~Bayrios~ [Fantasy Roll]

Erik lade huvudet på sned och strök fingrarna över stubben på sin haka. Det var ingen dålig idé.... tänkte han och såg på Arya. Hennes kroppshållning var lite annorlunda från tidigare, kanske hon tänker.
"Hmm... Att lura dem är en bra idé." han vandrade lite fram och tillbaka.
"Men hur..." mumlade han för sig själv. Då slog det honom, han skulle kunna säga till Freja att säga till sin far att Erik låg skadad i gläntan här och att hon själv inte kunde röra honom, det borde få hans far och bröder att komma, men Erik visste inte om Freja skulle gå med på att lura sin kung. Tankarna snurrade i hiskelig fart innanför Eriks pannben. Det gjorde honom nästan yr.
"Jag, jag tror jag vet ett sätt som jag kan lura hit kungen av Norr." sade han, men han uteslöt medvetet planen för att inte avslöja sig själv som prins. Han var osäker på hur Arya skulle ta den nyheten.
"Tror du att du skulle kunna komma på ett sätt att lura hit de från Söder?" frågade han vidare och tittade med ivrig blick på Arya. Han slogs lika hårt utav hennes skönhet va gång, det fick honom att tappa sitt spår av tankar för en sekund men han återfann sig snabbt.

Arya funderade. Eftersom kungen inte lyssnade på någon av Aryas vänner då båda var tjänare skulle hon vara tvungen att lock dit kungen själv... Men hur?
Fanns det något sett att tvinga honom till gläntan kanske? Något som gjorde att han var tvungen att komma dit?
För första gången på väldigt länge smög sig den barnsliga Arya fram. Sakta och försiktigt tog sig en busig plan fart i hennes huvud samtidigt som ett lurigt leende beredde ut sig över hennes läppar.
"Jag kan lura hit kungen av Söder" Arya nickade bestämt, "Jag tror till och med att det kan bli kul..."

Erik såg ett finurligt leende på Aryas läppar och för en kort sekund blev han nyfiken och ville fråga henne om hennes plan, men något med sättet hon sade det på fick honom att avstå. Bäst att inte fråga... Annars kanske hon frågar mig. tänkte han och nickade mot henne,
"Bra, ska vi sätta igång på en gång?" frågade Erik men fortsatte genast att prata,
"Hur ska vi egentligen visa dem att ett samarbete är tvunget och hinna göra det innan ett litet krig bryter ut här i gläntan?" frågade han Arya, han visste inte om hon hade svar på den frågan, då han själv funderade på det kliade han sig i bakhuvudet.

Arya slutade le och nickade.
"Kungligheterna av Söder är kungen och drottning och deras son, kronprinsen, alla tre kommer -om min plan lyckas- att komma hit ganska snabbt och vara på ett...öhm...ganska dåligt humör så risken för konflikt är ganska stor" sade hon och gick till mitten av gläntan.
Med hjälp av sina båda fötter drog hon en rak linje över gräset så att jord revs upp. När gränsen var tydlig såg hon upp på Erik igen.
"Ingen av regenterna får pasera över denna linjen, vi två får se till att det inte händer" Arya fingrade på sina sablar, "Förhoppningsvis kommer det inte att behövas så länge vi kan få dem att tala som folk...låter det som en plan?"

Erik tittade på linjen i marken och sedan upp på Arya, han visste att hon hade rätt. De måste hålla dem på varsin sida om den linjen.
"Det låter som en bra plan. Bara hoppas den lyckas. Att bete sig som folk brukar inte vara kungligheters starka sida direkt... Inte efter mina erfarenheter." skrockade Erik fram, "vi får göra vårt bästa och be till gudarna att de står på vår sida i detta." Erik lade åter sin hand på Aryas axel. Han hade ingen egentligen anledning till att göra det, mer än att han ville röra vid henne och att lägga sin hand på hennes axel var det enda han kunde tänka sig.
"Vi fixar detta Arya. Tillsammans." sade han med ett mjukt leende och en gnista hopp i sina ögon.

