[PRS] Allyson & Piggelino (Marodör tid)

Jag nickade till henne, jag visste att hon skulle gå på dödsätarmöte. Jag satte mig framför brasan och såg några killar från min årskurs kolla hånande på mig.
"Vad glor ni på." fräste jag.
"Hur kunde du bli vän med Lestrange, hon är omöjlig att bli vän med även om vi alla här har försökt bli vän med henne?" undrade en kille med blont hår jag inte kände namnet av.
"Det har du inget med att göra." sade jag och reste mig upp men han drog ner mig.
"Berätta, annars blir ditt liv hemskt." befallde han.
"Visst vad ska du göra gå och berätta för din pappa, tro inte jag är rädd för dig jag kan göra ditt liv hemskt så släpp mig." morrade jag och mina ögon började bli svarta igen. Han backade långsamt. Jag ställde mig upp och gick till sovsalen där de tre tjejerna (orkar skriva deras namn) jag duellerade med kollade väettskrämt på mig.

Jag öppnade ögonen när jag var framme vid Malfoys herrgård och drog långsamt av mig manteln. Jag kände mig hemsk som övergav Scarlett bara sådär. Tanken på att jag kände en sådan känsla gjorde mig förvirrad och ängslig. Kanske behövde man vara två ibland... Jag skyndade igenom den välbekanta herrgården och öppnade den stora trädörren. Jag hörde det lågmälde ljudet av de andra från matsalen längre in i huset. Jag flämtade till när ett ljudligt plopp hördes bredvid mig.
" Vad gör du här!?" utbrast jag viskande när jag fick syn på den bleke Slytherinpojken som dykt upp bredvid mig. Den blonde, mallige killen som alla såg upp till. jag fnyste inombords.
" Det är mitt hus Lestrange"
Jag höjde chockat på ögonbrynen.
" Är du Draco? " väste jag irriterat.
Nu var det hans tur att höja på ögonbrynen.
" Så du har inte hört talas om mig?" flinade han " du vet väl att våra föreldrar försöker få ihop oss va?"
" Hört talas om dig har jag allt gjort, och jo det vet jag allt för väl." morrade jag ilsket. " Men hur som helst, ska inte du vara på Hogwarts lillkillen?"
Dracos ögon smalnade till springor.
" Vi är lika gamla Lestrange" snäste han " och jag är en av er nu" tillade han med ett flin och drog upp ärmen på klädnaden.
Surt stirrade jag på hans nyristade märke.
" Naomi!"
Vi båda ryckte till när mamma dök upp i dörröppningen och ropade på mig.
" Mamma..." jag skyndade fram till henne.
" Så du har äntligen träffad Draco älskling" fortsatte mamma, la en hand på min rygg och ledde mig mot matsalen.
jag kastade en sur blick bakåt på Malfoys som hånlog.
" ja, det har jag..." muttrade jag
" Var inte så butter av dig snälla Naomi, Mörkrets Herre är här, visa din bästa sida nu!" väste mamma i mitt öra.

(Men är inte Draco med i Harrys tid?)

Jag flinade kallt mot de och gick till mig säng. Jag gick och la mig och drömde om att jag var i ett rum fullt med människor med svarta kläder och jag såg Naomi och hennes familj sitta i ett av de. Jag såg en läskig man med svart tovigt hår med röda ögon och ett ormliknande ansikte.

(Ledsen kort)

( eh... hehe oopsiii, kom på att Bellatrix någ var barn på den här tiden... hehe, kan vi kasta om lite? )

(Visst, vi fortsätter som det var )

( hehe tack... )

" Naomi " Mörkrets Herres röst var kall och dånande. " Så trevligt att få träffa dig igen, det var ett tag sedan. "
" ja herre" jag böjde mig långsamt framåt och bugade mig. Bakom mig log mamma nöjt och stolt.
Mörkrets Herre vände sig mot resten av oss.
" Låt mötet börja "
som på signal satte sig alla genast ner på de välvda trästolarna runt det avlånga bordet.

