PRS!! Fantasy

"Nu är det din tur!" Säger han och gick långsamt mot mig.

Jag såg inte om flickan hade något vapen så jag tog en av mina knivar och kastade den i vampyrens rygg. Jag visste att den inte skulle göra någon skada men flickan kansle skulle kunna ta den och försvara sig med.

Jag behövde egentligen inte kniven...
Men tog den ändå och sa:
"Tack!"

Jag nickade medans smärtan i magen lungnade sig lite. Jag ställde mig upp fast den kvarvarande smärtan av bitsåret. Men jag kastade ännu en kniv i vampyrens rygg och skrek åt flickan att springa. Kniven kunde inte döda honom, men kanske försvaga honom.

Jag fnös.
Jag? Springa? Ånej.... Jag har väntat på det här hela mitt liv.
Hämnas för Lily,mamma,pappa och Mina.
Jag tänkte. Vad kunde döda honom?

Jag drog sprang fram mot vampyren med svärdet framme. Jag hade kämpat mot vampyrer för så jag visste hur man dödade dem. Om man högg mot hjärtat så dog vampyren iallafall tillfälligt.
Första hugget missade jag och fick ett stort sår över ögat som belöning .

Jag ställde mig upp medans pojken kastade nycklarna till "gallret" till mig. Jag låste upp medans jag räknade hur många knivar jag hade kvar. Fyra. Inte mycket. Jag smög så gott jag kunde fram till striden utan att vampyren skulle märka det och stack kniven i hans rygg för fjärde gången. När han väde sig om så stack jag en sista kniv rakt i hjärtat på honom. Han ramlade snabbt ner och så fort han nuddade marken så upplöses han.

"Tack" Sade jag.
"Nu måste du följa med oss till alverna" Sade jag allvarligt.

-Alver? Sånt finns inte! Det är bara sagor! Sa jag

"JAG ÄR EN ALV!!! Och det är Titan också!!!" Säger jag irriterat.