If the stars keep shining [Sv]

Kapitel 8 -
Ginny Weasley

Jag iakttog två män, vid bordet bredvid oss. Den ena var rundlagd, med grått hår och mustasch.
Den andra var smal med långt svart hår och glasögon. Jag hade råkat höra dem nämna striden på Hogwarts och lyssnade nu intensivt.
"...och så tog han svärdet och högg huvudet av ormen!"
"Nä? Vad modigt! En sann Gryffindorelev om jag får säga det själv!" Den rundlagda mannen skrattade doft.
"Men jag måste säga att den där Harry Potter definitivt är den bästa trollkarlen i vår tid!", utbrast den smalare.
"Men Albus Dumbledore då? Innan han dog menar jag..", svarade den andra och såg undrande på sin kamrat.
"Dumbledore lyckades inte rädda oss från Du-Vet-Vem, eller hur?", skrockade den svarthårige.
"Harry Potter.. Honom skulle man bra gärna vilja träffa. Eller hur?"
"Så modig han var när han gick sin död till mötes.."
"Men hans vänner då? Det var också väldigt modiga! Den här Ronald och hon Hermione."

Jag tittade på de andra och insåg med ett leende
på läpparna att de också lyssnade.
Ron hade rodnat när han hört sitt namn. Harry tittade rakt ner i sin glass, men jag kunde se att han log. Hermione fnissade nervöst.
"Tänk om de upptäcker att vi sitter här?" Hon kvävde ytterligare ett fnitteranfall.

Några minuter senare reste sig de två männen upp och började stappla mot Madam Malkins butik.
"Men.. Var är George?" Frågan hade slagit mig alldeles innan och nu tittade vi alla omkring oss.
"Han skulle träffa en vän.", sa Hermione svagt.
"Vi måste leta upp honom!" Det var första gången på säkert en halvtimme som Ron yttrat sig, men vi nickade.

Såå riktigt bra!♥

Haha jätte roligt kapitel

Såå riktigt bra!♥

Meer! Så bra!

Åh lika bra som alltid ♥

Jättebra!

Still so awesome!

Kapitel 9 -
Ron Weasley

Efter någon timmes letande började jag bli orolig. Vi hade gått till Weasley Vassa Varor, Madam Malkins, Den läckande kitteln och många andra butiker som han skulle kunna tänkas ha gått till.
"Var är han?" Ginny lät nästan hysterisk. Harry lade en lugnade hand på hennes axel.
"Vi hittar honom, och om vi inte gör det så åker vi hem. Han kommer också dit."
Ginny nickade. Hermione kom just ut ur Florice och Blotts. Hon ruskade beklagande på huvudet. Jag suckade för mig själv.
"Vi borde nog börja röra oss hemmåt i alla fall..", sa Hermione tyst. Jag nickade och vi började röra oss mot den läckande kitteln.
Både Ginny och Hermione så fortfarande väldigt oroliga ut.
"Han klara sig själv. Har ni glömt att världen åter är en ljus plats?", skrattade jag.

När vi kom hem insåg jag att världen faktiskt var ljusare nu.
Jag stod ute på gården i det daggiga gräset och tittade på solen som sakta sänkte sig nedanför träden i frukträdgården.
Svalorna flög högt över mig och kvittrade.
Ett djupt andetag och jag drog in alla härliga dofter.
Plötsligt visste jag precis vart George var. Det var så uppenbart, varför hade jag inte tänkt på det förut?
Klart att han hade stuckit till kyrkogården...
Skulle jag säga till de andra? Nej.. Han ville vara ensam. Det skulle jag låta honom vara.
Hermione avbröt mina tankar. Hon slöt upp vid min sida.
"Mrs Wealsey säger att maten är klar... och hon är orolig för George."
"Ähh... George har det bra. Han kommer hem om ett tag!", sa jag. Hermione tittade undrande på mig och jag log.

Bra