Phan [prs med Missy The Timelady]

Jag log hela vägen ut i köket och när jag kom dit började jag plocka ut saker vi skulle ha. När jag tog fram köttfärsen suckade jag; "Varför köpte vi inte färdiga hamburgare?" Jaja det var inget att göra åt och egentligen hade jag inget emot att laga mat. Särskilt inte nu med Phil. Jag vet inte vad vi var, pojkvänner? Nej det var för tidigt. Jag visste inte men brydde mig inte heller och när han kom in i köket lade jag armarna runt hans höfter och kysste honom ännu en gång. "jag skulle kunna vänja mig vid det här," sade jag och om möjligt ännu bredare än innan.

Jag flinade.
"Jag med", sa jag. "Ska vi börja med att ordna burgarna? Jag svälter", jag började dra fram allt som behövdes och viste inte om jag skulle kalla honom 'Pojkvän'. Och skulle dem säga till fansen? Eller bara låta bli, dem tror ju ändå att vi var tillbaka från början. Det fick mig nästan att börja skratta.

Det tog inte så lång tid att laga maten och när vi satte oss ner för att äta hade det gått ca en halvtimme. Det var alldeles för sällan vi satte oss ner tillsammans och åt men det kändes som om det skulle hända oftare nu. Jag hade nästan svårt att äta då jag inte kunde släppa honom med blicken. jag betraktade varje liten detalj i hans vackra ansikte och jag kunde nu göra det utan att dölja vad jag gjorde som jag gjort i så många år.