Prs mellan Hermione Granger12 och Holytail

(De kan väl inget om Alice i Underlandet xD?)

Det låg en liten kristallfaska på bordet. Innehållet var klart och smått glittrande. På etiketten stod det Osynlig.
Jag bara gapade.

"Osynlig??" Frågade jag...

"Kanske en osynlighetsdryck?" frågade jag.
Det var då jag märkte att det inte bara var ett runt rum. På en av väggarna satt en liten port. Ungefär så stor som halva mig.
Från springorna i dörrens kanter lyste ett magiskt sken.
"Titta, Tree...!"

"Wow.." Sa jag förundrat.
Jag skruvade av korken och tog en klunk.

"Tree, kan vi inte gå in där", frågade jag med blicken fortfarande fäst på dörren.
"Tree?" Hon svarade inte. Jag vände mig om och gjorde en förfärlig upptäckt. Tree var borta! Och inte nog med det, flaskans kork var avskruvad. Och bara hälften av innehållet fanns kvar.

"Loi!!" Skrek jag förskräckt.
Det runda rummet var borta.. Och jag
..ja! Var var jag? Det var som en trädgård.. Fast skimrande..

"Tree!" ropade jag några gånger innan jag bestämde mig för att även jag dricka av den konstiga drycken.
Jag satte flaskan mot mina läppar och tog en klunk. Den smakade vanligt ljummet vatten fast lite saltare.
Nästa sekund befann jag mig i en vacker trädgård. Där fanns rrosa svampar stora som hus och tre blåa månar lyste på himlen. Då förstod jag att trädgården inte bara var vacker. Den var magisk också.
En bit bort stod Tree. Det började bubbla i min maga när jag såg henne.
Jag sprang fram till henne och tog henne i min famn. Utan att tänka så kysste jag henne på munnen.

Jag blev chockad. Men lät kyssen komma.
Jag blev faktiskt glad när han dök upp.
Han släppte mig och jag backade generat undan.
"Hej.." Sa jag och rodnade ännu mer.
"Hej!" Svara han lika generat.
"Var är vi?" Frågade han sen.
"Jag vet inte.." Svarade jag sanningsenligt.
En liten silvrig anka kommer fram till oss och bugar sig.

Efter ett tag gled vi ifrån varandra.
Nu visste jag att hon också kände något för mig, eftersom hon besvarade kyssen. Det kändes bra, men väldigt genant.
"Hej", sa hon och log mot mig.
"Hej", sa jag ganska tyst. "Var är vi?"
"Jag vet inte..." sa hon och iakttog en liten silvrig and som klev fram till oss och bugade sig.
"Goddag Goddag!" sa den hurtigt och bugade sig ännu en gång.

"Ehm... Godag?" Sa jag lite förvånat och anden fortsatte att buga.
"Sluta buga!" Sa jag fustrerat.
Anden kollade konstigt på mig.