D.A:s rollspel

Efter ungefär 20 minuter kommer Polly igen. Jag vet inte om jag blev glad eller irriterad av att Hermione brydde sig. Men hon la sig alltid i och det kunde vara väldigt jobbigt ibland, speciellt när jag ville vara ifred.
Jag försökte ta brevet från Pollys ben men hon försöker bara bita i min hand.
"Men ge dig!" sa jag surt och knuffade till henne lite löst.
Jag tog brevet och läste det medans Polly satt och kollade surt på mig.
Jag läste det och kände mig ännu surare än innan. Även fast jag visste att hon bara menade väl.
"Jag hade inte tänkt åka till Hogsmead och jag har inte ändrat mig. Jag klarar mig och du har ju dina vänner, så det lär ju du också göra. Låt mig bara vara, tack."
Jag fick nästan lite dåligt samvete men struntade i det. Polly flög iväg och jag stängde fönstret.
Jag satt mig på sängen. Egentligen ville jag åka dit med henne, men jag visste att hon ändå skulle hänga med hennes vänner. Och om hon inte gjorde det skulle jag börja må dåligt eftersom det skulle kännas som att jag begränsade henne.

De följande dagarna var jag inte mig själv. Jag pratade knappt och gjorde bara läxor. Tränade stenhårt på quidditch. Jag var inte i Hogsmeade den helgen. Dagarna gick långsamt. Jag stängde ute alla förutom Freddy, Luna och Nea. Jag undvek Draco. Han hade sårat mig ordentligt. Jag hade alltid blicken i golvet.

Jag var på väg upp mot gryffindors sällskapsrum när Jag börgade undra vad det var med min syssling och vän Harmione. Hon hade betett sig konstigt länge nu, jag försökte att inte tänka på det så mycket, men hon var ju ändå en av mina bästa vänner. Annars hade dagarna varit bra förutom att jag var typ sämst på förvandlingskonst och det var ändå mitt favoritämne. Quidditchträningarna hade också gått bra för utom att jag trillat av några gonger men aja.
-hej!!!! Vänta Freddy! Ropade någon bakom mig. Jag vände mig om och där sprang Miu, luna och Hermione och nea.
-hej sa jag glatt när dom kom fram. Och vi tog sällskap upp till porträtthålet där Luna och Harmione blev tvungna att vika av.

Jag satt mig där i hörnet. Det var ändå aldrig några som brukade gå i den här korridoren så jag behövde inte oroa mig för att någon skulle se mig. Jag det kändes som att slipsen höll på att strypa mig så jag tog av den och öppnade upp första knappen på min skjorta. Jag var alldeles kallsvettig och tårarna rann ner för mina bleka kinder. Jag begravde ansiktet i mina händer och blundade ett långt tag, medans jag andades långsamt in och ut. Jag tog bort mina händer från ansiktet och gick ut med skakiga ben. Ute satt bland annat Hermione med sina vänner.
Jag gick fram till dem och kollade surt på Hermione.
Hon skulle börja säga något men ångrade sig.
Jag skakade på huvudet och gick bort mot sjön. Upp på bryggan. Jag satt mig och kollade på min spegelbild i vattnet.
Sen hoppade jag i vattnet.

Jag gick runt i fängelse hålorna när jag hörde skrikande jag sprang mot ljudet och när jag kom dit så såg jag en flicka ligga där först så var jag rädd att hon var död. Jag fick svårt och andas, vad hade hänt? Varför? Men efter att hitta en puls så kunde jag andas igen. Jag lyfte försiktigt upp henne och började springa mot sjuk avdelningen.
- Snälla sig att Madame Pomfrey är där, sa jag tyst för mig själv.
Tillslut så kom jag till sjuk avdelningen och lade ner flickan på en av sängarna innan Madam Pomfrey kom och frågade än massa frågor som jag inte hade svar för.

Draco kollar på mig och det blir helt enkelt för mycket. Jag knäcks. Jag vänder om och börjar stört gråta. Jag springer förbi Barnabas den barnsligas gobeläng . Där finns en dörr. Som inte fanns där förut. Jag går in genom dörren. Det är ett stort rum med flera små rum. Jag går in i rummet och gråter ut. Jag somnar och vaknar och då är det lunch. Då går jag upp till Ravenclaw tornet .

Jag går till lunchen. Det är alltid så mycket mat. Jag börjar ta för mig. När jag är klar så tänker jag att jag kanske borde lära känna någon. Jag har ju gått tre år så det kanske vore smart. Jag går runt i slottet. Efter ett tag ser jag någon med röd gråtna ögon gå förbi mig. "Vad har hänt?" frågar jag henne

Vattnet är så kallt så det känns som att något biter i min hud. Jag försöker röra på armarna och simma men det går inte. Det svider i halsen och jag åker längre och längre ner mot bottnen. Jag blundar och det känns faktiskt som att jag inte existerar längre, tills någon tar tag i min hand och drar mig upp. Jag är för trött och utmattad för att orka kolla upp och se vem som drar i mig.
Jag far upp på bryggan och jag spottar ut massa vatten ur munnen. Jag försöker få bort håret som klibbat sig i ansiktet. Jag andas tungt och lägger mig på rygg och blundar.

Jag går in i sälskaps rummet med Freddy och Nea, det går rykten om att någon hade svimmat mitt i korridoren och att någon hade burit upp henne i sjukhusflygeln, men jag bryr mig inte så mycket om det, jag sätter mig i ett hörn och försöker göra läxan i trolldryck men den där tanken poppar upp i mitt huvud hela tiden, varför stänger Hermione ute mig jag vet att vi bara hade känt varandra i några dagar men jag blev ändå lite ledsen bara för att vi känner varandra så bra så vill jag ändå veta så jag kan känna henne bättre.
Jag grubblar över det länge till hål timman är slut och det är lektion.

Jag skulle just gå från Madam Pomfreys när någon kom in med en väldigt ljushårig kille som var i typ min ålder, jag blev genast orolig. Jag frågade den som tagit dit honom vad som hade hänt och personen berättar att han nästan drunknat.