beslutade sig för att gå till Hermione. Hon tog sin handväska bara av någon anledning och gick sedan i rask takt. Stegen var beslutsamma, Ginny plingade tre gånger direkt på dörren. Ron stod yrvaken i dörren och kollade irriterat på sin syster. Ginny gick bara förbi Ron i dörren. Ron suckade och smällde igen dörren. Med tunga steg gick han sen tillbaka till sin stora säng och somnade om.
- Hej, sa Hermione glatt där hon satt i köket med en macka i handen. Ginny satte sig ner mitt emot Hermione och berättade sedan om allt som hänt. Om bråket, hur hon kände och att hon faktiskt övervägde att lämna Harry. Hermione satt tyst och chockad när Ginny berättat klart.
- Men du kan inte göra så här. Du kan inte bara gå för ett ynka bråk. sa Hermione och tog tag i Ginnys hand. Ginny började gråta.
- Men det är inte första gången! Vi har börjat bråka mycket den senaste tiden, allt är så himla jobbigt. Jag orkar inte mer! svarade Ginny.
- Men kan du tänka dig ett liv utan Harry? Jag vet hur mycket ni älskar varandra, jag har sett det i många år. Jag vet att du aldrig kommer känna det du känner för Harry om någon annan. sa Hermione i hopp om att få Ginny att vakna till.
- Jag vet inte.. svarade hon bara och suckade tungt.

Hermione och Ginny hade gått ute i flera timmar. Pratat om det hela, Hermione hade struntat i allt hon hade planerat in den dagen. Lunch med vännina, bok klubben och en del andra små saker som hon skulle gjort just den dagen och bara varit med Ginny.
- Vad du än väljer så står jag bakom dig. Jag finns alltid här för dig. Glöm aldrig det, sa Hermione och kramade om Ginny.
- Tack, det betyder allt för mig. svarade Ginny och gick hemåt. Hon visste fortfarande inte vad hon skulle göra. Hon öppnade ytterdörren och gick in med tunga steg. Harry sov fortfarande på soffan. Ginny kollade mot väskorna. Lyfte upp dom och gick ut. Tårarna rann längst kinderna, hon låste dörren efter sig och började gå.

Fötterna ville inte röra sig framåt. Dom vägrade gå. Ginny såg ett äldre par gå förbi, dom höll handen och såg lika nykära ut som tonåringar. Ginny kunde inte låta bli att tänka på att det kunde vara hon och Harry om tjugo år. Hon släppte väskorna och sprang allt hon hade tillbaka. Låste upp dörren och såg Harry stå i hallen helt chockad. Han hade vaknat när han hört någon låsa dörren. Ginny hoppade i Harrys famn, kysste hans läppar och hon visste att det var här hon hörde hemma. I Harrys famn, för evigt.

- Det hade jag inge aning om. sa Ron chockat när Ginny berättat allt. Att du skulle lämna Harry.
- Jag vet, det var hemskt och jag tror jag hade gjort det om inte Hermione hade funnits där. Hon väckte mig, fick mig att förstå att Harry faktiskt är den enda för mig. Vi måste hitta henne. Jag är skyldig henne det, hon räddade mitt liv.

JÄTTEBRA!

Ja supper bra

Underbart är inte ens nog!

Ja gud vad bra att det kom mer

Mer jätte bra Ron

väldigt bra