Falsk Romans [SV]

Håller med, du skriver Bäst!!!=)

åh vad bra du är! mer

bra ^^

mer!

Jag är kär i denna ff ♥ :3 ...Och det är ingen ''falsk romans'' x'D

Aw, vad ni gör mig glad =D Tacktacktack! ♥
_______________________________________

RON WEASLEY

Till och med när hon satt halvvaken med en kaffekopp i handen, med det tjocka håret samlat i en slarvig hästsvans och mörka ringar under ögonen var hon förödande vacker.
"Men Hermione, vad har du gjort? Det ser ut som om du har varit vaken hela natten", sa Harry oroligt när han slog sig ner bredvid Ron på bänken.
Hermione gäspade, och skrattade sedan till.
"Jag pluggade inför Trolldryckskonstprovet", erkände hon. "Och glömde bort tiden."
Harry suckade.
"Det är en utflykt till Hogsmeade nästa helg. Följ med, få lite paus från skolarbetet, okej?"
Ron bet ihop tänderna. Han hade ju tänkt fråga om Hermione vill följa med honom, varför måste Harry alltid vara så jävla snäll och förstöra allt?
"Ska inte du gå med Ginny?" frågade han kallt sin bäste vän, och betraktade hur Hermione och han växlade en hastig blick. Det fick honom inte direkt på bättre humör.
"Hon sa till mig att hon ska gå med Luna", sa Hermione snabbt.
"Verkligen?" Ron hade inte sett sin syster ens prata med Luna på evigheter. Det var bara Harry, Harry hela tiden.
Det var det för Hermione också. Harry, Harry, Harry.
Harry, ska jag hjälpa dig med Förvandlinskonsläxan? Harry, vill du göra mig en tjänst och hålla den här? Å, Harry, du ser nere ut, hur mår du egentligen?
Ron högg gaffeln i korven med onödig kraft och för en sekund föreställde han sig att den var Harry.
Genast drabbades han av dåligt samvete. Hermione och Harry vad bara vänner. Och Harry var en bättre vän än vad Ron var, så det var ju klart att Hermione gillade Harry mer.
Harry Potter var alltid bättre än Ron, vad det än gällde, och Ron kunde inte göra annat än att fogligt finna sig i det. Det var ju inte direkt något som gick att ändra på.
"Jaha, så... vi tre går alltså?" frågade Ron för att bryta den spända tystnaden.
"Om ingen har några andra planer?" frågade Harry, men Ron och Hermione skakade på huvudet. "Då så."
Ron försökte glädja sig åt att han över huvud taget fick gå dit med Hermione.

"Ron, kan du räcka mig mina handskar?" Hermione höll ut sina händer mot honom och Ron fick en förfärlig lust att ta dem i sina. Han undrade hur det skulle kännas att fläta samman deras fingrar.
"Dina handskar?" upprepade lätt förvirrat. Uppmanande smackande hon med tungan.
"Ja, de ligger precis där." Hon pekade på bordet framför honom och han tog upp dem, och räckte dem till henne.
"Tack!"
"Varsågod..."

Det var efter Örtläralektionen, på väg tillbaka upp till slottet som Harry tog Ron åt sidan och spände sina gnistrande gröna ögon i honom.
"Föråt." Harrys hand flög upp till det svarta, spretiga håret och han kliade sig i bakhuvudet samtidigt som han gjorde en ursäktande grimas. "Du ville bjuda ut Hermione nästa lördag, eller hur? Till Hogsmeade?"
Ron drog ett djupt andetag, och ryckte på axlarna.
"Hon skulle ändå tackat nej", svarade han lugnt.
"Eh... vad får dig att tro det?"
"Hon vill nog hellre gå med dej."
Harry rynkade förvånat på ögonbrynen.
"Vadå? Vad snackar du om?"
Ron tvingade sig att hålla sig lugn, och inte dra fram trollstaven och förvandla Harry till en slemmig, illaluktande snigel på fläcken.
"Hermione. Tycker. Mer. Om. Dig. Än. Om. Mig", artikulerade och hoppades att det äntligen skulle gå in i Harrys tjocka skalle. "Är det så svårt att fatta? Vill du att jag ska säga det en gång till? Jag hatar att göra det, men visst."
"Ron, lägg av. Hermione tycker knappast mest om mig. Det är ju dig hon är kär i, eller hur? Kom igen nu, säg inte att du inte ser det?"
"Jag har sett det”, försvarade sig Ron. ”Men inte nu längre. Jag vet inte vad som har hänt, jag vet inte vad jag har gjort för fel..."
"Fråga henne om du vill gå med henne till Hogsmeade nästa helg. Jag hittar någon annan att gå dit med, om jag ens bryr mig om att gå. Jag kom med idén enbart på grund av att jag tyckte att hon behövde annat att tänka på än skolan." Harry började gå, och Ron följde dystert efter.
Han skulle fråga henne... men hon skulle inte säga ja, det var han säker på.
För Rons liv var dömt till att bli misslyckat.

jättebra!

mer

Meereeeeeeer! ;3

Meeeeeeeeeeer! ♥ ♥ ♥