PRS med Missy

"Hittar du här?" Frågade jag.

"Nepp", sa jag. "Vi får leta oss ur."

Jag nickade tyst. Det här hände. Det här var inte på låssas.

Vi gick under tystnad.

En liten del av mig trodde att det bara var falskt. Men den delen som visste bättre förstod att det inte var det.

Jag försökte fortfarande koppla ihop allting. Det avr som att vara med i Hungerspelen, fast med zombier och inget pris om man överlever. Inga som kollar på och döda personer som jagade en. Jag rös till, det var inte alls som hungerspelen.

"Det här händer", mumlade jag.

Jag svarade inte, jag gick bara djupt i tankarna.

Jag stirrade på marken framför mig. Jag kanske skulle dö.

"Jag önskar att jag var hemma", mumlade jag lågt.