Sista chansen

Odd ler nöjt när han ser Frejas reaktion. Det var precis den reaktionen han ville ha. Hon ser verkligen ut som ett skrämt djur med uppspärrade ögon. Men hon verkar samtidigt gilla det, och det glädjer Odd. Han funderade på vad han skulle göra härnäst. Freja var intressant, och än visste han inte riktigt vad hon ville. Hon verkade nästan rädd för honom, och han tänkte inte ta något utan lov. Plus så kunde han ju alltid gå till Ave. Men Freja var mer en utmaningen, och han gillade utmaningar. Det var som med ett nytt brott, där han fick testa sina färdigheter. Det gjorde honom upphetsad. Inte för att han skulle säga nej till Ave för det. Han såg mycket fram emot att vara med henne också.
"Freja", sa han lågt och förföriskt. "Jag gillar ditt hår"
När han säger det tar han sin fria hand och för den till hennes hår. Han drar sina fingrar genom hennes nyfärgade lockar och vilar sedan handen mot hennes nacke.
Han lägger huvudet på sned och ger henne sitt mest charmiga leende. Han trivdes som fisken i vattnet just nu.
Plötsligt kommer han ihåg att det finns filmkameror överallt. Han slänger en blick upp mot taket där han antar att det sitter en kamera, och hans leende blir bredare när han ser att han har rätt. Han hoppas att Adams uppskattar showen. Än har ingen av dem försökt göra något för att ta sig därifrån, utan bara flörtat med varandra. Vetenskapsmannen måste vara riktigt besviken på dem.
Odd bryr sig inte direkt om det, utan vänder blicken mot Freja igen och smeker långsamt hennes nacke med handen. Han ler mot henne, och väntar med spänning på hur hon kommer reagera.

Azalea överväger ett flertal val till dialog vid det här tillfället. Ett hon inte skulle valt oavsett var att berätta vad som hänt, så det är struket. Ett annat var att säga åt Smiley att hålla käften men Azalea är säker på att det inte kommer ge något resultat. Ett tredje är att säga åt henne att dra åt helvete och Azalea är på väg att säga det... rakt av. Hon orkar inte med denna vitt skilda grupp av idioter någon professor slagit ihop utan rim och reson... ja, Azalea inräknar sig själv i den beskrivningen också. Något måste vara fel med henne. Det fjärde och femte var löjligt redan innan men det slutar med..
"Smiley, bulimi är inte min grej. Synd och skam om det är din", svarar hon torrt och borde inte Smiley veta att om man tvångsspyr så gör det troligen illamåendet värre, inte bättre. Fast det kanske bara var för Azalea vars spyreflex multiplicerades med cirka trehundra om någon spydde framför henne. Faktiskt så är handlingen av att kräkas också väldigt äcklig och Azalea undviker det så gott hon kan faktiskt. Tack och lov har hon bara varit magsjuk två gånger i sitt liv och det var illa nog. "Vad behöver jag veta? Och nej, jag har inte sett gymmet än... förhoppningsvis är det några snäpp bättre än vad fängelset erbjöd", fortsätter hon utan att vänta på svar på det första hon sagt men hon kommer säkerligen få ett.

Frej gav ifrån sig ett frustande skratt då roboten kom. Han hade halvt trott på det förslaget och nu när det kom var det enbart komiskt.
Men han såg in i Julies ögon och log, sakta kysste han hennes läppar och nickade.
"Jag ser fram emot att använda hela bunten med dig." svarade han med mörk stämma, den upphetsade glimten var åter där i hans ögon särskilt då hon viskade upphetsande och nafsade i hans öra.
"För mig är sängen din en mer behaglig plats än badrummet." han flinade och drog med henne ut.
"Vi måste bjuda Adams på en show inte sant? När han nu varit så snäll att få oss samman." han flinade roat och stannade sedan upp vid sängen hennes.
"Eller vad säger du?" frågar han och placerar hans läppar mot hennes.

