{HPPRS} Lumos & Taggsvansen02

Hazel slog upp ögonen när dörren till sjukhusflygeln öppnades. Hon kände sig mycket piggare än kvällen innan, men kroppen ömmade fortfarande efter att hon hade fått cruciatus-förbannelsen använd på sig. Trots det så ville hon inte stanna kvar, utan längtade tills när Madam. Pomfrey skulle säga att hon kunde gå. Förhoppningsvis så behövde hon inte stanna hela dagen. På nattduksbordet stod ett par krya-på-dig lappar ifrån Emma och Julie. Hazel vände blicken mot dörren och fick syn på Max. Hon log svagt och satte sig upp i sängen. Hon hade undrat hur han mådde, och var glad över att han verkade må bra.

"Jag har med mig frukost," flämtar jag efter att ha sprungit upp för trapporna och nickar år rostbröden i mina händer. Jag sätter mig på stolen bredvid henne och lägger maten på nattduksbordet. "Hur mår du?" frågar jag även om jag vet att det är en dum fråga, hon har ju blivit torterad för i helvete. Hon ser i alla fall rätt så pigg ut, hennes ögon lika levande som innan och inte den utmattade gråbruna färgen de hade varit när de störtade in i stora salen förra natten. Var det bara för en dag sedan? Det skulle kunnat vara en vecka sedan eller bara 10 minuter.

Hazel log. "Tack så mycket" Sade hon och tog en macka som hon började äta på. Hon funderade ett tag innan hon svarade på hans fråga. "Jag mår väl helt okej. Det känns fortfarande i kroppen. Jag menar, cruciatusförbannelsen är ju ganska brutal." Svarade Hazel med en suck. Hon log sedan igen och såg på Max. Han var verkligen snäll och brydde sig om hur hon mådde.

Jag nickade och var glad att hon orkade äta. Jag kände att ingen av oss egentligen ville prata om gårdagens händelser så jag styrde in samtalet på en annan väg.
"Så har du några syskon? Är det du som ar en lillebror i Hufflepuff eller är det någon annan?" Jag mentalt slår mig själv då det här nog ä det tråkigaste samtalsämnet jag kunde kommit på.

Hazel skrattade lågt när Max styrt in på ett rätt så lamt samtalsämne. Hon lutade sig roat bakåt och log. "Jag har en storebror som har gått ut Hogwarts. Han slutade förra året. Så nej, jag har inte en lillebror i Hufflepuff." Hazel drog en hand genom håret. "Har du några syskon då?" Frågade hon sedan.

"Nej, jag har inga syskon,, det är bara jag, mamma och pappa," säger jag och ler. "Har du något annat att prata om? Jag är inte sen bästa på sånt." säger jag efter ett tag av tystnad. Jag ler generat och ser ner på mina skor medans jag tar en tugga av min macka.

Hazel funderade en stund. "Tja, jag är inte så bra på samtalsämnen heller, men kör till. Vad vill du jobba med efter Hogwarts?" Frågade hon. Hon log svagt och såg sedan ut genom fönstret. Det var en solig dag och hon slösade helt bort den genom att vara sängliggandes. Det var ju trots allt lördag och det fanns massor att göra.

"Jag vet inte." Svade jag och såg på henne när hon kikade ut genom fönstret, jag såg hur gärna hon ville gå ut.
Jag luade mig mot henne och viskade:
"Kom, vi smiter och går ut!"

Hazel vände blicken mot Max oxh log. Hon nickade och drog av sig täcket. Hazel satte sig försiktigt upp för att inte Madam. Pomfrey skulle höra.

Jag tog hennes hand och vi smög försiktigt ut. Utanför dörren började vi springa, snabbt ner för all trappor och korridorer, bara ner och sedan ut. Det var en fin dag ute och jag ledde henne till ett ställe bakom växthusen dit jag ofta gick. Jag log mot henne och satte mig ner på en stubbe med andan i halsen.
"Så vad vill du göra nu?" frågade jag och kunde inte sluta flina.