Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Janes bruna ögon såg på honom lugnt sen hans runa igen och fljde dne åter igen.
-Du får ta reda på det! jag vill veta ju
sa hon direkt och man märkte Jane var lite annorlunda med kunskapen, hon ivlle ju lära sig på ett vänster. Hennes bruna ögon granskar runan väldigt noga.

Alec tänker på hennes ord och nickar direkt, han log till lite grann.
-Vi får se men kan följa dig till ditt rum tror jane har kidnappat din vän tyvärr för att fråga ut honom om saker,
sa han aritgt

Blaze skrattade till och gav henne en förundrad blick. Det här var en alldeles ny sida av Jane, och han hoppades givetvis på att få se mer av den under hans korta vistelse här. Han drog mer tröjärmen igen innan han såg sig om i hennes rum.
"Varför är era runor svarta då? Finns det någon orsak som ligger bakom?"


"Jag tror minsann att Blaze fattat ett svagt tycke för Jane, trots att det nog inte är något han skulle erkänna om jag frågade," skrattade Jessa till och drack upp det sista av den varma drycken innan hon reste sig upp.
"Du behöver inte," tillade hon sedan då han erbjudit sig att följa henne tillbaka till hennes rum. Han kanske behövde tid för sig själv?

Jane såg på honom och tänker på hans fråga.
-Vi har valt dem eftersom vi vill kunna skija oss ifrån er eller andra eller jag vet inte.
sa hon och suckar och såg på honom.
-det var våran förfäder som kom på iden.
sa hon och log itll emot honom.


Alec reser sig och log itll
-Jane gillar få män senast jag såg den blikcen och den sidan av henne var när Owen levde. TRor hon börjar bli väldigt förtjust
sa han och såg på henne
-jag vill behöver andra tankar
sahan

"Aha," nickade han till svar. Han trodde inte att det fanns någon egentlig orsak till varför ljusalverna hade ljusa runor. Han tyckte dock mycket om runorna och deras färg. Blaze föredrog ljusa färger över mörka men det kanske hade att göra med att han ytterst sällan såg mörka och dystra färger. I ljusalvernas rike fanns inget mörkt och dystert.


"Vem var Owen?" Jessa antog att det måste vara någon som stått Jane nära ifall hon inte visat den sidan Jessa nyligen sett förrän nu. Hon blev alldeles varm om hjärtat av lycka att hennes bästa vän alltid lyckades få fram de bästa känslorna ur folk. Han var verkligen en fantastisk alv och ord räckte inte till att beskriva hur glad hon var över att ha Blaze vid sin sida.

JAne såg på honom tyst sen på sin runa och tänker lite grann på det.
-jag vet en bok som skriver om runorna i min gömma, den brände alla böcker när vår förra kung dog så jag räddade den, vi kan kaske se imorogn?
fårgade hon nyfiket.
-eller vill du sova för kan nu annars
sa hon mjukt och log emot honom


ALec såg på henne och en dyster blick kom frma.
-Janes fästman, han m*Rdades av förrädare i skogen, jane lämnaes och nu måste hon hitta en att gifta sig med inom 2 år eller gå iväg dit själv och joina förrädarna
sa han och suckar

Blaze nickade ivrigt. Till en början hade han tyckt och trott att Jane var farlig men nu började hans åsikt sakta förändras. Det här om något bevisade att man inte skulle döma andra på förhand. Han trivdes nästan i hennes sällskap nu, trots att han inte känt henne länge alls.
"Jag bläddrar gärna i den nu, om du vill?" svarade han. I och för sig skulle de kunna vänta till morgonen också: då hade han någonting att se fram emot och dessutom någonting att fördriva tiden med om Jessa nu skulle ha möte med Alec igen.


Lagarna var väldigt strikta i mörkerriket, det var en sak hon absolut kunde konstatera efter att ha spenderat en dag där. Men med Alec som mörkerrikets nya kung skulle han förhoppningsvis kunna ändra på saker och ting. Det var en ny generation med alver och det var kanske onödigt att hålla kvar vid gamla traditioner och principer. Åtminstone dåliga såna.
"Jag önskar henne all lycka. Samma gäller naturligtvis dig." Jessa stannade till utanför sitt rum.

Jane tänkte och gick tyst til en lös golvplatta och tog bort den och tog upp två böcker.
-mitt folk e lite tjuvar av sig detta är erans runor vi stal dem i början av kriget anser det bör åka hem igen.
sa hon och gav honom boken och såg på honom nu.
-Owen fann den för 100 år sen
sa hon nu.
-du kan olla den ikväll sen imorgon kan vi kolla våran?
frågae han mjukt


Alec kollade på henne och stannar nu
-TRor tyvärr ingne ommer ta henne, hon e begagnad med andra ord, de män som finns söker rena alver. hon e ner smutsad av owen. det e det
sa han och suckar
-Enda sättat nästan att anordna börllopet med en alv som mist sin fru eller att låta henne fly till någon annant alv rike
sa han nu och lg ite
-tack
sah na nu

Han tog försiktigt emot boken: nästan som om han trodde den skulle gå sönder om han inte var väldigt varsam.
"Tack," sa han allvarligt. Han uppskattade något enormt att hon gav honom boken. Den skulle nog Jessa också vilja bläddra i.


Jessa tyckte inte om sättet män såg på kvinnor i mörkerriket. Kvinnor skulle inte nedvärderas, de var lika mycket värda oavsett om de var rena eller hade ett äktenskap bakom sig. Hon ansträngde sig för att inte kommentera den saken: hon kunde tyvärr inte lägga näsan i blöt då det här inte var hennes folk eller hennes rike.
"Godnatt," önskade hon honom istället leendes.

Jane log emot honom.
-jag tycker ni borde föra den tillbka til ert rike Baze.
sa hon nu och tog fram en bok till och stänger och man sgå direkt omslaget var mörkt med en runa på sig.
-vår
sa han och lfinar och la den p ett bord.
-vill du kan jag följa dig till ditt urm, jag måste tyvörr krypa i säng, mitt sällskap gick
sa hon och flinar.


Alec log till
-godnatt, som sagt jane kommer imorgon oh hämta er.
sa han argit och gick snabbt iväg n

"Tack," upprepade han igen när Jane tyckte att han skulle behålla den, ta med sig den tillbaka dit den hörde hemma. Hos ljusalverna. Blaze skakade sedan på huvudet. Han skulle nog hitta tillbaka till sitt rum. Dessutom ville han inte störa Jane alltför länge: hon kanske hade fått tillräckligt av honom för idag.
"Vi ses i morgon, godnatt." Han fyrade av ett litet leende mot henne innan han kvickt lämnade hennes rum.


Jessa stängde dörren efter sig och gick fram till fönstret. Hon tittade ut en stund innan hon med en lätt suck drog för gardinerna. Plötsligt knackade det på dörren och ögonblicket senare stack Blaze in huvudet.
"Jag fick en bok av Jane. Den tillhör vår ras," började han men fick en ogillande blick av Jessa. Hon tyckte inte att ljusalverna och mörkeralverna var skilda raser. Mycket skilde dem åt från varandra men de var ändå väldigt lika innerst inne.
"Det är en bok om våra runor," fortsatte Blaze sedan.