Privat med Missy

Dabria återvände till gästrummet bara någon minut senare. "Eftersom du nu ska stanna här några dagar, så kanske du borde bekanta dig lite med grannskapet? Jag kan visa dig runt." erbjöd hon sig snällt.

Jag kollade på henne.
"Gärna", sa jag.

Dabria log mot honom och vände sig sedan om. Väl nere i hallen tog hon på sig sina skor. Sam stod och diskade i köket.
"Varför använder du inte diskmaskinen när du äger en sådan?" undrade hon förvirrat. Det borde hon inte ha frågat: eftersom hennes morbror sträckte sig efter en handduk att torka händerna på, innan han började förklara sin nyaste teori om varför han trodde att användningen av diskmaskin var sämre och farligare än att göra det för hand. Dabria förstod inte vad han ville få ut av det hela - men hon lät honom prata på.

Jag log lite då jag hörde honom prata. Jag drog på mig skorna och jackan.
"Ska vi gå?" Frågade jag.

Dabria vinkade hejdå till Sam innan hon öppnade ytterdörren. "Missförstå mig inte, han är snäll men ibland vet han inte vad han pratar om." sa hon till Jimmy och skakade på huvudet. Det var varmare ute nu än på kvällen, men luften var fortfarande kylig nog för att hon skulle få gåshud.
"En halv kilometer åt det där hållet ligger en stor park, om det intresserar dig. Följer du stigarna från slutet av gatan kommer du snart till en äng med en gammal lada. Väldigt ödsligt kvarter, det finns inte mycket att göra här." berättade hon och pekade.

"Det är okej, jag har haft jobbiga bröder hemma", sa jag enkelt. Jag påmindes igen om vad jag skulle behöva göra mot henne. "Så vart brukar du gilla att gå till", sa jag bara och kollade runt.

Dabria såg nyfiket på honom. "Hur många bröder har du? Vart någonstans bor du, förresten?" undrade hon innan hon tänkte igenom hans fråga. Ja, vilka platser tyckte hon om att gå till?
"Det finns inte mycket att välja på i det här lilla området, men parken jag nämnde nyligen är en favorit. Det är trevligt att gå längs sandvägen och beundra naturen. Dessutom stöter man alltid på någon pratsam och får därmed lätt en ny vän." fortsatte hon lätt.

"Åh... Det är inte så många men... du vet skyskon kan vara jobbiga", sa jag bara. Jag kollade mot stället där parken skulle vara. "Ska vi gå till parken? om du gillar den", frågade jag."

Dabria rynkade på pannan över hans svar. Hon fick en känsla av att han undvek frågan. Hon valde att inte kommentera det utan nickade istället som svar på hans fråga. Hon gick under tystnad, djupt försjunken i sina egna tankar. Nu spelade hennes hjärna henne ett spratt igen; Jimmy ville säkert helt enkelt inte dela med sig om sitt privatliv för någon han ändå inte skulle ha kontakt med efter att han åkt vidare från Sam's ställe.
"Nu är vi framme." meddelade hon glatt när parken tornade upp sig framför dem. Tack vare det fina vädret var parken fylld med folk, barnfamiljer som pensionärer.

Jag stirrade på parken. Den var fin, hjag fattade varför detta var hennes favoritplats. Jag kollade på henne.
"Får jag fråga dig en sak?" Sa jag.