Om Voldemort faktiskt hade dött...

tack för tipset, det ska jag komma ihåg! c:

skulle det vara bra

Ryktet om Harry's och Aimee's så kallade förhållande spred sig fort. Hon kunde inte synas bland folk i tre minuter utan att få antingen en fråga, gliring eller bara en kommentar om det.
"Varför valde du Potter?"
"Har ni kysst varandra?"
"Han nöjer sig bara med dig!"
Men Aimee struntade i det. Skolan flöt på bra, och inget arbete blev lidande. Hennes betyg höjdes till och med i vissa ämnen, och lärarna talade ofta med henne och gav henne beröm för hennes vilja att lära.
Det enda som hade en verklig effekt på Aimee, var att Draco hade dragit sig undan från henne. Hon visste att han inte gillade Harry, men ändå. Hon trodde att de hade blivit vänner. På träningarna ignorerade han henne totalt, och likaså på andra ställen.

Just den här dagen var lugn. Vädret var lysande, och lördagen kunde inte bli bättre. Hon och Harry satt under trädet där de hade kysst varann, och Aimee låg lutad mot Harry. De pratade inte, utan bara iakttog sjön framför dem.
"Tjena!" Ron's röst fick dem att vända sig om, och Aimee log vänligt. Hermione stod bakom Ron, och såg tvekande på Aimee. Ron satte sig ner och pratade quidditch med Harry, och Hermione satte sig ner efter ett tag. Aimee satte sig ordentligt upp och log mot Hermione.
"Har du gjort läxan till professor Binns än?" frågade Aimee försiktig.
"Ja. Jag skrev två pergament mer än vad han ville, men jag var bara tvungen att få med det om hur illa häxor har behandlats förr i tiden, precis som kvinnor i mugglarvärlden." svarade Hermione. Aimee log.
"Jag med. Visst är det obehagligt att tänka på hur vi skulle ha haft det om vi levde för hundra år sedan?"
Aimee och Hermione's konversation flödade på, och Aimee kände sig närmare Hermione än vad hon gjorde med Ron, och det var nästan som om de var tvillingar. Deras åsikter var så lika, och deras tänkesätt med.

När klockan närmade sig ett, drog de sig upp till Stora salen för att äta lunch. Aimee tvekade en kort stund, men synen av Draco som satt ensam vid ena hörnet fick henne att bestämma sig. Hon gick iväg och satte sig mittemot Draco som inte sa ett knyst. Hon iakttog honom försiktigt medan hon åt. Precis när hon tänkte öppna munnen gick Draco kvickt iväg med ilskna kliv. Aimee följde honom med blicken, och kände hur en sorg steg inom henne. De var vänner, och Aimee ville inte förlora den vänskapen.

