Gustav den första Vasa's historia (PRS)

"Va?!" Hon flämtar till chockat, "då blir jag..18"

Gustav nickade. Han var väl medveten om det.
"Jag vet", svarade han. "En passande dag för ditt bröllop"

Hon ler svagt, nästan för svagt, "så..då blir jag..eh..var det Svergie detta land kallades"?

Gustav höll tillbaka en suck och tog en klunk mjöd till.
"Ja, Sverige", sa han. "Då blir du Sveriges drottning"

Hon ler och börjar äta, "måste erkänna..språket är inte så svårt längre".

Gustav log. "Det glädjer mig att höra"

"Mm..men det är fortfarande ovant.." Hon sätter sig ner på stolen och lägger huvet på sne lite lätt, "men..Gustav..vad händer om jag inte kan ge dig någon arvinge på första försöket"

Gustav sätter mjödet i halsen. Han hostar våldsamt och slår sig på bröstet. Han vinkar undan några tjänare för att visa att han är okej, och lyckats tillslut sluta hosta. Han ger Katarina en förvånad blick. Han hade inte väntat sig den frågan.
Han harklar sig. "Då försöker vi igen", sa han. "Det är ingen fara"

"Men tänk om...jag inte kan ge dig barn..det finns ju såna kvinnor som inte kan..jag vet inte om jag är en av dem..men jag bara undra.."

Gustav bara stirrade på henne innan han kom för sig att svara. "Det är nog ingen fara ska du se", sa han försäkrande.