Mellan taggsvansen02 och Halloumi

Jag känner hur en ensam tår letar sig nerför kinden "Jace..." Börjar jag men min röst brister. Jag tar ett djupt andetag och försöker berätta om förbannelsen och allt. När jag är klar sitter jag och hulkar. Jag ser nu att madam Pomfrey har diskret sett på

När hon berättar känns det sm om någon har öppnat upp min bröstkorg och klampar runt i den, det gör ont, så ont. Mitt hjärta spricker och hamras sönder om och om igen. Tårar rinner ner för mina kinder och halsen bränner av klumpen som har placerat sig där. Hennes blåa ögon är fulla av tårar och de har letat sig ner för hennes kinder, en sådan vacker varelse borde aldrig gråta. Jag slänger armarna om henne när jag är klar och sitter där och gråter med henne, jag vill aldrig släppa och viskar i hennes öra: "Allt kommer bli okej, de kommer komma på något. Inget kommer hända." När jag till sist släpper se jag in i hennes ögon igen, banorna som tårar hade skapat var nu utsmetade, hon var ändå vacker. Jag ville le men mina muskler lär mig inte så jag bara satt där, på knä bredvid hennes säng, lutad mot henne och stirrade in i hennes enormt blåa ögon.

Jag ser på hans vackra ansikte medans han gråter. Jag kommer sakna det... Nej, tänk inte så. Han slår armarna om mig och jag kramar tacksamt tillbaka. Till slut släpper han mig och vi bara ser på varandra. Jag bestämmer mig för att visa "infektionen" på min rygg. Utan att säga något drar jag upp min tröja lite och vänder mig mot honom så att han ser

Hennes rygg är räd och sårig, det ser även ut som om bitar saknas här och där. Det gör bra att jag gråter mer och mer och det gör ondare och ondare i mitt bröst. "Jag är så ledsen, jag skulle ha hållit kvar, jag skulle aldrig ha släppt dig..." Viskar jag och mot slutet dör min röst ut. Jag stirrar ner på mina skor och skäms för att jag inte kunde rädda henne, allt var mitt fel. Utanför lös solen och det kändes fel, att folk kunde vara ute och ha det trevligt medans andra var döende. Det gjorde mig arg men sorgen övermannade ilskan så jag bara satt där ledsen min stol och stirrade ner på mina skor.

"Det är inte ditt fel" säger jag tröstande och drar ner tröjan. Jag tror inte att det är sant men jag måste vara stark för oss båda. Jag vänder mig om och lägger min kalla hand på hans axel

Hon lägger sin hand på min axel och jag lägger min på hennes. den r kall så jag tar ner den och försöker värma den i mina båda som är något varmare. Det känns bra att hålla hennes hand i mina. Jag vill inte släppa och jag ar ingen aning om hur länge vi sitter där, hennes kalla hand i mina varma.

Efter vad känns som en evighet drar jag bort min hand och ler svagt mot honom. Madam Pomfrey kommer gående mot oss och ber Jace att gå. Jag vill inte att han ska gå men jag säger ingenting, utan sluter ögonen och öppnar de långsamt igen.

Jag börjar gå och har nästan kommit till dörren när jag vänder mig om och går bestämt tillbaka. Jag lutar mig över henne ock placerar en snabb puss på hennes mun. Jag känner hur jag rodnar mer än än jag någonsin gjort. Mina tankar är alldeles fluffiga och när jag nästan direkt drar mig upp igen känner jag hur mina tårar nästan börjar rinna igen. "Krya på dig," viskar jag fortfarande böjd över henne med ett litet leende på mina läppar.

Jag ska precis vinka hejdå till honom när han plötsligt vänder tillbaka "Vad...?" Börjar jag men hinner inte avsluta meningen innan hans läppar möter mina. Det var en otrolig mjuk och snabb kyss, och jag ville inte att den skulle ta slut. Men det gjorde den.
Under den korta stunden hade mina tankar exploderat av olika känslor, och jag känner hur rodnaden börjar stiga. När han står lutad över mig ser jag att han också rodnar och börjar le mot honom

Inte för att jag kunde läsa tankar men jag kunde se på henne att hon i alla fall inte hatade det. Jag log mot henne och gick sedan. Hela vägen ner till mitt sällskapsrum log jag, men det var ett sorgset leende på grund av det hon hade berättat för mig. Att hon troligen skulle dö. Jag kunde fortfarande inte förstå det men det vart inte en lika tung börda nu. Nu när jag kysst henne.