Privat mellan Masato och Cipriano

Mannen såg på henne och sa.
- det får du förhandla med Barbossa om.
Men Barbossa kommer inte att kontakt med det skeppet fören vi löst våra egna bekymmer.
Du ser om du vill veta medaljongens historia så får du fråga Barbossa
Och det fruktade skeppet du vill hitta din far är väldigt svårt att hitta.
Enda sättet är att ha en kompass som endast visar det man vill hitta.

Han såg sedan upp på fartygets segel som inte var det bästa.
Han visste också att fullmånen skulle omma om någon dag som skulle visa vilka de var i fullmånen

Hon nickade lite och såg mot kaptenen.
"Är inte er kapten en aning ung?" undrade hon sedan och fuktade sina läppar. Han såg ändå oerhört ung ut, även stilig men det var inget hon tänkte erkänna.

Mannen såg på henne och sa.
-Ja men han hade en far som var kapten som lärde honom allt man kan veta om havet.

Nora nickade lite och såg sedan på mannen igen.
"Talade min far någonsin om mig?" undrade hon nyfiket och bet sig på läppen för att inte le. Hon blev alltid hoppfull för att sedan bli besviken igen.

Han såg på hen e och sa.
-Han nämde att han hade en dotter ja men inte vem det var.

"Okej, tack." sade hon och gick tillbaka till räcket. Hon lutade sig över kanten och såg på vattnet.

Mannen nickade och gick och började sopa däckey

Nora stod kvar där och kollade ut över havet. Hon ville inte prata eller ens se någon av de andra ombord.

Barbossa lät en annan ta över rodret och gick ner för trappen och gick fram tilm kangen och tog fram kikaren och spanade ut över havet

Nora höll i räcket för att inte tippa över av blåsten. Hon mådde nästan illa av allt guppande men hon vägrade erkänna det.