Prs, Adora och samila

Gwen log svagt av att han kom upp till henne och somnade strax där efter.

När hon vaknade morgonen efter satt hon sig direkt upp. Gwen var klarvaken och tittade sig omkring i rummet. Harry var borta vilket betydde att hon antagligen sovit länge, tillräckligt länge för att de skulle vara iväg på sin intervju. För att vara lediga åkte killarna iväg väldigt mycket.

--

Louis reste sig upp och gick efter henne. Han vägrade lämna henne själv. Speciellt efter vad han nyss berättat. "Nej jag tänker inte lämna dig Celia. Jag älskar dig" sa han. "Det är inte mitt beslut om hur vidare Brianna vill behålla barnet eller inte men jag tänker inte lämna kvinnan som bär på mitt barn." fortsatt han envist. Han gav henne några sekunder att ta in det han nyss sagt innan han började igen. "Och jag tänker inte lämna kvinnan som jag älskar heller"

Niall blev uppväckt av Harry. Tydligen hade han försovit sig eftersom han lät väldigt stressad. Det här var deras sista intervju och det var skönt; killarna såg verkligen fram emot pausen samtidigt som de skulle sakna att göra musik och uppträda. Han tog på sig en skjorta med krage och ett par jeans. Han ville titta till Gwen men enligt Harry hade de inte tid. Mannen som skulle intervjua dem var försenad men de blev bjudna på lite smått och gott under tiden. Niall glufsade tacksamt i sig av allt.

--

Celia tog ner en mugg och himlade med ögonen när Louis följde efter henne. Varför kunde han inte lämna henne ifred? "Jag vill inte vara något tredje hjul i ditt kommande nya familjeliv. Jag vill inte se på när du gullegullar med ett barn som inte är mitt. Och det här är min lägenhet, så respektera det och gå härifrån. Jag vill vara i fred för att kunna tänka." Hon hällde upp kaffe i muggen.
"Dessutom vill jag inte stå i vägen. Du borde väl umgås med Brianna och börja shoppa bebissaker. Hur kan du ens vara säker på att det är ditt barn?"

Gwen tittade på klockan och la sig ner i sängen igen. Hon tittade på golvet där hennes kläder från gårdagen var. Själv var hon i en av Harrys tröjor. Att byta kläder var inget att ens kunna tänka på då alla kläder antingen var i Liams eller Nialls rum. Hon suckade lätt och reste sig upp igen efter bara ha fått ligga ner några sekunder. Hon kastade på sig sina kläder och gick sedan bort till balkongen. Lite luft skulle förhoppningsvis få henne att tänka klart och kanske till och med på annat. På ett sätt ville hon bara att deras intervju skulle vara slut så hon kunde ha snacket och få det överstökat.

--

Louis kunde inte låta bli att le åt hennes svar. 'Ett barn som inte var hennes.' Leendet varade inte länge utan han gick fram till henne och skakade på huvudet. "Jag trodde inte du ville ha barn nu." sa han och kramade hårt om henne. "Och jag vill mycket hellre spendera tid med dig än att handla bebissaker med Brianna"

Det tog ytterligare en halvtimme innan mannen äntligen kunde sätta igång med intervjun. Killarna svarade på frågor som kom från fans och pratade sedan lite om pausen de skulle ha. En och en halvtimme senare var de tillbaka vid hotellet. Äntligen! Niall kastade sig ut från bilen för att få komma in först. Han måste få prata med Gwen före Liam. Han ville be om ursäkt för gårdagen. Han hade ju lovat henne att försöka komma överens och så hade han gjort motsatsen.
"Gwen?" ropade han medan han sprang uppför trappan.

--

Celia blängde på honom. Förstod han verkligen ingenting? "Jag menar ju förstås inte att jag vill ha barn nu! Det skulle inte få dig att lysa som en stjärna precis. Två kvinnor gravida med ditt barn?" Hon skakade på huvudet och muttrade något ohörbart. Hon krånglade sig ur hans kram och tassade ut till vardagsrummet igen. Varför skulle han vara så busig och inte ta det här på allvar.
"Ut med dig, jag vill inte ha dig här!" envisades hon. "Det kommer aldrig funka mellan oss, inte nu när Brianna är med i bilden. Gå till henne, Louis. Bara gå härifrån."

Gwen satt fortfarande där ute och njöt utav tystnaden. Hon hade virat en filt om sig och satt med sin gitarr. Att spela hade alltid fått henne att må bättre och att få rensa tankarna. En försiktig melodi hade letat sig fram och hon sjöng tyst till den. Hon log för sig själv medan hon sjöng. En svag blåst susade förbi och hon rös lätt till men fortsatt att sjunga, utan att höra Niall.

---

Louis bet sig svagt i läppen och stannade kvar i köket ett tag. Han hatade att vara tvungen att ta saker med henne såhär, speciellt när hon var på det humör hon var på. Han gick med bestämda steg ut i vardagsrummet. "Celia lägg ner. Jag väntade på dig men du hörde aldrig av dig. Jag tänkte inte leva i celibat bara för att jag inte hade dig. Jag har inte gjort något fel" sa han aningen irriterat. "Och vi skyddade oss, det är inte mitt fel att det inte hjälpte" muttrade han vidare.

Niall blev orolig när han inte fick något svar. Tänk om hon hade svimmat igen? Det hade ju trots allt hänt så plötsligt igår - utan någon som helst förvarning. Det kunde mycket väl vara orsaken till varför hon inte svarade! En annan möjlighet var att hon lämnat hotellet men det ville han helst inte tänka på ännu. Han öppnade dörren till sitt rum men det var tomt. Nästa rum var Harrys och där ute på balkongen satt hon.
"Gwen!" utbrast han lyckligt och skyndade sig fram till henne. Han la armarna kring henne bakifrån och pussade henne på hjässan. Just nu struntade han helt i om hon var arg på honom eller ej.

