För ditt liv

Felicia vände sig om och log.
"Jag är morgonpigg och man ska jobba tidigt. Är vår herre så... hur kan man säga" Hon funderade en stund.
"Du vet vad jag menar. Han verkar inte veta vad en rik man ska göra." Hon log mot honom.
"Jag har inga problem att börja tidigt."

Clive sneglade på henne.
"Herrn är inte så van vid att använda sina pengar. Han vet att han har dem och det är allt han bryr sig om. Vanligtvis är det jag som får ordna upp allt", sade han med en skrovlig suck. "Nåja, jag förmodar att du ska med till kyrkogården idag?" sade Clive och började hälla upp te i tre koppar.

"Nej det visste jag inte." Hon såg på honom och började sleva upp gröt och såg ner.
"Hur länge sedan dog hans familj?"
Hon ställde ner en skål på en bricka och såg upp.

Clive grimaserade och tittade bort.
Sanningen var att de dött för över tvåhundra år sedan, men att berätta det vore dumt.
"Hm, hans familj dog-"
"Fem år sedan", avbröt Dean honom där han stod i dörröppningen.
Han kastade en elak blick på Clive som genast skyndade ut i matsalen för att duka.

Dean vände sig mot Felicia.
"Vi far vid lunch, packa mat. Vi äter lunchen där."
Han svängde runt och stegade ut igen.

"ohh." Hon såg ner och tog upp skålen.
"ursäkta herre. Vill ni inte ha frukost?" Hon såg på Cleve och rynkade pannan.
"Brukar han vara i köket?"
Det röfa håret gnistrade från elden och hon log mot honom,

"Jag väntar i matsalen!" ropade Dean genom rummen.
Clive log matt mot Felicia.
"Han går dit han vill. Ärligt talat är det bra med en kvinna i huset. Du kanske kan lära honom något?" sade han med en blinkning och bar ut resten av maten.

Hon gjorde i ordning brickan med te och gröt samt en bit bröd. Hon lyfte brickan och nickade.
"Ska försöka. Han verkar först något.." Hon log och gick ut till matsalen.
"Godmorgon herrn." Hon satte ner brickan brevved och lastade av den.
"Ropa om det är något."

Dean nickade lätt åt Felicia och började sleva upp gröt i en skål samtidigt som han smuttade på det varma teet.
Clive betraktade honom från köket.
"Vad?" muttrade han.
"Jag vet att den här dagen är plågsam för er herrn, men det är ingen anledning för er att vara kylig mot Felicia", sade han och satte sig ned mittemot Dean.
Dean suckade och ställde ner koppen.
"Jag vet."

Hon såg på sin herre och lade huvudet på sned.
"Åh det är ingen fara. Jag öär här för dig." Hon log mjukt medan hon drog handen genom luggen.
"Något annat herrn?"

(dean hade redan gröt i en skål. grytan är i köket)

(Åh, okej, låtsas att han bara rörde runt i gröten)

Dean ryckte till vid Felicias ord och stirrade hänfört på henne.
Han kunde se i ögonvrån hur Clive nickade och log.
"N-nej, det var allt...", stammade han svagt.
Vad var det för fel på honom?
Varför kände han sig plötsligt så nervös i hennes närvaro?