Privat mellan Ripadal och Shadow of hope

( tänkte dock att hon måste vara i vattnet på natten och ett par gånger på dagen för att inte torka ut och dö)

Ho la huvudet på sned och undrade egentligen varför han var så röd.
Men det kanske var en naturlig sak för en varelse med två ben.

(Sorry hade skrivit men det har tydligen inte skickas)

Han försökte tänka på annat och hans blick drogs till havet, han började gensat undra hur det var där nere i vattnet.
"Ursäkta men hur är det i vattnet? Frågade han nyfiket medans han fortsatte att kolla runt på havet runt dem.

Hon fnissade och sa.
- Ja det är vackert, det finns så mycket som ni inte har sett.
Det kryllar av liv men också av faror som hajar och giftiga fiskar.

När hon fnissade så kunde han inte låta bli att le det lät bara så sött. När hon berättade om hajarna och fiskarna så blev han orolig för henne av någon anledning. han skackade på huvudet snabbt för att få bort tankarna men tyvärr så funkade det inte så bra... "Jag hoppas att du inte blivit skadad av någon av dem" sa han oroligt.

Hon skakade på huvudet och sa.
- Nej då, jag lyckas alltid hitta skrymslen att g ömma mig i om jag möter en haj.
Så oftast har det inte varit någon fara.

"Vad bra!" Svarde han lättat. Han satt tyst en stund och bara kollade ut över havet igen innan han kände sig jätte rastlös så han bestämde sig för att fråga henne, " vet du någon vi kan göra?" Hanblev ofta rastlös även i de sämsta situationerna.

Hon såg på honom och sa lågt.
- Jag vet inte.....sa mannen någon om sjöjungfrurna kunde vara på land?

Han började fundera men kom inte på något. "Jag vet inte men vi kan prova!" Sa han glatt

Hon log och sa.
- Ja, kanske.....men jag är så långt mot lan jag kan komma....utan hjälp förstås.

"Jag kan bära dig" sa han medans han lyfte upp henne. "Du är lättare än vad jag trodde att du skulle va" sa han till henne.