--

Celia snodde runt. "Det var du som tog Harrys parti varje gång, jag hade aldrig rätt i någonting," påpekade hon och gick fram till honom. Anklagande tryckte hon sitt pekfinger mot hans bröst. "Det är inte som om du har varit otrogen eller något, men du ska bli pappa! Det är en helt annan sak och det gör ont. Jag har inte varit med någon annan sedan dig för jag har inte kunnat gå vidare från dig." Hon gjorde en kort paus innan hon fortsatte. "Jag har inget förtroende för dig längre." Celia skakade på huvudet och drog handen genom håret. "Och jag som höll på att falla för dig igen.. Det är slut, Louis. Du får tycka att jag är småsint och orättvis, men.." Hon avslutade inte meningen utan vände ryggen till.

Gwen ryckte till när hon helt plötsligt hörde sitt namn och nästa sekund hade Niall kastat sig på henne. Hon bet sig hårt i läppen och flyttade bort honom samtidigt som hon skakade på huvudet. Trodde han verkligen allt var okej efter att hon fått tillbaka sitt minne? Well, det vara snarare tvärt om.
"Niall vad håller du på med?" frågade hon irriterat och la undan sin gitarr innan hon vände sig helt och hållet åt Niall. "Det är inte okej. Jag har bett dig reda ut saker med Liam innan du överhuvudtaget beter dig så emot mig igen"

--

Louis skulle protestera mot hennes anklagelse men hann inte innan hon började igen. Var det verkligen på riktigt. Skulle hon vara sur för något han inte kunde hjälpa? Ilskan hos honom började bubbla upp och han nickade svagt. "Du vet, Harry hade rätt om dig. Och jag är glad att jag slipper dig" röt han till utan att ens tänka på vad han sa. Strax efter det gick han ut ur lägenheten och ner till sin bil igen. Trodde hon verkligen att hon kunde säga vad hon ville bara för att hon hade blivit lite sårad?!

Niall suckade och körde ner tummarna i byxfickorna. Han hade bett om förlåtelse för ofta, det skulle inte räcka till nu. Han bad om ursäkt ändå. Skamset svansade han ut från rummet och greppade tag om Liam's arm i korridoren och drog med honom mot sitt rum. De båda var tysta en lång stund. Niall lät sin vän prata ut först innan det var hans tur. Efter många om och men plus lite sura miner, kom de tillslut överens om att det nu var upp till Gwen att bestämma vem hon älskade. Tillsammans letade de upp henne och berättade att de pratat med varandra om saken.

--

Celia såg efter Louis och skakade på huvudet. Om hon nu var så himla besvärlig var det väl bra för honom att bli av med henne. Så kunde han koncentrera sig helt på Brianna och deras barn och hon på sitt jobb. För att få tankarna på annat håll ringde hon upp en gammal barndomsvän som bodde i London. Han hette Seth och de hade känt varandra sedan de var nio år. Han hade också varit med i bilolyckan, den som resulterat i att hennes högra ben inte hade samma styrka och rörelse kvar och värkte konstant. Seth hade kommit lindrigare undan och deras gemensamma vän Sydney hade omkommit.

Gwen suckade lite mer lättat innan hon tog upp sin gitarr för att börja spela igen. Efter ett tag där hon skrivit, kastat och spelat fick hon äntligen fram en låt. Hon spelade den några gånger innan hon log nöjt. Hon reste sig upp hon skulle precis in när hon såg Niall och Liam. En nervös min letade sig fram och hon svalde hårt. "Ehm är ni okej?" frågade hon aningen nervöst.

--

Louis körde i ren frustration. Han visste inte vart och han hade ingen koll på vägen utan han bara körde. Något som resulterade till att han inte såg den skarpa svängen som kom och att han körde av vägen. Han kände den hårda smällen och skrek till innan allt slocknade.

När han vaknade nästa gång var han på sjukhuset, killarna var där och han fick reda på att han hade kommit lindrigt undan med några brutna revben, en hjärnskakning och en bruten arm.

Niall sneglade på Liam. De var halvvägs till okej. De var överens om att låta Gwen välja mellan dem och att inte bli sur på den andra, men de hade ändå en bit kvar på vägen. Det skulle gå över fort dock - ingen av dem orkade bråka särskilt länge. "Ja," svarade de i kör och ingen av dem kunde låta bli att skratta. Niall visste inte vad han skulle göra med händerna. Han ville så gärna krama om henne men han fick inte, kunde inte. Inte förrän hon förklarat vad hon ville.

--

Celia umgicks hela dagen med Seth. De bestämde sig för att äta middag på en restaurang. Medan de väntade på maten ringde Seth ett samtal och hon själv scrollade igenom sociala medier. Enligt en lokal skvallertidning hade Louis råkat ut för en bilolycka. Först reagerade hon inte men efter att ha läst om rubriken ett par gånger registrerade hjärnan vad som hänt. Utan ett ord lämnade hon restaurangen. Tack och lov fick hon tag på en ledig taxi som körde henne till sjukhuset. Hon hade ringt Liam på vägen dit och han förklarade att Louis kommit lindrig undan. Han mötte henne vid sjukhusets ingång. Harry var naturligtvis inte glad över att hon kommit. "Louis vill inte ha dig här. Inte jag heller," påpekade han bittert.