Freja tänkte svara, men hon fick inte fram ett ord, det var som om orden stockade sig i halsen på henne. Hennes andning blev allt tyngre och det pirrade i var nerv i henne då han förde händerna längst hennes hår och nacke.
Hennes ögon speglar nu mer förundran och oförståelse än rädsla. Var det såhär det skulle kännas? Var det därför Frej gillade det? För hon kände det nu.
"Tack" andas hon tillslut fram och känner sig som förstenad omedveten av vad hon borde göra eller känna. Sakta och osäkert följer dock Odds exempel och för den fria handen genom hans hår. Hon ser på honom, in i hans ögon om hon gör rätt, om det är okej. Hon hade aldrig förr varit med om något likanande, men hon ville fortsätta.

Julie skrattade till och nickade. "Det är svårt att säga nej när du är så nära", viskade hon och drog med sig honom ner i sängen.
"Jag vet dock inte ifall vi hinner använda hela bunten. Hade tänkt återhämta mig och sedan dra här ifrån." Hon smekte hans kind och kysste honom varsamt på läpparna. Hennes händer letade sig in innanför hans tröja och...
Någon harklade sig innan hon ens hann längre än så. "Det var sannerligen inte det här jag hade tänkt mig när jag befriade er från fängelset."
Julie stönade men vägrade släppa Frej. "Ditt fel att du faktiskt har kondomer."
"Mina kollegor informerade mig om risken om sexuellt umgänge."
"Och...?"
"Anledningen till att jag ens kontaktar er är... Ni är fast." Plötsligt kunde Julie höra hans röst även utifrån dörren. Han talade med alla i huset nu. "Huvuddatorn är en AI och när jag försökte stänga av en kamera så insåg jag att jag har förlorat kontrollen. Huvuddatorn har nu all kontroll. Det här är ifall-ni-dör-risken jag talade om. Jag kommer inte ingripa, ifall jag ens kan, förrän ni har testat att bryta er ut på alla vis. Ni är fast utan att jag eller polisen eller någon annan kan göra något åt det. Maten räcker så länge den räcker."
Julie satte sig käpprakt upp. Det var något mer han inte sade. Det fanns något han inte berättade. Hon tittade på den lilla roboten i sitt rum men dess blåa ögon verkade inte vilja henne illa. De var bara två små blåa punkter.
Hon gapade, stängde munnen och gapade sedan igen. Hon vände sig mot Frej. "När han säger förlorade kontrollen, vad menar han då? Kommer min älskade kondom-robot döda mig när jag sover? För jag har aldrig försökt döda en robot tidigare, så jag vet inte om jag kan det." Hon trodde inte på situationen. Inte just den här åtminstone. Antingen så var det allvarligare än Adams sade eller så försökte han bara få dem att skynda på.
Av någon anledning så satsade hon alla sina bostäder på första.
Och av någon sjuk anledning var hon fortfarande nära Frej och kramade hans hand.

Odd log uppmuntrande när Freja sakta förde sin hand mot hans hår. Han slöt ögonen när hon långsamt drog fingrarna genom hans hår och undslapp sig en liten suck för effektens skull. Men samtidigt gick det en rysning av välbehag längs hans ryggrad. Han hade verkligen saknat beröringen av en annan människa.
Han öppnar ögonen igen och ser på hennes med glödande blick. Hon såg enbart fascinerad och något osäker ut, vilket på ett sätt bara gjorde Odd mer upphetsad.
"Ingen orsak", sa han med ett snett leende och förde fram sin hand igen, så han kunde lägga en lock av henne hår bakom hennes öra.
"Du vet, blått är nog min favoritfärg", la han till med en blinkning, och förde sitt huvud närmare hennes, så nära att han kunde känna hennes varma andedräkt mot sina läppar. Han av henne en frågande blick.
"Får jag?" frågade han låg och strök med sin tumme över hennes kind.
Men innan Freja hann svara blev de avbrutna av Adams.
"Anledningen till att jag ens kontaktar er är... Ni är fast", sa vetenskapsmannen. Odd rätade sig upp, men höll kvar sin hand om Frejas kind, och stirrade med skeptiskt min in i den närmaste övervakningskameran när Adams förklarade situationen.
"Wow, du är en idiot", sa Odd högt när Adams slutat prata. Han gav övervakningskameran en nedlåtande blick, och hoppades att Adams såg det. Odd hoppades verkligen att vetenskapsmannen bara drev med dem, men Odd tvivlade på att han hade någon humor överhuvud taget.
Han vände blicken mot Freja igen och gav henne en frågande blick. "Vad tror du det där handlade om?"

