[PRS yehet och Levi_Nikiforov]

Jimin ler fortfarande när Taehyung långsamt flyttar hans hand, och han håller blicken på sina svarta, nu dyngsura sneakers. Han blir glad när Taehyung ger honom en komplimang, men återigen har han alltid haft rätt svårt att veta hur han ska ge respons, och han har också haft svårigheter att ta in dem.
"Äsch då..." svarar han bara och gnider lite med ena skon på marken. Sen går han över till hans fråga. "Det går i perioder, men rätt ofta. Jag har haft många innan den här, men min nuvarande har jag haft i typ 2 månader." Han lyfter blicken igen. "Har du nånsin provat?" Jimin tar en titt på hans hår och försöker tänka någon färg annan än brun som Taehyung skulle passa i. Sen kommer han på att det bruna kanske inte är hans naturliga hårfärg, men det får han väl reda på nu. Jimins egna naturliga hårfärg var svart, men han hade färgat det gång på gång sedan dess. Ibland går det perioder då han vill ha lite roliga färger, som silver, orange, blå eller röd, men ibland byter han bara mellan olika nyanser av brun, blond eller tillbaks till svart.

Taehyung följer Jimins blick ner mot deras dyngsura skor. Han känner hur hans fötter sakta börjar krampa under det svarta tyget, men ignorerar det.
"Jag har funderat på att göra det," berättar Taehyung medan hans fingrar leker lite med biten sockervadd han tagit. "Men nej, jag vill inte stå ut allt för mycket." det är delvis sant, delvis inte sant. Om han plötsligt skulle börja färga sitt hår så skulle det vara lättare för folk att känna igen honom. Polisen, andra maffior. Taehyung har ingen lust att äventyra mer genom sitt hår, det han gör utan att ändra på sitt utseende är nog. Visst, Namjoon har färgat sitt hår blont, men han håller sig till det. Tjugoettåringen har inte haft sin naturliga hårfärg sedan han gick på gymnasiet. "Så min naturliga hårfärg är brun, kanske lite tråkigt, men men." Taehyung börjar undra om han skulle passa i någon annan hårfärg. När han var runt fjorton år ville han väldigt gärna färga sitt hår lila, men under samma år, när han träffade Namjoon, så blev han också väldigt förtjust i blont.

Jimin tyckte att Taehyung kanske inte alla gånger vill dra till sig uppmärksamhet, men han gjorde ju det ändå på ett visst sätt. Han vet inte riktigt varför, kanske sättet han klär sig, eller att han bara har ett allmänt mystiskt beteende, i alla fall i skolan. Men så var det inte nu, och det var nog en av dem saker som Jimin blivit mest överraskad om av Taehyung. Han hade varit förvånansvärt öppen, men inte för på. Och än så länge hade han varit både snäll och rätt så intim.
"Det skulle se bra ut på dig..." svarar Jimin eftertänksamt. "Men det är klart att du gör som du vill." Han stoppar in en ny bit ljusblå sockervadd i munnen. Han tänker lite mer tills den smälter. "Typ klarrött...blont..." Han lägger pekfingret på hakan. "Kanske lila..." När Jimin funderar så är det nästan svårare att hitta en färg han inte skulle passa i. Det är bara något med hans djupa, mörka ögon och ansikte som är så anpassningsbart.

Klarrött är en färg Taehyung inte tänkt på, alls. Han har aldrig varit särskilt förtjust i kalla eller skrikande färger, mjuka, lugna färger är nog mer något för honom. Men han kan överraska sig själv ibland. Hela den här dagen har varit fylld med överraskningar, det måste han erkänna.
"Om jag färgar håret," börjar Taehyung och låter sin blick glida upp mot Jimin igen medan han biter i sin läpp för att komma på hur han ska formulera sig. "Skulle du vilja färga det då?" frågar han med höjda ögonbryn. Sjuttonåringen skulle kunna fråga Namjoon om hjälp, men eftersom att god of destruction blivit ett populärt smeknamn för killen, så bestämmer han sig för att inte ta risken. Ja han hade låtit Namjoon tatuera honom, men någonting säger honom att allting kommer gå åt skogen om han låter Namjoon pilla med hans hår. Taehyung har inte heller någon lust att betala en eller två tusenlappar hos en riktig frisör. Visst, pengar är inte ett problem för honom längre, nu när han bor med Namjoon, men ändå. Han vill inte spendera sina pengar på någonting han kanske kommer att avsky senare.

