Slytherin Romantik

Zack ser tillbaka på Julia och nickar.
"Kom, vi tar sällskap..." säger han och börjar gå mot dörren för att lämna uggleboet så att de kan ta sig tillbaka till sitt elevhem. Zack funderar på om han har gjort rätt val men det känns bra inom honom.

Julia tog av sig hans kappa och gav honom den.
"Tack för att jag fick låna kappan" sa hon och gav honom den.
Hon gick ut från uggleboet och väntade på honom.

Zack drar på sig sin kappa igen,
"Du hade fått låna den tills vi kommit in i värmen igen Julia..." säger han försiktigt medan han går fram till henne. Sedan rycker han oberört på axlarna,
"Ska vi gå då..." säger han och börjar den långa vandringen ner för de snötäckta trapporna.

Julia började gå bredvid honom.
" Tack för att du ger mig en chans att visa att jag har förändras" sa hon och log mot honom.

Zack vrider sitt huvud så att han kan se Julia. Han drar handen genom sitt hår och ser sedan på trappstegen igen.
"Alla förtjänar en andra chans antar jag. Ibland kan man bara inte ge alla den chansen..." äger han och tänker på att han måste ta diskussionen med Raven någon dag snart. Zack ser sig omkring på landskapet.
"Jag hatar vintern.." säger han och skakar på sitt huvud. Slottet lyses upp ett par undra meter bort från dem.
"Aja, vi är nästan inne nu i alla fall." fortsätter han att säga.

Julia log och kollade sig omkring.
" Jag brukade älska vintrarna men det var innan min pappa övergav familjen" sa hon tyst.

Zack stannar upp och tar tag i Julias arm. Han drar in henne i en varm kram.
"Du är inte ensam..." säger han och drar armarna om henne lite hårdare för att visa sitt stöd

Julia lutar huvudet mot honom och kramar tillbaka.
" Pappa lovade att hälsa på men han gör aldrig det" mumlar hon tyst.

Zack låter sina armar vara kvar om Julia, Känslan av att hon kramar tillbaka är ljuvlig.
"Jag förstår att det är jobbigt." säger han och lägger sin hand ovanpå hennes huvud.
"Men, det blir bättre." säger han sedan och stryker hennes hår försiktigt. Jag bryr mig... Jag finns här... Du är inte ensam längre Julia... Tänker Zack för sig själv.

Julia stod kvar med huvudet mot Zack.
" Ända sen jag var fem har jag varje födelsedag väntat på att få ett brev eller något från honom men inget har jag fått" sa hon och kollade på honom.