Dör för dig - A Wolfstar Story

THANKS!

När kommer nästa kapitel Piggelinisen ? Jag längtar....

Har börjat! Men jag måste åka & träna och sen till stallet så det blir ikväll!

Oki *Längtar för mycket*

JätteBRA!!!

Tack Tack *bugar*

Sirius

Kapitel 8- Första dagen

Dagen efter ankomsten till Hogwarts vaknad jag av någon anledning ovanligt tidigt. Det var fortfarande mörkt utanför fönstren och jag suckade. Varför vakna tidigt en skoldag? På mitt nattduksbord låg en liten tändsticksask. Jag ville inte väcka de andra genom att tända lyset, så jag tände en tändsticka och kollade vad klockan var i skenet. Den visade halv fyra, och jag insåg direkt att jag inte skulle kunna somna om. Istället svängde jag tyst benen över kanten på sången och smög tyst över det knarrande trägolvet. Ingen verkade märka något, så jag gläntade försiktigt på dörren och smet ut.

Nere i uppehållsrummet var det så mörkt att jag snubblade över en fåtölj som stått på samma plats sen mitt första år.
“Aj!” visk-ropade jag och höll om min fot.
Jag gick tyst ut genom porträtthålet utan att Tjocka Damen blev allt för sur, och smög vidare genom korridoren.

“Lumos,” viskade jag och spetsen på min trollstav började lysa.
Astronomitornet var tomt. Stjärnkikarna stod fint uppradade längs ena väggen och månskenet som lyste in genom glastaket kastade långa skuggor över golvet. Av någon anledning undvek jag att gå på de.
“Sirius?”
Fel av mig. Jag var inte alls ensam.
Jag snurrade häftigt om och möttes av ett välkänt ansikte.
“Vad i helvette gör du här?” sa jag skrämt.
Remus skrattade till och tog ett steg mot mig. Varför gjorde han så? Jag tog ett steg framåt jag också.
“Jag tog en nattlig promenad bara,” svarade han likgiltigt.
“Jag med,” sa jag.
Hans ansikte var bara några centimeter från mitt nu. Jag greps av en plötslig impuls att placera mina läppar på hans, men samlade mig. Remus tog ett till ljudlöst steg mot mig och stod så nära nu. Så, så nära. Så, så mycket jag ville. Men jag klarade inte av det. Jag bröt tystnaden med ett hest skratt och backade några steg, som om hela ögonblicket varit ett dumt skämt. Jag såg besvikelsen i hans ögon, men min egen var så stor att jag inte orkade bry mig. Varför måste jag sabba allting?
Efter en hundradels sekund skrattade Remus till också, men det lät lika ihåligt som jag kände mig.

Vi gick tillbaka till uppehållsrummet direkt, och jag hade nyss vaknat. På något sätt hade jag lyckats somna i en soffa. Måntand satt i en fåtölj och skrev på något som var misstänkt lik vår trollkonsthistorieuppsats. Jävlar, den hade jag glömt.
Jag satte mig upp i soffan och sträckte på mig. Först då märkte han att jag var vaken. Som varje morgon drog jag handen genom håret och rufsade till det lite till. Gesten brukade få alla tjejer i närheten att falla och jag visste mycket väl vilken effekt det hade. Under sommaren hade håret växt minst tre centimeter och jag hade absolut inga planer på att klippa det.
Måntand kollade på mig och skakade på huvudet.
“Jag kan kopiera den där va?” sa jag trött.
“Jag önskar att jag kunde säga nej utan att få pixignomer nerstoppade i mina klädnader,” sa Remus och återgick till uppsatsen.
Jag tackade honom som en gud och gick upp till sovsalen för att byta om. De andra var fortfarande inte vakna, så jag stannade inte längre än nödvändigt.
“Hungrig?” sa Remus.
Jag behövde inte svara.

“Mr Black, varför är din trolldryck blå? Amortentia ska vara skär, det vet du!”
Jag satt på lektionen i förvandlingskonst och halvsov. Den vresige läraren viftade med trollstaven och den misslyckade trolldrycken försvann i tomma intet.
Ingen av de andra marodörena hade lyckats särskilt bra med trolldrycken, men det hade Lily.
“Femton poäng till Gryffindor!” ropade läraren och klappade henne på axeln.
Lilys rodnad matchade hennes hårfärg rätt bra. Hon var inte van att få beröm.

Resten av dagen bestod av teoretiska lektioner. Spådomskonst, dubbeltimme i trollkonsthistoria och mugglarstudier. Alla ämnena otroligt tråkiga. Middagen hade gjort oss så trötta att vi somnat i uppehållsrummet och inte vaknat och gått till sovsalen förrän ett på natten. När alla marodörerna sov i sina sängar utom jag smög jag upp igen. Men inte ut i korridoren, bara ner till uppehållsrummet. Jag ville vara för mig själv och gå igenom föregående natt i mitt minne.


Förlåt för att det dröjde



Men jag hoppas att ni gillade kapitlet

JAAA JÄTTEBRA som vanligt!!!

Nej jag gilla inte kapitelet... Jag älskar det så otroligt mycket!
Åh Gud Remus och Sirius mötte i astronomitornet ♥ jag hoppar av hur otroligt det var (nja jag satte mig käpprakt upp i sängen )

Hahah vad jag kännde mig dissad när jag läste första meningen av din kommentar xD

Det som var meningen XD