Privat mellan Ripadal Bella

Jane kunde inte sitta stilla så hon täckte upp handen och frågade läraren om hon fick gå på toa.
Läraren nickade och Jane gick snabbt i mänskligt tempo mot dörren och sedan mot toan.

Alison såg efter Jane när hon försvann. En del av hennes glädje försvann med Jane. Som att hon var glädjen.
Det var hon också.

Jane stannade på toan i flera minuter innan hon skyndade sig tillbaka till klassrummet och gick och satte sig igen och log mot Alison lite.
Samma känslor kom tillbaka och hon ville rusa iväg igen men denna gång satt hon var och suckade lite.

Jane kom tillbaka och log lite mot Alison. Hon log tillbaka. Glädjen kändes som en rysning genom hela kroppen.

När lektionen äntligen var slut så gick Jane direkt ut på gården och satte sig under ett träd

Såfort lektionen gick ut försvann Jane. Alison blev lite ledsen, hon hade hoppats på att gå prata med henne. Men hon hann inte fundera speciellt mycket eftersom att Natalie började prata med henne.

Jane suckade, hon borde kanske inte ha försvunnit så snabbt.
Men hon behövde fundera på de där känslorna mot den där flickan.
Vad var det för känslor egentligen?

Natalie bara babblade på om ingenting hela rasten och på vägen till nästa lektion. Alison bara nickade lite då och då. Hon hade tankarna på annat håll. På Jane....
Vem var hon? Varför hade hon inte sett henne förut? Hon skulle aldrig glömt det ansiktet... Skulle de ha fler lektioner tillsammans? När skulle Alison ha chansen att få se henne igen?

Jane hörde klockan ringa in och gick till lektionen som hon skulle ha med samma klass.
Hon skulle ha allt med samma klass och hon log

-Hallå? Alison? Lyssnar du ens? sa Natalie.
-Ja, det är klart. Jag hörde bara inte det sista... Eller vet du? Förlåt, jag hade tankarna på annat. Du vet den dör tjejen? Jane?
-Åh, jaha. Visst är hon läskig? Jag tycker synd om dig som bar tvungen att sitta bredvid henne.
-Mm, visst. sa Alison och tittade ner. Hon ville sitta bredvid Jane mer än något annat.