Privat mellan Ripadal och Kaninis

Snape gick till sitt kontor, han var tvungen att komma till sans och veta hur han skulle kunna lämna tillbaka dagboken till henne utan att kasta sig över henne och kyssa henne.
Han ville så gärna kyssa henne men han var inte säkert på om an kunde riktigt kontrollera sig om han skulle överlämna den nu.

Snart skulle alla säkert få veta hennes stora hemlighet hennes kärlek för snape. Hon torkade sina tårar och tänkte vem som skulle ha den. Hon styrde stegen mot Snapes kontor för att se om någon kanske hade lämnat in den till honom. Hon kanske på dörren och väntade lugnt utanför.

Snape la undan dagboken snabbt när någon knackade på dörren och lutade sig bakåt och försökte se liggiltig ut och sa.
- Kom in.

Tess gick in på hans kontor.
" jag undrar om någon har kommit in och kanske lämnat in en dagbok för jag råkade glömma min vid sjön men den låg inte där ner jag gick ner igen" sa hon tyst.

Snape stelnade till, varför var de tvungen att vara Tess....
Kunde han ljuga?
Han ville berätta att han visste hennes känslor för honom....
I regel hatade han ordet fegis men denna gång kallade han sig själv för fegis.
Han satt tyst en lång stund innan han lågt sa.
- Nej tyvärr....

Tess sänkte blicken och höll tillbaka tårarna.
" om någon lämnar in en dagbok kan du säga till mig då för jag måste få tillbaka den" sa hon och snyftade till.
" dagboken betyder allt för mig" sa hon.

Snape hörde att hon snyftade till....kanske var det lättare att lämna tillbaka den till henne då det var mitt under en lektion.
Han nickade och sa.
- Såklart jag gör.

Tess lämnade hans kontor men så fort hon kom utanför sjönk hon ihop vid väggen. Tårarna rann ner för hennes kinder och hon snyftade flera gånger. Hennes liv var bokstavligen talat över.

Snape hörde hon utanför klassrummet och ville slå till sig själv för att inte ge tillbaka den till henne direkt.
Men an visste inte om han skulle kunna kontrollera sig när han var ensam med henne.

Tess hade ingen ork i kroppen att flytta sig från golvet så hon satt kvar där och grät. Hon hade förlorat dagboken allt hon hade skrivit i den skulle folk få veta.