När mörkret faller

Ikväll, i promise!

Tur för dig det!!!!

Kapitel 8

Det här kapitlet är till Piggelino och Alicha black, för att när ni lämnar kommentarer så blir jag alltid så glad och motiverad!!!

Jag hickade till av gråt. Det här var definitivt inte sånt jag var van vid. Att det finns så många onda människor och så få goda. Jag är stel av skräck. Varför skulle någon vilja döda ett barn? Ett barn som inte ens kan magi. Bara för hämnd. Jag och Mcgonagal satt och småpratade en stund men mina tankar svävade iväg.
- Vem ska jag bo hos? Frågar jag.
- Tja, det måste nog bli ett barnhem eller en fosterfamilj om inte din mamma vill ta hand om dig, svarar Mcgongal mjukt.
Jag ler lite. Jag är tacksam för att Mcgonagal är så förstående.
Mcgonagal hade hyrt ett litet rum åt mig på den läckande kitteln så jag gick upp dit.
Hela jag utsrålade envishet när jag satte mig på den lilla sängen och slog upp min bok om trollformler. Jag slog upp en sida med trollformeln Petrificus totalus. Jag måste kunna försvara mig om det kommer dödsätare.
Jag övade länge på uttalet och när jag riktade trollstaven mot en vägg och sa det tydligt kom det en svag liten rökstrimma.
Efter en timmes övande trodde jag att jag hade bemästrat besvärjelsen. Men hur skulle jag veta om jag hade lyckats? Jo, jag testar den på mig själv.
Jag sa orden klart och tydligt och riktade staven mot mig.
Jag blev stel som en pinne och jag kunde inte röra mig. För sent kom jag på att jag var ett lätt byte för en dödsätare och att om de kom skulle jag vara en enkel match!!!

du skriver bäääääääääääst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack Alicha!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

varsåååååååååågooooood Marina!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Super bra Marina!!! Skriv mer! Fort! Som sagt... Jag har framkallat ett beroende..... Fast jag tycker att det är ett väldigt trevligt beroende!

Tack fina du♥

Det är jag som ska tacka!

Kapitel 9

Jag ligger där styv som en planka. Skräcken gör mig alldeles kall. Jag hör skrik nerifrån och jag skriker ett ljudlöst skrik. Dödsätare! Jag hinner knappt tänka tanken innan dödsätarna slår in dörren. De ser på mig och skrattar. Jag blir en enkel match. De tar tag i mina ben och lyfter upp mig. Det nu välbekanta suget i magen kommer följt av ett gällt skrattande. Jag måste ha svimmat av panik, rädsla och utmattning för när jag vaknar ligger jag med ansiktet ner mot det kalla golvet. Ovanför mig står en ormliknande man, jag kväver ett skrik och han skrattar ett kallt glädjelöst skratt.
- Då var det dags! Säger han och flinar. Voldemort höjer trollstaven och riktar den mot mig.
-Avad...
- Nej!!!! Avbryter en gäll röst.
Det blir tyst och alla ser chockat på kvinnan. Hon springer fram till mig och transfererar oss därifrån. Voldemorts arga vrål ekar ut i natten nnär vi transfererar oss.

-------------------------------------------------------------------------
Vem tror ni att den mystiska kvinnan är?