[PRS] skorpa & boknörd_

Mikael skrattar lite och tvingar upp blicken mot den äldre för att ännu en gång få ögonkontakt med honom.
"Jo, det är sant," börjar han medan han låter handen åka över kattens tjocka päls. "Men jag gick ändå inte med för att spela, det är bara orättvist mot laget om jag fortsätter, you know."

Kayden nickar och stryker katten, Leos, huvud.
"Men jag sa ju att alla inte är stjärnor direkt", säger han och lägger försiktigt huvudet på sned för att granska Mikael.

Mikael vänder blicken ner till sina ben, eftersom att han antagligen bara skulle bli ännu mer nervös om han höll kvar den.
"Det har ingenting med saken att göra... om jag inte ens började för fotbollen, som de andra, så känns det.." den yngre avbryter sig själv och ruskar lite på huvudet. "Skit samma, är du hungrig?"

Coachen börjar skaka på huvudet, Mikael har redan varit för snäll, men hans mages protesterande kurrande får honom att generat tack ja.
Den yngre skrattar åt Kayden när de går in i köket.
"Fint du bor", säger tränaren.

Mikael skrattar tyst åt den äldre och öppnar kylen, för att se om han hittar något där först.
"Jodå, det är helt okej," svarar han medan har rotar efter några matlådor. Eftersom att hans föräldrar inte är hemma särskilt ofta och kan laga mat, så brukar han alltid köpa hem någonting då han inte hinner laga själv. Hans tid använder han mest i skolan, då pluggningen blivit nästintill hela hans liv. "Jag har sushi, lite rester av chicken tikka masala.. ehh, pizza finns också, några mackor kan du också få... sen kan jag koka nudlar om du vill ha det."

Kayden ler.
"Det spelar ingen roll, bara jag får något", säger han.
"Du anar inte hur tacksam jag är", lägger han sedan till.
"Hade jag varit hemma hade jag nog inte orkat röra mig."

"Men du orkar det nu?" frågar Mikael med ett enkelt leende och ställer fram de olika maträtterna. "Vill du ha sushi? Jag är sugen på sushi.." det sista mumlar han lite för sig själv medan han drar ut vatten ur kylskåpet och stänger det sedan med sin fot.

Kayden himlar med ögonen och drar på munnen.
"Ja, jag kan ju inte vara en oförskämd skit när jag är hemma hos en elev", säger han.
"Sushi låter bra."

Mikael blir tyst och ställer in de andra maträtterna tillbaka i kylen.
"Juste.." mumlar han för sig själv, han hade tyckt om att inte behöva tänka på den äldre bara som sin lärare. Även om de inte kommer bli tillsammans, så hade han trott att de i alla fall kunnat bli vänner. Det var dock bra att han sagt det, annars hade Mikael antagligen bara kysst honom från ingenstans. Han tar fram två tallrikar och börjar värma dem i mikron.

Kayden skrattar och lutar sig mot väggen.
"Vadå juste? Är jag så barnslig att du glömmer bort det?" frågar han med en låtsad sårad min.