Allmänt rollspel! {HP}

Rachel grymtade till och öppnade ögonen, på några sekunder helt klarvaken. En alarmklocka i hennes undermedvetna hade ringt och hon slet åt sig Adeleines anteckningsblock och låtsades anteckna när läraren spände ögonen i henne. Han nickade belåtet när han såg att Rachel 'antecknade' och berättade om läxan. Rachel sköt undan blocket till Adeleine och när Prof. Binns meddelade att lektionen var avslutad rusade hon ut bland de andra. I folkmassan mot nästa lektion hittade hon Adeleine.
"Vad har vi för lektion nu?" undrade Rachel.

Adeleine slängde växan över axeln och reste sig upp och lämnade salen. Hon vände sig mot Rachel, när hon undrade vad de skulle ha för lektion. Hon kollade på klockan. "Öhm, trollformellära, tror jag", svarade hon och nickade för att visa att hon skulle följa med. Adeleine började gå mot klassrummet genom korridorerna.

Rachel nickade och följde efter Adeleine. Trollformellära hade alltid varit hennes favoritlektion, tätt följd av Trolldryckskonst och Försvar mot Svartkonster. Trollformelläran var rolig i sin enkelhet och glatt gick hon brevid Adeleine till lektionen.

(oj, glömde jag utseende i min mall..? fixar snart haha)

May hade precis haft trolldryckskonst. Det var ett ämne som var helt okej. Det var på ett sätt skönt att man verkligen fick se resultatet växa fram och verkligen känna ämnet. Något som egentligen var gemensamt för de flesta ämnena på Hogwarts. Det som var synd var att det krävdes sådan noggrannhet och koncentration. Nu var det inte så att May var oförmögen till något av detta, men ändå slutade det allt för ofta med en explosion och en nersölad klädnad. Idag hade det dock gått bra, de hade jobbat i par och hennes partner hade haft känslan som professor Caldariam så ofta talade om.
Nu var det i vilket fall dags för trollformellära. Ett ämne som var himla tjeckt och praktiskt. Man lärde sig bra grejer där och det fanns någon nästintill vacker över ämnet. Kanske berodde det på läraren. Hon var ganska ung och hade långt nästintill silvrigt hår och ett sådant sätt att röra sig som fick May att vilja dö av någon oförklarlig känsla.
Nu stod hon utanför salen och tog fram ett tuggummi från Weasleys vassa varor. Hon engagerade sig lite halvt i sina vänners konversation om den första Hogsmeade-helgen (skulle den ens bli av?) samtidigt som tuggumit gav henne en spännande resa melan ett x antal olika efterrätter.

Adeleine fick syn på May, en elev i hennes årskurs fast i Hufflepuff ståendes utanför klassrummet. Det verkade som om läraren var sen, så hon höjde handen i en vinkning och log stort i en gest att visa att hon skulle komma och prata. Hennes föräldrar var rätt emot det för tillfället. "Prata inte med någon du inte känner, Adeleine!", hade hennes mamma stressat ropat fram, när tågvisslan hade tjutit, och ett stort moln med rök hade lämnat skorsstenen på Hogwarts expressen. Adeleine hade himlat med ögonen och viftat avfärdande med handen, medan hon hoppade upp på tåget.

May fick ögonkontakt med Adeleine, en trevlig tjej från Gryffindor. Flickan log brett och May drogs dit som om hon vore magnetisk.
"Hej!" Hon log och drog en hand genom håret. De två eleverna hade inte pratat allt för mycket tidigare, men hon kände till att åtminstone en av hennes föräldrar jobbade på ministeriet. Mays egna föräldrar undvek helst ministeriet. Hon trodde att det berodde på att de hade vuxit upp med egna föräldrar som hade minnen av kriget '98 och ett agg mot ministeriet som gick i arv. May var själv ganska neutralt inställd. Hon ansåg att ministeriet fortfarande var ganska dåligt och att positionerna gick i arv. Men hon tycke samtidigt att de faktiskt gjorde ett bra jobb och hon visste att ens namn spelade långt ifrån så stor roll som det en gång hade gjort där.

Adeleine log glatt när May ställde sig framför henne och Rachel. Hon gillade May, hon verkade vara en väldigt bra vän. Adeleine visste inte så mycket om henne. Det hade gått ett rykte ett tag, om att hennes bror sympatiserade med dödsätarna, men det var ingenting hon dömde May för. Var det något hon hatade så var det när folk dömde människor för vad deras anhöriga gjort, utan att lära känna personen i fråga först.
"Visst känns det konstigt?", undrade hon. "Att komma tillbaka, och allt känns annorlunda. Folk viskar om saker hela tiden", lade hon till. Det stämde, faktiskt. Folk viskade om saker jämt, rädda för att folk skulle höra deras konversationer. Hon visste inte vad det var som höll på att hända, men hon skulle sätta sig ner och skicka ett brev med en av skolugglorna under kvällen, själv hade hon en katt.

May log.
"Du är modig du", sade hon och nickade lite mot Gryffindors märke som prydde hennes bröst. "Jag har också märkt det", fortsatte hon med lite lägre röst "Det är ... det är som att något som har varit dött sedan länge har vaknat. Jag har hört ord och så". Det var det som var. Hon hörde kränkande ord (smutsskalle), men inte något direkt. Det var en krypande känsla som omfamnade hela slottet. Som fick henne att kolla bakom axeln en extra gång. Och så var det James. Som drog. Som hade gått på möten innan det (och det gjorde han väl nu med). Möten hon inte fick veta något av, men han hade blivit arresterad för misshandel. Och hennes själ gjorde så ont när hon tänkte på det.
Det var därför Adeleine var modig. För ingen hade sagt något om det trots att de alla hade tänkt det.

Lektionen var färdig. Emilla sprang iväg längs korridoren med en ny bok trave lastad i famnen. Hon sprang snabbt genom korridoren i sick sack runt eleve och mot klassrummet för trollformelära. Emilla tyckte om trollformelära, precis som de flesta ämnen på Hogwarts. Hon sprang vidare tills hon var framme utanför dörren. En bit bort stod Adeleine och May, en flicka från hennes eget elevhem som hon umgåtts med tidigare. "Hej!" Hon hälsade glatt. Hon hade inte hälsat på May än det här året och var glad att se henne igen. Emilla ställde boktraven på en staty bredvid henne för att kunna gå med i diskussionen. Visst, hon borde vara försiktigare med vem hon umgicks med men Adeleine hade varit så trevlig i morse och May var också sådan. May var helt enkelt allmänt trevlig.

Adeleine nickade ivrigt, och såg sig hastigt omkring, för att sedan se att några elever verkade tjuvlyssna på deras diskussion. "Ja alltså...." Hon drog långsamt ut på orden, för att välja rätt sak att säga. "Vad det än nu är som händer, så tror jag inte att det kommer ordna sig genom att vi bara struntar i det. Det känns som om det är så mycket större än så", menade hon. "Hej!" hälsade hon sedan, med blicken mot Emelia.