Privat Unicornhorn och Moa.elisabeth

Ben bet sig i läppen och tittade ner i golvet.
"Vi fixar det. Det måste finnas något sätt för oss att förhindra det. Alice kan säkert hjälpa till, hennes gåva är shapeshifting, och med det får hon även en svagare variant av personens krafter. Ni kanske tillsammans kan lista ut hur ni ska göra? Eftersom du vet hur det kommer hända och när så kan vi förhindra det tillsammans" sa han bestämt och knöt fingrarna i knät.

Hon kollade på honom.
- tack mumlade hon och kollade på honom med ett litet leende.
- men jag tror inte det är någon ide la hon till och gav honom en enkel kram.

Ben tittade på henne. Han förstod inte.
"Varför? Du vet ju när och hur det kommer hända, det är bara att inte göra eller gå dit du ser" sa han och lade huvudet på sne. Han förstod att det inte var att "bara" inte göra något, men det kunde ju i alla fall hjälpa.

Hon log svagt.
- min kraft är inte en gåva. Även många i vår värld med krafter tycker att det är fel. Därför har inte jag sagt något till våra lärare sa hon mjukt.

Ben skakade på huvudet.
"Jag förstår fortfarande inte problemet? Du kan fortfarande rädda dig själv!" sa han och lade armarna i kors.
"Motståndsrörelsens medlemmar finns inte här på skolan, är det några du kan lita på så är det lärarna"

Hon kollade på honom.
- Ben. Det är läraren på lektionen idag som kommer hålla fast mig. Jag är ledsen. Jag litar inte på så många sa hon och svalde hårt. Hon kollade ner i marken.

Ben bet sig i läppen.
"Då går vi till Rådet och berättar, de om någon kan man lita på. Mina föräldrar sitter där, de kommer ta oss seriöst" sa han och reste sig upp. Han kliade sig i nacken. De skulle lösa detta.

Hon kollade på honom.
- varför hjälper du mig? Du träffade mig igår sa hon och kollade på honom. Hon reste sig och drog en hand genom sitt hår.

Ben tittade på henne.
"Tror du verkligen att jag skulle vända någon ryggen efter att ha hört att personen i fråga kommer dö och jag kan hjälpa till att förhindra det? Vad gör det att jag träffade dig igår?" sa han och tittade undrande på henne.

Hon skrattade svagt.
- du känner inte mig sa hon och höjde ögonbrynet.

Damon kollade på Alice.
- hur är det? Sa han med ett mjukt leende.