Freja log då han verkade att gilla det hon gjorde. Det gjorde henne modigare så när Odd snällt frågade om han fick nickade hon jakande. Hon kunde känna hans varma andedräkt mot sina läppar, bara hon böjde sig lite framåt skulle deras läppar mötas och ja hon ville det, hela hennes kropp ville det.
Men då hörde hon rösten som med ens förstörde hela den spända stämningen mellan dem. Hon svor tyst till men instämde sedan med Odd att Adams var en idiot.
"Verkligen, håller på med saker du inte ens kan styr och folk beskyller oss för att världen går åt helvette." hon ser sedan på Odd och rycker lätt på axlarna.
"Det den idioten sa. En dator styr nu våra liv och detta är vårt nya fängelse om vi inte tar oss ut. Vi måste helt enkelt samla alla." sa hon bestämt.

Frej muttrar något ilsket till Adams då han stör just då de hade det så bra.
"Hade du inte kunnat komma en halvtimme senare? Muntergök." svor han till och drog sig upp vid Julie och såg på hennes lilla robot.
"Det förvånar mig inte precis." sa han en aningen besviket efter det han gått miste om.
"Men den där Adams är en idiot och nu är det svart på vitt." irriterat drar han handen genom håret för att försöka få en klar bild av situationen.
"Vi har en dator som styr allt, Vi är i ett fängelse, så vi måste ta oss ut. Vi får samla alla." sa han enkelt.

Odd snörpte missnöjt på munnen.
"Eller så driver han bara med oss? Försöker tvinga oss till handling?", föreslog han och mötte Frejas blick. Den såg helt annorlunda ut nu. Från att ha varit osäker och fascinerad, så var den nu bestämt. Odd bestämde sig för att han gillade det.
"Fast jag tvivlar på att Adams har någon humor", la han till med en besviken suck. "Du har rätt, vi bör prata ihop oss om nästa steg"
Han släppte taget om henne och lät armarna fall ner bredvid kroppen. Den kändes helt fel att göra så. Han borde dra henne närmare sig, inte längre ifrån sig. Fast det fanns inget som hindrade dem från att fortsätta senare. Han gav henne ett snett leende.
"Attans bara, jag som hade så trevligt", sa han med en blinkning. "Vi får ta upp där vi slutade någon annan gång"
Han började sig fram och placerade en puss på hennes kind. Han log brett när han drog sig undan. Han älskade verkligen den här leken.

Freja skrattade lätt då Odd gav henne en puss på kinden. Hon visste inte hur hon skulle göra eller reagera även om hon gillade det. Det var enklare att göra och tala då de inte var så tätt inpå varandra längre. Men hon kunde ändå stryp Adams för att han åkallat deras uppmärksamhet i en sådan oläglig stund.
"Humor har han inte." konstaterade hon och log snett.
"Jag hade också väldigt trevligt." log hon och tog ett steg bakåt och studerade Odd med blicken.
"Du som skulle duscha och byta kläder, nu kanske du inte kan det. De där kläderna är inte precis bekväma." tilltalar hon medans hon blickar upp mot kameran fundersamt om vad allt kunde betyda och vad de nu skulle göra.

(Selma... AlexZz Aia???? O: )

(Jag hade tänkte låta de andra svara först x3 Men annars svarar jag inom kort )

(I'm waiting for Aia... o-o)