Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

~Scorpius~

"Jaha, mr. Malfoy, jag hoppas att jag inte kommer att se dig ströva omkring i korridorerna i fortsättningen”, sa professor Longbottom strängt och jag lyckades få fram en kort nickning.
Plötsligt hördes en hög och ljudlig nysning. Rose stack fram huvudet bakom en rustning, trodde att hon inte var sedd, men hon förstod nog det när professorn stirrade på henne.
”Du ser ut precis som din mamma.”
Rose verkade förvånad över svaret. Jag med.
”Du har vuxit, Rose”, sa han sedan och med en kort harkling från mig kom han tillbaka till verkligheten. ”Just det.” Han pratade med allvarlig röst som fyllde hela korridoren. ”Då följer du mig till rektorns kontor och så ska vi…”
Han kollade hastigt på klockan som satt på hans arm och ändrade sig.
”Det är rätt sent, vi får nog ta det en annan gång.” Och så blinkade han till Rose omedveten om att jag såg det. ”Du kan gå nu, Rose… jag menar miss Weasley så ska jag prata med mr. Malfoy.” Han snodde runt och förväntade sig att se mig, men jag hade redan lagt benen på ryggen och sprungit.
”Malfoy! MALFOY!” ekade hans röst, men jag lyssnade inte. Jag bara sprang och sprang utan att jag visste vart jag skulle. Jag sprang så långt benen förmådde. Till slut slank jag in i ett rum och stängde dörren.
”Vad gör du?” hördes en röst bakom mig och jag vände mig om.
--------------------------------------------------------
Det blev rött understruket på "Malfoy" och "Longbottom" och datorn tyckte att jag skulle stava det "Alfons och Bingolotto" istället.
Det här är det näst sista innan ni får vänta LÄÄÄNGE, eftersom min kompis inte är särskilt aktiv på att skriva, men jag tror att hon håller på just nu, så vi kan hålla tummarna.

Mer! c:
Jag älskar bara din fanfiction ♥

Åå jätte bra!!!!

Bra!! mer när du har tid!

suuuperduuuper braaaa!!! meeer! älskar denna ff!♥

bra *bevakar*

Jättebra! Haha Bingolotto och Alfons (x
*Bevakar tråd *

~Rose~

Jag stod kvar i flera sekunder. Fastfrusen utan att kunna röra så mycket som en enda liten muskel. Jag hade inte ens fått straffkommendering. Hade jag inte smugit omkring i korridorerna kanske? Hade jag inte gömt mig bakom den där rustningen? Hade jag drömt alltsammans?
Nej, det hade jag definitivt inte. Det var jag säker på.
Plötsligt fick jag tillbaka rörelseförmågan och rusade efter Scorpius. Genom hela korridoren, utan att hitta honom. Jag öppnade till och med alla dörrar för att se om han sprungit in och gömt sig. Kollade i varenda vrå efter en skymt av hans vita hår.
Ingenting. Han var bra på att gömma sig. det måste jag medge.
"Scorpius", väste jag halvhögt i ett försök i att locka fram honom. "Kom fram, vi måste gå nu."
Jag skulle precis ge upp och gå tillbaka till uppehållsrummet när jag hörde något. Det kom från en tom lektionssal som jag måste ha missat. Jag var nyfiken, så jag tryckte örat mot nyckelhålet och lyssnade.
"Jag vet inte, vem är du?" sa en röst, men det var inte vilken röst som helst. Rösten tillhörde en bekant.

Åhh nyfiken:o meer

~Scorpius~

Rummet som jag stod i var tomt. Eller inte riktigt. En cirkel av handfat stod mitt på golvet och på min ena sida stod ett antal toalettbås uppradade. Försiktigt smög jag fram till ett av dem och kikade in. Tomt. Eller vänta. Något blänkte på det otroligt blöta toalettgolvet och jag sträckte fram handen för att plocka upp det när det stänkte vatten från toan. Min första tanke var: ”Varför regnar det inomhus?” och min andra tanke var (när jag hade kommit på att det inte regnat) var: ”Varför stänker det vatten från toan?”
Plötsligt skrek någon till och jag sprang skräckslaget ut från toaletten och ut i korridoren.
-----------------------------------------------
Det var så kort, så ni får en till direkt! Dels därför och dels för att ni är så underbara läsare och för att jag inte skrivit på flera dagar förut. Så...ja...
-----------------------------------------------
~Rose~

Rösten lät snäsig, riktigt otrevlig. På en sekund visste jag vem det var som talade. Annie Brown. Sammanträffande igen, att jag alltid lyckades stöta på henne när jag sökte efter Scorpius.
Jag hörde inte mer av samtalet som hon och någon annan person förde bakom dörren. Istället hörde jag ett skrik följt av ännu ett skrik och ljudet av en springande elefant (men jag hoppades förstås att det inte riktigt var så illa) och hoppade i panik baklänges, slog därmed huvudet i väggen på andra sidan korridoren. Inte slut där, väggen visade sig vara en lönndörr som svängde runt och sköt in mig i ett svart, trångt unket utrymme. Fint, finfint.