Sorgens tider [SV]

Jättejättejättebraaaaa!

N U

Förresten, tycker ni att jag ska skriva något enstaka kapitel om hur Angelina och Lee har det? ;P Funderar nämligen på det..
Det blir bara ett kort kapitel är jag rädd
________
Kap 12 - George

Jag såg på Lee som fortsatte ta betalt av de som befann sig i butiken. Sedan kom frågan som jag inte ville höra.
"Har du några idéer till något nytt?", det var Lee som sa det.
"Inte direkt, men jag vill göra något som hedrar minnet utav..", min röst dog ut när jag skulle säga namnet, men Lee verkade fatta vinken.
"Jaha okej" var det enda svaret jag fick. Kön blev mindre och mindre. Det blev Angelina, Katie och Alicias tur.
"Vi möts vid Den läckande Kitteln senare" sa Angelina innan de vandrade ut ur butiken. Lee såg åter på mig.
"Ja de frågade om jag, och du, ville träffas senare", sa jag automatiskt, jag hade fattat vad han ville veta. "Och du kan väl följa med va?", skuldkänslor hade sköljt över mig. Det är ju Fred's flickvän, hon som är kär i Fred, inte mig. Nej, hon var kär, och hon var hans flickvän. Varför får jag inte in det i min tröga hjärna för?
"Såklart" svarade Lee, med ett svagt leende på läpparna. Jag pustade lättat ut.
"Du vill inte möta dom ensam va?" hördes Lees röst plötsligt längre bort.
"Va? Nej det vill jag inte" erkände jag och såg Lee vara framme vid butiks dörren och visade för några barn att det nu var stängt. Weasleys Vassa Varor var återigen stängd. Vissa var det för dagen, men för mig så kändes det som om butiken skulle vara stängd i all evighet.

super bra skrivit !:=)
meer♥

Gud va bra! Får tårar i ögonen för varje kapitel..
*bevakar*

Emma, nu ska du ge mig mera. :c
Men du äger ♥

Åh, sååååååååå braaaaaaaaa! :´)

Tack allihopa :'D
_____________
Kap 13 - Percy Weasley

Jag kollade mig omkring där jag anlänt, inga mugglare att behöva göra minnes-förtrollningen på, skönt. Jag gick med hastiga steg emot där jag och Penelope skulle mötas, vid ingången till Ministreriet, där både hon och jag själv jobbade. En bit bort såg jag det blonda lockiga håret (i boken står det att hon har lockigt hår men hårfärgen nämns inte, och i filmen har hon blont.. ;P) och det bekanta ansiktet som varit så tätt intill mitt eget. Jag höjde handen och vinkade till henne.
"Penelope!" hörde jag mig själv säga.
"Hej Percy" sa hon glatt till mig, vilket värmde mitt hjärta. Penelope gav mig en kram och jag kramade henne tillbaka. Det regnade fortfarande, och jag var ju redan genomblöt sen tidigare så jag ville komma in snabbt.
"Så vart ska vi gå?" frågade jag med ett leende när vi släppt varandra.
"Den läckande kitteln" svarade hon och log finurligt. Jag tyckte det såg ut som om hon tänkt ut något, men vad i så fall? En del av mig ville veta, men den andra delen ville inte alls veta och innan jag kunnat hindra mig själv, hade jag svarat.
"Visst", ett enkelt svar som Penelope säkert förväntat sig. Hon drog med mig därifrån jag kommit och vi transfererade snabbt oss direkt till Den Läckande Kitteln. Det var tydligen nyrenoverat, då jag inte kände igen mig värst bra. Fast jag hade ju inte varit här på ett tag. Jag såg på personerna som var där inne. Jag såg två precis likadana personer, sitta med 4 stycken till och skratta. Penelope styrde mig åt det hållet, det fanns nämligen två tomma stolar där, som tydligen väntade på oss..

Suuuuper bra!

äh det är jättebra!! ny läsare♥♥♥