Vilien på Hogwarts!^•^

super (ni börjat kommmma i gång)

Awsome kapitel! Längtar till ditt Alex

Hehe... jag ber om ursäkt men det finns en chans att jag inte hinner klart. Jag ska nämligen till en kompis, men jag ska försöka... men jag måste hitta på något som kan hända XD

Så j*vla bra!!

Tänk att för 80 sidor sedan bestämde vi oss för att göra en ff tillsammans xD

^ Otroligt eller hur?
--------------------------
=Kitty=

Ibland kunde hon inte förstå hur hon tänkte ibland. Hon hade väl en dålig morgon. Kitty hade ju trots allt inte sovit så bra som hon velat. Hon hade haft en mardröm igen, fast den verkade dessutom stämma. I alla fall med tanke på vad som skett dagen innan. Ännu ovanligare att hon minns hela, vartenda ord, varje stavelse. Hon hoppades på att drömmen var en lögn.

(Drömmen: )

”Hallå” en röst i mörkret som ropade ut det. Men den verkade bekant som om hon hört den förut. Den var alldeles för känd för att bara ha hört den en eller två gånger. ”Hallå!” Rösten blev starkare. Hade hon inte hört den förut? Ett starkt ljus lyste upp platsen och hon såg Hogwarts, fast det verkade inte vara Hogwarts. Kitty såg upp mot den mörka himlen där skallen avtecknades. Mörkrets märke. Vad ville dem? Varför var de här? Kitty stod på marken, det var otroligt ovanligt för hennes drömmar. Hon hatade drömmen. Hon visste inte ens varför. Hon hade inget emot att bara se märket. Men sedan såg hon liken. Elever som låg i blodiga pölar eller bara för sig själva med uppspärrade ögon. Kitty spejade med blicken, försökte att inte hitta någon välkänd. Men hon gjorde det i alla fall. Dessutom till sin stora förskräckelse såg hon dessutom att hon själv satt bredvid den brunhåriga killen. ”Jake…” Grät den andra hon över liket. Kitty vägrade. Hon vägrade tro på drömmen, det är bara en mardröm.

Sedan slog Kitty upp ögonen, kallsvettig och darrande runt 3 på morgonen och vågade inte somna om. Så hon hade inte somnat om. Utan suttit där och väntat på att resten av sovsalen skulle vakna. Hon ville inte vara ensam. Inte med tankarna.

Nu reste hon sig upp och kramade om Jake, lite väl hårt och pussade honom på kinden. Hemligt lycklig över att han fortfarande levde. Hon var överlycklig över det. Hon ville inte tro på det i drömmen, det var säkert falskt. Inget att oroa sig för. Så varför kunde hon inte sluta göra det?! De levde ju och andades, Remus levde, Cassie levde och Jake levde. Inget att oroa sig för. Hon tänkte glömma det. Det är söndag, hon måste studera. Lite i alla fall.

”God morgon, har det hänt något eller?” Skrattar Jake mjukt och Kitty älskar skrattet.
”Jag skrek på Olivia Dolohov nyss.” Svarar Kitty lugnt och Jake behåller sitt leende. Kitty älskar allt med Jake, han är underbar. Perfekt. Han skulle aldrig såra henne, även om hon sårat honom. Det är egentligen hemskt, att han aldrig är elak mot henne trots att hon inte är den snällaste.

Killarna satte sig ned och började äta sin frukost. Cassie kastade en skeptisk blick på den ganska tysta Kitty.

”Vad är det?” Undrade Kitty och lade huvudet på sne.
”Säkert att allt är bra?” Frågade Cassie och Kitty
nickade.
”Såklart, vad skulle kunna vara fel?” Svarade Kitty och låtsades som ingenting.
”Du verkar lite… borta idag bara.” Det var Remus som sa det och Kitty vände sig mot honom.
”Åh, ehh… jo jag tänker bara på läxorna.” Svarade Kitty och försökte komma på något hon låg efter i. Hon låg bara efter i trolldryckskonst men det skulle hon ta igen ganska snabbt. Vilken lögnare hon var.

”Jag tror jag går och jobbar med det i biblioteket. Ses!” Sa Kitty, reste sig, tog sin väska och gick ut ur Stora Salen. Men hon gick inte alls till biblioteket, hon gick till sin mormor och diskuterade drömmen istället. Men besöket gjorde henne inte direkt mindre orolig.

”Nej! Du ljuger! Den kan inte vara äkta!” Skrek Kitty på hennes mormor och gick därifrån, livrädd för om den faktiskt var äkta eller inte.
------------------------------------
Tror ni att drömmen är äkta?

Ooo! Scary...

Jättebra kapitel!!!!

Hmm... Vi får väl se om Kittys "syn" fortfarande äger...

Yup.. :3
Fast framtiden förändras ju ;3

hurjtryjry braAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA