Marina Granger vs Piggelino(Privat)

Jag ser uppoffringen i hennes blick.
- Becky! Våga inte ge upp!
Skuldkänslorna svallar över mig. Jag hade ju i príncip gjort precis så som jag sagt att jag inte gjort. När hon var skadad passade jag på att umgås med Alex och....

Jag suckar.
- Vendela, vad ska jag annars.göra? Jag kommer bara att göra narr av mig själv.
Tårarna bränner i ögonvrån. Men ibland måste man ge upp. Ibland får man inte det bästa för sig själv.

- Nej det kommer du inte! Du...
Just då kom Alex in.
- Jag ska gå nu! sa jag snabbt för att lämmna dem ifred.

Det blir en pinsam tystnad.
- Letade du efter Vendela?
- Nej, det gjorde jag egentligen inte. Hur mår du?
- Jag är okej.

Jag kände mig så skyldig. Jag gick upp til sällskapsrummet och kurade ihop mig i en fotölj. Jag var så taskig! Jag gav ju inte Rebecka sin chans! tÅRARNA VÄLLDE FRAM. vArför var jag tvungen att vara så självisk?

Det blir ännu en pinsam tystnad. Jag sätter mig upp i sjukhussängen. Det känna konstigt att umgås med killen jag var kär i som hade kysst min bästa vän.
- Ehm. Alex? Vendela är i uppehållsrummet.
Han nickar och går och letar efter Vendela.

Alex klättrar in genom porträtthålet.
Han kommer fram till mig.
- Ska vi ta en promenad längs stranden? frågar han
Jag vill inget heldre än att säga ja men..... Jag kan inte överge Rebecka!
Han sträcker ut handen mot mig. Jag tvekar och tar den sedan.
- Ehm... Alex? Kan vi gå förbi Rebecka först bara? Jag tror vi behöver få lite ordning på saker...
- Det tycker jag med! Skrattar Alex.
Tillsammans går vi ner till sjukhusflygeln

Jag suckar när jag hör steg i korridoren. Det måste vara Alex och Vendela. Det är så jobbigt för mig att se på Vendela och Alex tillsammans. De är typ ihop nu så varför är inte Vendela nöjd?

Innan vi gick in tillsammans släppte jag Alex hand. Jag ville inte såra Rebecka så mycket.
Jag gick fram och satte mig på en stol bredvid Rebeckas säng.
- Okej. Det här börjar gå för långt. Alex. Vi båda är kära i dig. Vem vill du ha? sa jag rakt på sak.

Jag tittade nervöst på Alex. Och sen ännu mer nervöst på Vendela. Hon hade nästan Alex. De var så gott som ihop. Och jag hade lovat Vendela att acceptera det. Alex öppnar långsamt munnen för att svåra.