Arya fnös lite lätt. Hon förstod precis vad Erik menade med kungligheternas beteende.
"Kungen och prinsen kan bli svåra att hålla lugna, men drottningen går att tala med...sägs det..." hon suckade, "Måtte vi lyckas..."
Eriks hand på hennes axel kändes återigen lite skumt, men det hade en lugnande effekt på Arya. Hon förde sin hand till hans och nickade bestämt.
"Tillsammans"
Sedan släppte hon Erik och tog ett par steg fram till Daya som lugnt tuggade i sig en del av gräset Arya krafsat upp.
Hon svingade sig smidigt upp på sin häst och styrde henne ut mot kanten av gläntan. Där stannade hon och vred huvudet mot Erik igen.
"Ses senare"

Arya red ganska snabbt genom skogen till Garudiernas läger. Hon hade tur och stötte inte på några Mongraler. På vägen såg hon dok alldeles för många av sina egna ligga döda och blodiga här och var. Arya kände igen några av dem som soldater från slottet. Hon hade aldrig riktigt talat med någon av dem, men det smärtade henne ändå enormt mycket att se deras tomma ögon stirra dött på henne från marken.
Arya svalde.
Skynda dig att hämta kungen så kommer färre att dö! Sade hon inom sig och manade på Daya mot lägret.

När hon kom fram skyndade Arya sig att binda sin häst tillsammans med de andra för att sedan springa tillbaka mot mitten av lägret. Hon hade inte tid att leta upp Parvati och Ravi nu. Det var bråttom.
Kungafamiljen satt alla tillsammans med några rådgivare i ett av tälten. Framför dem låg en karta som visade Mongralernas läger, Garudiernas läger, skogen, stridsfältet och allt därimellan. Perfekt, de är alla samlade!tänkte Arya när hon kom in i tältet.
Kehlani såg upp när systerdotter kom in.
"Ashiwarya" sade hon strängt, "Bra att du är här, Saubhari och jag måste tala med dig om något..."
"Jag har något att..." började Arya men avbröts av sin morbror.
"Prinsessan, tig, det här är viktigt"
Arya bet sig i läppen av irritation. Jag är ingen prinsessa! Och jag har något mycket viktigare att säga! Ville hon skrika men lät bli och lyssnade på vad kungen och drottningen ville säga.
"Ditt beteende tidigare idag var mycket oacceptabelt, jag kan inte förstå vad som flugit i dig...för att förhindra att detta händer igen måste vi vidta åtgärder, vare sig du vill det eller inte" började drottningen, "Därför har vi beslutat att du måste gifta dig"
Arya kände det som en stöt genom hela kroppen. Gifta sig!? ALDRIG.
Arya som tidigare haft ett strängt och allvarligt uttryck i ansiktet såg nu för första gången i sitt liv helt förstörd ut. Munnen gapade, ögonbrynen hade antagit en förtvivlad gest och ögonen såg nästan gråtfärdiga ut.
Kungen fortsatte.
"Du har fyra veckor på dig att hitta en lämplig make, annars kommer Kehlani och jag att göra det åt dig"
Paniken kröp sig upp längs Aryas kropp. Vad skulle hon ta sig till?

En mycket spänd tystnad hade lagt sig i tältet. Allas blickar var som klistrade på Arya som inte hade en aning om vad hon skulle göra. Hon kunde inte röra sig, inte tänka klart. Den ända tanke som ljöd i huvudet på henne var nej. Nej, aldrig, hon tänkte inte låta det ske. Det fick inte ske!
Arya kände sig lite och ömtålig, som om någon tagit av henne alla hennes kläder. Hon villa krypa ihop på golvet och skrika.
Men det gjorde hon inte. Hon stod bara helt still och stirrade rakt ut i luften.
"Arya?" Lakshmaris röst lät orolig, "Arya...är du oke-"
Ett illvrål bröt till sist upp ur Aryas strupe och avbröt prinsen. Alla i tältet hoppade till av förvåning och såg chockat på den annars så lugna och tysta prinsessan.
Arya tog i av alla sina krafter, hon vrålade ut luft som fanns i hennes kropp tills lungorna brände som vilda eldar inom henne.
När syret tog slut stod hon bara och flåsade med en nästintill mordisk blick på sin moster och morbror som båda förskräckt stirrade på systerdottern.
"Försök att hitta en make till mig efter det här!" fräste Arya.
Sedan rykte hon till sig kartan av stridsområdet de alla hade framför sig och rusade ut ur tältet.
Det tog ett litet tag för alla att förstå vad som hänt, men så snart de gjorde de flög alla tre regenterna upp och satte fart efter Arya.

Hon sprang raka vägen till Daya. Snabbt som ögat hade hon lossat repen hästen var bunden med och svingat sig upp i sadeln.
"Hiiiyyyaaa!" skrek hon och ekiparset galopperade raka vägen mot skogen och gläntan.
Kungen, drottningen och prinsen var lite efter men hade alla tre fått tag på var sin häst och vägrade släppa prinsessan ur sikte.
Måtte Erik lyckas få kungen av Norr till gläntan! Heliga gudar!, tänkte Arya och greppet om Dayas tyglar hårdnade.
Hon vågade inte tänka på vad konsekvenserna skulle bli om planen misslyckades.