Aimee spenderade resten av dagen i sällskapsrummet och lekte med sin trollstav. Rummet täcktes ibland av snö, ibland av gräs, ibland spred sig mörka skuggor över väggarna och ibland hördes en vacker sång. Just nu låg hon ner på en soffa och skissade upp några moln framför huvudet. De blev lite missbildade, eftersom att hon inte riktigt hade fått grepp om den besvärjelsen än. Hon strutnade i molnen som tynade bort, och såg på sin trollstav. Den var oerhört vacker enligt hon själv. Den var mörkbrun, med en nyans av guld. Kärnan var från en älvas hår, och staven var gjord av ek. Den var någorlunda böjlig och en väldigt speciell stav. Mr Ollivander hade endst gjort en trollstav med den kärnan som Aimee hade. Han hade lagt undan den eftersom att den inte passade någon. Men Aimee hade nästan gått igenom hela hans lager innan han tog fram staven som valde henne.
Aimee suckade. Sällskapsrummet började tömmas, och hon låg ensam kvar. Klockan tickade iväg mot midnatt, och hon halvslumrade på soffan. Låga steg fick henne att sätta sig upp. Klockan hade passerat ett, och hon såg sömndrucket mot dörröppningen.
"Så du är fortfarande vaken..." hörde hon vagt. Draco kom in och såg på Aimee.
"V-v-var har du varit?" gäspade hon. Draco muttrade något ljudlöst. Aimee såg ilsket på Draco och ställde sig upp.
"Vad är ditt problem? Vi var för tusan kompisar!" sa hon tjurigt. Draco skrattade. Men inte av humorn i situationen utan av att han höll på att bli riktigt arg.
"Ja, det trodde jag med." svarade han lågt. Aimee skakade på huvudet.
"Jag trodde du hade förändrats." Hon hann knappt avsluta meningen innan Draco bet av henne.
"Jag trodde du inte var som alla andra!" röt han. Trollstaven som Aimee nu såg i hans hand gnistrade farligt.
"Vad menar du med det?" frågade hon.
"Jag trodde att du inte var som alla andra som bara ville fjäska för Potter. Jag trodde att du inte var som alla andra som bara sket i vem jag var, utan bara brydde sig om mitt namn." sa han hotfullt och kom närmare Aimee. Hon fick inte fram ett ljud. Hon var annorlunda! Hon hade brytt sig om Draco på riktigt. Innan hon hann säga något hade Draco stormat iväg och lämnat henne ensam i rummet. En ensam tår föll på hennes kind.

Awesomeness 8D ~ ♥
Bevakar här nu ^^

superbra ♥3

Superdupermega bra. ♥

Spännande

Super!! Passar perfekt att läsa i pausen från städandet (även ifall jag knappt städar nåt xD).

Låter bra, men hur hör Voldemort hit? XD

Aimee vaknade tidigt följande tisdag. Hennes kinder var fortfarande fuktiga efter att hon hade gråtit sig själv till sömns kvällen innan. Hon satte sig långsamt upp och drog ena handen genom håret. Solen hade inte ens stigit upp än, men Aimee var klarvaken. Hennes tankar for till Draco, och hur arg han hade varit på henne. Hon rös när hon tänkte på vad som skulle ha kunnat hända om hon hade fortsatt prata med honom. Med snabba rörelser tog hon på sig sin skoluniform och satte upp håret i en enkel slarvtofs. Mer orkade hon inte göra. Med trollstaven i hand och väskan på axeln, gick hon ner mot Stora salen.

Väl framme tog hon fram Hogwarts historia. Det var faktiskt första gången hon läste den, och anledningen var att Hermione hade rekommenderat den. Medan hon läste började folk fylla salen. När frukosten till slut flög upp påborden lade hon ifrån sig boken och tvingade i sig en macka. Hon mådde nästan sämre än vad hon hade gjort innan quidditchmatchen.
Med en dubbeltimme i trolldryckskonst med både Slytherin och Gryffindor, alltså Draco och Harry, väntandes, rörde Aimee sig mot fängelsehålorna. Hon kom precis i rättan tid för att inte få skäll av Snape. Harry hade sparat en plats åt henne vid sitt bord, och hon log vänligt mot honom. Aimee gav Harry en lätt kyss på kinden innan Snape tog till orda.
"Idag ska vi börja med lite mer komplicerade saker. Ni ska välja ut ett elixir från eran bok som ni ska brygga, och det ska sen testas på någon av era klasskamrater. Sätt igång."
Aimee slog kvickt upp boken och letade efter ett intressant elixir. Ett motgift fångade hennes uppmärksamhet.
"Hjälper vid bett av crocus carnivorus..." mumlade hon tyst för sig själv.
Efter ett tag hade hon alla ingredienser till elixiret uppradade på sin bänk, och hon satte igång. Tre droppar salamanderblod, rör två var motsols och två varv medsols, häll i tretton droppar or,gift, rör om lite lätt, lägg i en pulvriserad besoar, fem koppar vatten... Värmen steg i rummet, och Aimee tog av sig sin kavaj.
I slutet av lektionen fick alla samla följa med Snape runt i klassrummet för att se på vad eleverna hade bryggt.
"Verkligen, Stelton? Motgift för hicka? Du går i årskurs tre nu, öka svårighetsgraden."
"Vilket misslyckande."
"Ska det här föreställa snabbtänkarelixir?" Snape krängde ur sig elaka kommentarer vid varje gryffindorares bord, och försökte ge beröm till de misslyckade Slytherinarna. Men när han kom till Draco stannade han förvånat upp. Aimee trodde att Snape skulle försöka dölja misstagen som Draco gjort, men hon hade fel.
"Elixir för mod? Perfekt nyans, doften är rätt... Inget att klaga på. Bra gjort, Malfoy." Aimee sneglade på Draco's kittel. Färgen var knallröd, och doften som slog henne var nästan som eld och stark chili. Aimee vände blicken mot Snape när han bredde ut Harry's misslyckande.
"Bra gjort, Rhine. Ett perfekt motgift."