(Det var väl inget )

Jag såg Naomi buga för sin herre. Det måste vara Voldemort han såg inte så läskig ut som jag trodde. Men nu blev jag chockad jag såg mina föräldrar vara där i de svarta kläderna. Jag såg att Naomi titta på de förvånat.
"Scotts jag har hört att ni har en dotter, hon kan bli en dödsätare." sade Voldemort kallt till mina föräldrar.
"H-h-herre, vår dotter är talanglös med magi, hon kan inte ens säga Wingardium Leviosa." darrade min pappa.
"Ni har aldrig sätt henne göra magi:" sade Voldemort och borrade sina ögon i min pappas.
"Ja, hon visade aldrig ett tecken på att on kunde göra magi framför oss så vi trodde hon var en ynk.." började min mamma men blev avbruten av Naomi.
"Bara för att ni lät henne vara inne i en källare hela hennes liv." morrade hon till de och de kollade chockat på henne. Jag såg i hennes ögon att hon ångrade det hon sagt.
"Naomi känner du flickan." Voldemort kollade nu på Naomi.
"Ja herre, jag fick lära känna henne idag och hon vet att jag är dödsätare men hon har svurit på att hon inte kommer säga till någon och när någon påpekade till henne att jag var dödsätare så sa hon att det var struntprat och hon är väldigt smart och kan väldigt mycket om magi." allt sa Naomi snabbt.
"Du har ett uppdrag Naomi, du ska hämta henne." sade Voldemort och Naomi reste sig upp.
Jag vaknade och tog på mig mina kläder och smög mig ut ur slottet. Jag sprang till den förbjudna skogen där jag såg Naomi.

Jag log lite chockat när jag såg Scarlett. Jag skämdes lite när jag använde ocklominering för att kunna se den verklighetstrogna drömmen hon nyss haft.
" Kom" jag sträckte ut min hand mot henne som hon snabbt tog. Hon flämtade till när jag transefererade oss iväg direkt.
" var är vi ?" viskade hon när jag drog med henne upp till trappan på Malfoys herrgård.
" vårt högkvarter ungefär " svarade jag och öppnade dörren.
" buga och le mot honom så att du slipper trubbel " fortsatte jag viskande och drog med henne in i matsalen.
" här är hon Herre " jag böjde mig ner mot golvet och bugade mig djupt och gjorde en gest mot Scarlett.

Jag kunde inte låta bli att säga:
"Du ser inte så läskig som jag trodde." slapp det ur min mun.
"Jag ser att du är modig." skrockade Voldemort till min förvåning. "Jag vill ha såna dödsätare.
"Vem har sagt att jag skulle vilja bli dödsätare?" frågade jag honom och försökte låta så artig jag kunde.
"För annars dödar jag dig." sade Voldemort lite strängt.
"Men jag kanske inte gillar döda och tortera oskyldiga människor." sköt jag tillbaka. Många flämtade över att jag sa emot Voldemort. "Varför gillar ni döda folk?"
"För det finns inget gott och ont det finns bara mak.." började Voldemort men blev avbruten.
"Jag går med dig på ett villkor." sade jag till Voldemort.
"Vad är det?" frågade Voldemort uttråkad.
"Jag tänker inte döda eller tortera människor." sade jag.
"Men vad ska du göra då?" frågade Voldemort.
"Jag kan vara en spion." sade jag till honom.
"Hmm.. det går ge mig din vänstra arm." sade Voldemort och jag gjorde det.
Min arm började bränna och det kom ett sånt märke som Naomi hade.
"Välkommen till dödsätarna." sade Voldemort.

Scarlett började gå mot stolen bredvid min när en ljusstråle träffade henne i ryggen. Hon skrek till och föll flämtande ihop på golvet. Jag kvävde ett skrik och kollade med uppspärrade ögon på hur Scarlett vred sig i smärtor från Voldemorts trollstav. Jag skulle precis skrika åt honom att sluta när hon snärtade till med staven och Scarlett flämtande kurade ihop sig på golvet.
" Nu är du en av oss, köra Scott, här gäller mina regler och inga undantag tyvärr. Om du vill undvika trubbel, säg inte emot mig. Upp med dig!"på darrande ben reste sig Scarlett och satte sig skakigt på stolen bredvid min. Jag tog hennes hand under bordet och kramade den hårt. Jag kastade lömska blickar på Voldemort. han hade genomlurat min vän. Bedragit henne. jag bet ihop för att inte göra något drastiskt. istället vände jag blickem mot Scarletts föräldrar. Vilket jag inte borde ha gjort. Deras nöjda och glada miner fick mig nästan att dra fram trollspöt. Jag kramade Scarletts hand hårdare för att behärska mig.