Jimin kan inte låta bli att känna sig smickrad. Taehyung bad ju bara om att färga hans hår, och det var inte ens säkert att han nånsin kommer att göra det, men ändå. Plus att han skulle faktiskt kunna göra det, han har gjort det förut. Han gör det inte själv varje gång, men ibland. Det är billigare, plus så slipper man sitta på frisörsalongen och vänta, man kan drälla runt lite hemma och göra vad man vill, det är lite mer bekvämt.
"Ok" svarar han och ler. "Om du nånsin färgar håret, så kan jag göra det."
Regnet fortsätter att ösa ner bredvid killarna, men de själva blir inte påverkade under det utfällda tyget. Folk fortsätter att gå förbi, den höga, rätt burkiga musiken fortsätter att spelas och tjattret från folket pågår runt dem.

Taehyung nickar enkelt på huvudet med ett flin på läpparna. Sättet den yngre formulerar sig på får honom att låta lite trotsig, som att Jimin inte tror att han kommer göra det, det låter som en uppmaning. Vilket ärligt talat bara får Taehyung att vilja färga sitt hår ännu mer. Han låter blicken flytta sig från Jimins ansikte, till himlen ovanför det lilla taket de står under. Molnen är mörka, nästan becksvarta, vilket tyder till att regnet bara kommer att bli värre och värre.
"Vi fixar det idag," berättar han och låter sin blick åka tillbaka till det nu bekanta ansiktet. "Efter karnevalen, och så klart efter vi skrikit mitt i ingenstans." fortsätter den äldre medan han slänger ner ännu en bit söt massa i magen. "Vi kan säkert köpa färg på vägen dit."

Jimin blir väldigt förvånad. Han trodde knappt att Taehyung skulle vilja göra det över huvud taget, och verkligen inte såhär snabbt. Han höjer på ögonbrynen.
"Verkligen? Säkert?"
Han kan inte låta bli att bli lite exalterad, det verkade rätt kul, men han ville inte tvinga in Taehyung in något han inte ville. Det hade han ju i och för sig inte gjort...
Och det där med skrikandet lät intressant. Han hade aldrig gjort något sånt förut, bara skrikit för skrikandets skull, men det skulle tydligen kännas bra. Det låter faktiskt rätt kul, om Jimin ska vara ärlig.
Sockervadden började ta slut, mer och mer av den vita pappersstruten började synas för varje liten ny tuss de tog.

Taehyung ler sitt välkända, breda leende och nickar, det kan väl ändå inte bli så tokigt. Och om färgen blir skrikande, så får de helt enkelt göra om det.
"Säkert." berättar han och siktar pappersstruten som nu var fri från sockervadd mot en sopptunna och kastar den. Mitt i prick. Han nickar stolt över sig själv och knyter glatt sin näve innan han vänder blicken mot Jimin igen. "Vill du åka någon karusell, eller köra någon mer tävling?" frågar Taehyung och sträcker på sina armar. Hans blick glider bort mot det hållet karusellerna brukar sättas upp. Taehyung kan se radiobilarna därifrån och en inte särskilt stor fritt fall. Minnet av när han råkade bryta sin arm i en förra gången han körde med Yoongi dyker upp i hans huvud. Han ville inte prata med Yoongi på hela dagen efter det, eftersom att den fem år äldre killen bara skrattat åt honom, istället för att hjälpa honom.

Jimin funderar lite. Han kollar sig omkring för att se om något kul fångar hans blick. Längre bort ser han en karusell som ser ut att involvera mycket snurrande, bakom fritt fall ställningen. Det är ingen jättelång kö, och den ser rätt kul ut.
"Vad sägs om den?" säger Jimin och pekar bort mot den.
Sedan kollar han strax bredvid och ser radiobilarna i full gång med att krocka in i varandra. Åka radiobilar hade Jimin inte gjort på nåt som kändes som hundra år. Den kanske är för barn, men och andra sidan så lät det ärligt talat rätt kul att krascha in i varandra. Men den andra såg kul ut också, han ville höra Taehyungs åsikt.
"Eller den där för nostalgins skull" säger han lite skämtsamt

Taehyung lägger huvudet på sned.
"Nostalgi är ordet," säger han medan han granskar karusellerna. "Förra gången jag körde en radiobil så bröt jag armen." berättar han med ett charmigt, glatt leende på läpparna. Det kändes nästan som att Jimin läste av honom, eftersom att han frågat om radiobilarna innan Taehyung hunnit säga någonting om dem. Om han åker den igen, så skulle han inte bara kunna få sitta tätt intill Jimin, utan kanske han skulle kunna vinna över Yoongi. För en gångs skull. I ett litet ögonblick kommer han på hur han behöver göra en uppgift klar, uppgiften han fått av Namjoon. Faktumet att han måste klämma in sitt jobb i den lilla tid han får på en karneval, får honom att vilja slå den blonda, äldre killen. Ärligt talat. Taehyung skulle uppskatta om han fick en ledig dag, även om Namjoon tar hand om honom. Och Taehyung skulle också föredra om han inte fick några uppdrag medan han har sällskap med någon som han inte arbetar med. Det gör det hela mycket svårare.