Fight four elements (Öppet rollspel)

Reid dolde inte sitt leende eller hur nöjd han var över hur situationen hade löst sig och nickade lätt då Tierra talade. Han var inte sin far. Han tänkte inte be någon dö för något de inte trodde på.
”I sådana fall borde du gå”, sade lugnt emot Vanessas rygg och ignorerade Alex försök totalt, ”ifall det är det du vill göra.” Han ryckte lätt på axlarna och vände sig emot resten av gruppen. ”Så, är det dags för oss att ge oss av?” Han lutade sig framåt och vek ihop kartan. Lade ned den i ryggsäcken igen och reste sig. ”Eller är vi alla överrens?” Han kom på sig själv med att ta förgivet att de hade antagit hans vaga plan. Blicken for över dem men landade på Luli då hon varit den som mest verkade emot förslaget.

Vanessa skrattade till.
" om du verkligen skulle känna mina bröder skulle du veta att dom inte flyr dom lämnar inte någon i sticket det var knappt så dom tänkte låta mig gå på det här uppdraget men dom insåg sen att jag skulle vara säker från eldnationen" sa hon med en kall röst.
" Men jag vet att dom fortfarande lever" sa hon och pillade på sitt armband.
" Stenarna lyser fortfarande vilket innebär att dom fortfarande lever" sa hon.

" ja ja om du säger det så men de borde vara klockas att evakuera byn eller så slutar det som med halva Jord riket " sa Alex men vem skulle lyssna på lill prinsen och han kände att det var för riskabelt för honom att ens följa med gruppen och visa sig för någon från eld nationen. Borde fortsatt att resa gömd i skogen tänkte han.

Tierra ville himla med ögonen åt Vanessa men gjorde det inte.
"Förstår inte vad du då gör här. Detta är ett rädda världen uppdrag, inte ett rädda familj uppdrag. Dina bröder och din by kan göra det de vill och de klarar sig eller gör det inte. Du kan gå om du vill, jag kommer inte med." sa hon enkelt och nickade åt Reid.
"Japp, jag kommer med." sa hon reste sig upp och tog sin ryggsäck. Hon kastade åter en blick på Vanessa.
"Det är bäst du snabbar på lilla vän." sa hon vänligt mot flickan som hon mer eller mindre tyckte var en idiot för tillfället.

" Halva byn har redan gått under jord" sa Vanessa med irriterad röst. Hon kände en ilska hon inte känt på riktigt länge.

" jag följer med men vet inte om jag kommer vara som ett hinder för gruppen om vi ska gå in på platser där det är fullt med soldater " sa Alex. Han såg på gruppen och sen på vanessa.
" Om du hellre vill rädda din familj än välden så kommer inte jag hindra dig " sa Alex och tog upp sin ryggsäck och satte på sig den.

Reid nickade emot Tierra men stannade upp något vid Vanessas ord.
”I sådana fall borde du skynda dig men ha i åtanke att det kommer inte spela någon roll. Kanske för stunden men inte i längden. Din by kommer gå under likt så många andra, tro mig. Jag har sett det. Jag tror vi alla har det men i slutändan spelar det ingen roll så länge det fortfarande är krig.” Han hade inte tänkt säga något och han ångrade orden så fort de kommit över hans läppar men det var för sent.
Åter igen spred sig leendet över hans läppar. ”Vi kan använda det till vår fördel”, sade han emot Lillprinsen. ”Så länge det sker på vårt bevåg och inte att du blir sedd av en slump.”

Alex såg nu på Reid vad menade han med fördel tänkte Alex. Han funderade på vad Reid kunde mena men kom inte på något utan beslöt sig för att fråga.
" Hur kan vi använda det här till vår fördel Reid ?" Frågade han och såg på Reid i väntan på svar.

Reid skrattade lätt till. Han hade inte förväntat sig frågan men det var inget han tänkte erkänna och log stort.
”För det första så ökar mina och de andras chanser att komma undan ifall det skulle vara så”, han blinkade med ena ögat, ”för vem hade inte velat föra Lillprinsen till eldnationens kejsare?” Han tystnade. Hörde vad han själv sagt och hur det klingade. Skrattade lätt till igen.
”För det andra”, sade han, ”ifall det är så att vi klarar oss igenom det här och det blir fred och du någonsin återfår din tron. Tänk i hur stor skuld du står oss. Särskilt ifall någon av oss lyckas rädda skinnet på dig. Jag vet inte hur givmilda de andra är men …” resten av meningen lät han hänga i luften. Han rynkade något på pannan. ”Eller sa jag vår fördel?” Jag menade såklart till fördel för alla utom dig, min prins.” Det sista sade han med en lätt bugning utan den minsta ironi eller förlöjligade i gesten.
”Kaen? Luli?” sade han sedan frågande och inväntade deras svar.

Ja ja tagga ner på lillprins pratet va tänkte Alex och såg på gruppen Reids förslag kanske inte var så dumt men han tänkte på sin farbrors goda råd ta det försiktigt och förhasta inte saker brukade han säga. Alex väntade på att gruppen skulle gå samtidigt tänkte han lite var han redo att bli kung ? Skulle han leda nationen lika god hjärtat som sin far ? de frågor snurrade runt i hans tankar.