[PRS] Yehet & Allie Mazur

Ett litet leende gör sin väg upp över Daniels ansikte och han går ut ur lägenheten för att gå ner över trapporna. Då har han ingen chans, alls. Hur skulle han kunna hjälpa att komma in på gymnasiet? Daniel är ju dum i huvudet.
"Du vet ju inte vad de kan hjälpa dig med förrän du lärt känna dem," svarar han, en aning besviken på sig själv vilket han aldrig kommer vilja medge. Deras lilla lägenhet ligger nämligen över den rätt välkända restaurangen hans pappa äger, så det finns ett antal par och barnfamiljer kvar. Men eftersom att de snart stänger, är det tommare än vanligt. "Du kanske skulle ge någon en chans."

"Kanske det." svarar den blonde med en tveksam ton. Han har aldrig riktigt brytt sig om relationer och sådant, faktum är att det är ett område han är så gott som helt obekant med.
"Misaki säger alltid att jag borde skaffa en flickvän och gå ut på dejter. Hon tycker jag är för tråkig." Noah skrattar lätt.

"Tråkig?" upprepar den långa killen medan han stiger ut i det uppfriskande vädret. "Jag vet att du är ignorerar mig ibland, och du brukar inte vilja följa med mig ut, men tråkig är du inte. Bara elak," Daniel flinar enkelt mot sin barndomsvän och lägger sina en aning frusna händer i jackfickorna. "Misaki säger en del bullshit om du frågar mig, men en flickvän kanske skulle göra dig lite nytta." Eller en pojkvän, tänker han för sig själv medan blicken fäster sig på hans skor.

"Allt Misaki säger är bullshit." fnyser Noah och huttrar till. Även fast det är helt okej väder fryser han ganska mycket, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han har på sig en ganska tunn jacka.
"Påminn mig om att ta en bättre jacka nästa gång jag går ut." ber han den andre.

"Så du tänker gå ut någon mer gång?" skämtar Daniel och skyndar sig mot ett par gungor i lekparken som ligger alldeles vid trottoaren. "Vill du låna min jacka? Jag är ändå het nog," han blinkar med ena ögat mot sin vän innan han sättet sig ner på en ut av de små gungorna. Han börjar göra fart med benen med Noah framför sig. "Har du lust att göra fart?"

"Hur gammal sa du att du var? Sju?" skämtar Noah men flyttar sig ändå och ger gungan en liten knuff. "Och jag klarar mig nog utan din jacka, så kallt är det faktiskt inte." Han drar en hans genom håret och gäspar lite. Därefter drar han fram mobilen ur fickan och konstaterar att Misaki skickat ett SMS.
sover hos Manami cx ses nån gång

"Jag sa faktiskt ingenting om min ålder, hörredu," berättar Daniel medan han sparkar upp lite sand med foten i farten. När han åker mot Noah nästa gång, krokar han sina ben runt den kortares knäskålar. Daniel stirrar upp på ansiktet som är så uppslukad av mobilen. "Hur kan skärmen vara mer intressant än mig?"

"Misaki skriver att hon ska sova över hos nån kompis." svarar Noah med rynkad panna. Manami... Är det hon som spelar gitarr? Eller kanske hon som alltid har halsduk? Misaki har så pass många vänner att den blonde sedan länge gett upp hoppet om att lära sig allas namn.
"Vilket betyder att... Fan!" Noah svår till när han inser konsekvenserna. "Jag glömde ju mina nycklar i morse, så om ingen är hemma kommer jag inte in!"

"Verkligen?" säger Daniel med höjda ögonbryn, innan ett slugt flin gör sin väg upp mot hans ansikte. Daniel är ännu en gång tacksam för Noahs lillasysters handlingar, även om hon inte ens vet vad hon gör. "Jag antar att du får sova ute här i kylan, utan min jacka!" han slänger upp med armarna medan han skrattar, nöjd med sin hämnd, hämnd är nämligen en ut av hans favoritord.

"Det ser tyvärr ut så." svarar den blonde medan han försöker låta allvarlig, något som misslyckas rejält. "Kom ihåg att skriva detta på min gravsten: 'Här vilar Noah Usami. Han borde ha lånat Daniels jacka'." Ett litet skratt slipper ur honom.