PRS Marodör roll

(I Know! Scarrrryyy)
Tessa
När jag vakna nästa morgon så var schemat det första jag kolla på.

Peter
Jag hörde en irriterad signal från en av sängarna. Förmodligen Remus och hans mugglarväckarklocka, den väckte ALLTID alla andra.

Lowen

Jag gick ut ur sovsalen efter att ha väckts av ett kuddkrig med Lily, Alice och Minnie. Jag stållde mig och väntade på tessa utanför Rawenclaws sällskapsrum.

Tessa
Jag gick ut ur uppehållsrummet, gäspa och såg, LOWEN!
"Lowen?" fråga jag. "Ehm jag menar, godmorgon",

Lowen

"Haha hej Tessa. Ska vi gå till frukosten?"

Tessa
"Såklart!" Sa jag och vi börja gå.

Remus
Jag vaknade upp och tog på mig min klädnad.
"Godmorgon", sa jag när jag märkte att dem andra vaknat. Jag kamma håret så det låg plattare och inte så rufsigt som det bruka på morgonen.

Lowen

Vi gick neråt mot maten och skildes åt i stora salen.
Efter den där kyssen kanske man tror att jag och Sirius skulle kommit närmare. Men icke. Vi satt med många mellan oss, inte alls nära. Vi pratade inte med varandra, ingenting.
Jag orkade faktiskt inte. Igår kysste han mig, nu bryr han sig inte?
Jag tog en macka, sen gick jag. Ut. Ut mot sjön. Jag orkade faktiskt inte med detta eländiga.
Jag stog på kanten. Sträckte ut armarna. Föll.

Sirius

Jag hade sett hur dyster Ly var vid maten, sen stack hon. Jag var orolig. Jag hade tagit marodörkartan och kollat var hon var.
Hon var vid sjön.
Åh nej, det här kan inte båda gott..
Jag sprang så fort jag kunde till sjön, tillräckligt fort för att kunna se när hon hoppade. Åh nej. Åh nej åh nej åh nej.
Jag drog av mig tröjan och hoppade i.
Vattnet var iskallt men jag brydde mig inte. Jag kände något som var som en arm och fick snart tag i hela henne och drog henne upp. Måtte hon klara sig.
Jag drog upp henne på marken och pumpade ur vattnet. Jag bar bort henne till Sjukhusflygen där Madam Pomfrey tog emot henne. Hon måste klara sig..

Tessa
Jag såg James, Peter och Remus komma mot mig.
"Hej?" Sa kag mer som en fråga.
"Hej, jo ehm, du måste komma", sa Peter. Jag kolla förvånat upp.
"Varför?"
"Snälla kom bara med", sa Remus.
"Vist", sa jag och följde med dem. Dem gick mot sjukhusflygeln. Jag stelna till då jag såg Lowen's vita ansikte. Jag sprang fram och skönk ihop bredvid henne hållande i hennes hand.
"Lowen? Hör du mig?" Fråga jag. Hon får bara inte vara död! Jag kännde hur tårar föll nedför mina kinder.

Sirius

Bredvid mig stog alla marodörerna och fällde tårar. Även Peter och James, konstigt nog. Jag vet att Lowen och Remus hade varit väldigt bra vänner ett långt tag, men Peter gör väll som alla andra marodörer och James gråter för att Lily är ledsen, kanske.
Tessa sitter och håller Lywon i handen och gråter, hon med. Åh, allt är bara mitt fel, mitt fel.

"Se så, ut med er! Ni fick 11 minuter, nu behöver hon vila, se så!" Sa madam pomfrey.
Alla gick ut.

Klockan 22.00
Jag hade lånat James onsynmighetsmantel och gick mot Sjukhusflygen. Jag satte mig bredvid Lowens säng.
Jag kramade hennes hand och tårarna föll.
"Om du bara kunde vakna.." Snyftade jag.
Jag kände en rörelse i handen och lite senare öppnade Lowen ögonen.
"Sirius..?" Mumlade hon hest.
"Ja, det är jag, älskling." Mumlade jag och kysste henne lätt på läpparna.
"Sirius?"
"Ja?"
"Jag älskar dig."
"Och jag dig."

Tessa
Den kvällen kunde jag inte sova. Tänk om Lowen var i koma och aldrig skulle vakna? Eller om hon redan var död? Tänk om Flitwick kom im och sa att hon var död. Jag kunde inte tänka klart allt var suddigt.

Remus
Jag föll in åter i en orolig sömn, men dena gång dåliga och hemska saker om Lowen.

Lowen

Åter igen föll jag i en sömn som kändes evig, men det var den inte. Tydligen så var den bara till nästa morgon.

"Åh, hon har vaknat!" Hördes en röst, det lät som Tessa, typ.
"Ly, Ly! Hör du mig?"
"Sirius?" Mumlade jag.
"Nej dummer, det är jag, Tessa!"

Sirius

Hon hade sagt att hon älskade mig. Och jag att jag älskade henne, för det gjorde jag verkligen.