PRS med Ripadal

"Vad var det?" Frågade jag och sneglade på Emma.

Abigail såg på dem och sa lågt.
- Min familj, gorillorna.
Som bebis vaknade jag upp i en gorillas famn och jag har varit en av dem så länge jag kan minnas.
Men denna dröm.....också....den försöker ....säga något....om dig....

"Om mig...", sa jag och tänkte efter.

Abigail nickade och vågade sig lite närmare men sänkte spjutet för att inte verka hotfull och drog en hårslinga av sitt svarta hår bakom örat och hon sa.
- Jag har alltid undrat varför jag liknar dig eller er på något sätt när jag levt som min familj i så många år.
Men också varför....drömmen hemsöker mig.

"Du... du är en människa", sa jag. "Det är därför du liknar oss, du är av samma sort som oss."

Abigail backade och sa
- Människa....men varför....ha jag då levt här.....så länge jag kan minnas?
Varför har jag levt bland gorillor?

"Jag vet inte... vi kanske kan hjälpa dig. Gå inte", sa jag.

Hon var nu rädd, var hon ingen gorilla?
Men varför hade hon varit här.
Hon backade fortfarande och hon hörde lufsade steg bakom för sig och stannade och en gorilla kom fram till henne och lät lite och Abigail svarade bara med ett ljud och gorillan gick snart igen och Abigail såg på flickorna med full rädsla i blicken

"Vad... vad gjorde den?" Frågade jag.

Abigail såg på dem och sa lågt.
- Inget.....ville nog att jag skulle komma tillbaka till flocken.
Men....hur skulle ni kunna hjälpa mig?