Hermione kom ikapp Aimee efter lektionen när hon gick med tankarna långt borta från verkligheten.
"Har du talmagi nu?" Aimee nickade.
"Jag med. Förresten, vem kunde ha anat att Malfoy var så brapå trolldryckskonst?" Aimee lyssnade knappt på Hermione, utan höll bara samtalet vid liv med några enstaka ord. På talmagin, var Aimee totalt väck. Hon kunde inte svara på några frågor, och hängde inte med alls. Hon fann sig ganska ofta stirrandes rätt in i väggen.

"Vad är det med dig idag?"
Aimee vände huvudet mot Hermione.
"Du är helt borta." fortsatte Hermione. De var på väg till Stora salen, lunchtid. Aimee ryckte på axlarna. Draco gick en bra bit bort, på väg mot samma håll. Aimee kände hur magen vände sig ut och in och vände sig mot Hermione.
"Jag är inte särskilt hungrig. Gå du." sa hon lågt. Hermione skakade på huvudet.
"Vänta här." Och det gjorde Aimee. Efter endast några minuter kom Hermione tillbaka med något inslaget i servetter och två flaskor.
"Du är nog hungrig men du vill inte vara där inne. Kom så går vi." sa Hermione vänligt och drog med sig Aimee mot skolgården.
De satte sig på gräset en vbit bort ifrån Hagrid's stuga. De sade inget, utan bara åt utav de mackorna som Hermione hade gjort.
"Okej, du tar livet av mig. Vad är det?" Hermione bröt tystnaden och lade ifrån sig sin macka. Aimee såg ner på sina knän och ryckte på axlarna ännu en gång.
"Det är bara det... Äsch, strunt samma." sa Aimee och skakade på huvudet. Hon såg på Hermione som såg förstående tillbaka.
"Du saknar honom, eller hur? Draco." Aimee ryckte på axlarna, igen.
"Vi var ganska bra vänner. Och han var inte den skitstöveln som man trodde. Han har bara fått fel uppfostran och fel vänner. Och han har det lite svårt just nu. Hans föräldrar skiljer sig. Men säg det inte till någon!" sa Aimee och ångrade sig nästan. Hermione lovade och öppnade munnen.
"Jag tror att ni fortfarande är vänner. Han är nog bara upprörd över att du valde Harry. De är ju liksom dödsfiender på ett sätt. Det kommer nog att ordna sig. Och om inte, så finns jag om du vill prata." sa Hermione och log.
"Tack." sa Aimee. Hon hade nog hittat en ganska bra vän ändå.

Dagen flöt på med samma döda inlevelse för Aimee. Lektionerna var tråkiga och inget kunde få henne att skratta. Log gjorde hon bara när Hermione log mot henne. Inte ens Harry kunde få henne att må särskilt bra.
Dagen slutade med att hon låg uppe i sin säng och grät sig själv till sömns, ännu en gång. Den sista tanken som for genom hennes huvud, undrade om hon aldrig skulle sluta gråta.