Vi ses i dina drömmar

Du behöver inte stressa. Krya på dig

Okej Krya♥

Sorry att det inte har kommit ett nytt kapitel på super länge! Har varit sjuk och när jag blev frisk åkte jag till pappa och där finns inget skriv program. Iallafall hoppas att det finns läsare fortfarande. Kommentera för att vissa att ni existerar!

Kapitel 12 Dracos perspektiv
Draco står framför ett stort fönster. Framför honom är jorden, solen och stjärnor. Bredvid honom står Moran. Han märker henne knappt, synen framför honom är storslagen. Solen är precis bakom jorden och det ser ut som att den kommer sluka jorden vilken sekund som helst.

"Var är vi?" frågar han en stund efter att han har lyckats slita blicken från jorden. "Vi drömmer ju båda så jag antar att du har varit här innan eller iallafall sätt det här stället förut."
"Jag har alltid velat säga det jag kommer säga nu! Det här är år 5,5 / äpple / 26. Det här är fem miljarder år in i framtiden. Och det här är dagen. Det här är dagen då solen expanderar. Välkommen till slutet av världen. Vi är på plattform ett i rymden. Det här stället är från det andra Doctor Who avsnittet från 2005."
"Såå... Varför är vi här? Och borde vi inte drömma enskilda drömmar nu?"
"Jag tror vi är här för att jag drömmer att vi är här. Vi måste verkligen prata med Mcgonagall eller Snape när vi vaknar. Jag har ingen större lust att du ser vad jag drömmer. Drömmar är ju faktiskt vårat medvetandes återspegling av vi känner eller något sånt skit. Nästa gång kanske vi är på ett ställe som du drömmer om."
"Så vi ska bara sitta här tills vi vaknar? Vad är det du har på dig förresten?" frågar Draco och ser på Morans kläder.

Det är helt klart mugglarkläder. Hon har på sig en rödrutig skjorta, en brun skinnjacka fast inte av drakskinn, en axelrems växa av brunt tyg, ett par jeans och ett par långa läder skor. Fast när han tänker efter så hade hon haft mugglar kläder förra drömmen också.
"Jag tror vi kan drömma om vad vi vill på oss. Kolla på dig själv," svarar hon kort och Draco kollar vad han har på sig. Han har på sig en vit lös sittande skjorta, gråa byxor och svarta skor. Sina favorit kläder hemifrån.
"Antar det. Vad gör du?" frågar han när han ser att Moran börjar rota igenom sin väska i jakt på något.
"Om vi nu kan bestämma kläder skulle jag vilja veta om vi kan bestämma vad vi har med oss. Ah! Hittade den!" Moran drar fram en svart plånbok av något slag. När hon öppnar den så är det ett papper inuti med texten 'Rose är snygg, Rose är het, Rose är bäst och du vet det'. "Vad står det?"

"Tvinga mig inte att säga det!"
"Kan du bara säga om det står 'Rose är snygg, Rose är het, Rose är bäst och du vet det'?" stönar hon och himlar med ögonen.
"Det står det," svarar han.
"Fucking YES! Jag kommer ha så jävla kul med det här! Kom!" halvskriker Moran och tar tag i Draco. Hon släpar fram honom till dörren och igenom en korridor tills dom kommer till ett stort rum. Det är lika stort som ett bal rum med ett massivt fönster där man kan skåda jorden igen. En blå man kommer in i rummet. Han verkar inte glad över att se dom.

"Ni får inte vara här..." börjar han men Moran avbryter honom.
"Jag är en gäst. Kolla här!" säger hon och visar upp pappret. "Jag heter Rose Moran och det här är mitt plus ett, Draco Malfoy!"
"Jag förstår. Ursäkta mig, miss."
"Det är lugnt!" säger Moran glatt och viskar till Draco, "Vi kommer nog få jävligt roligt i natt! Jag slår vad om att det blir mycket springande! Och på grund utav att vi sover kommer allt bli super twistat och helknäppt!"


Fortfarande Kapitel 12 Roses Perspektiv
"Geronimo!" skriker Rose och vaknar.
Hon och Draco hade blivit jagade av rymdvarelser och sprungit för deras liv halva natten. Drömmen hade slutat med att de blev tagna av en massa metal saker och skulle bli cybermän. Rose vaknade en sekund innan hon sprängde stället. Hon är andfådd och har värdens adrenalin kick. Hon sätter sig upp och ser att Draco också är vaken och helt röd i ansiktet. Dom stirrar på varandra i några sekunder innan de brister ut i ett gapskratt.

"Sa ju att vi skulle ha kul!" lyckas Rose skratta fram. Draco kan bara nicka, så mycket skrattar han.
När blev han Draco? Det är Malfoy! påminner hon sig själv men kan ändå inte sluta skratta.
"Vad håller ni på med!?! Ni måste vila!" ropar en väldigt arg madam Pomfrey när hon kommer ut från sitt kontor men hennes arga uppsyn får bara Rose och Malfoy att skratta ännu mer. Efter tio minuter lyckas de sluta men båda ler som två idioter.

"Kan ni två vara så vänliga att förklara er?" frågar madam Pomfrey argt.
"Det är nog bäst om professor Mcgonagall och professor Snape är med. Jag orkar inte förklara två gånger," svarar Rose. Hon ser frågande på Malfoy."Orkar du?"
"Nej. Och vi borde kanske slänga på oss våra kläder. Det blir svårt att ha ett seriöst möte i pyjamas."
Rose nickar och madam Pomfrey suckar uppgivet. Några minuter senare har Rose och Malfoy på sig sina kläder och Snape och Mcgonagall har kommit till sjukavdelningen. Madam Pomfrey har bestämt sig för att undersöka dom samtidigt för att se hur Rose och Malfoy skulle må under en vanlig konversation.

"Är ni två medvetna om hur länge ni har varit medvetslösa?" frågar Mcgonagall.
"I runt en månad."
"Korrekt. Ni båda har mycket skolarbete att ta igen så det kommer bli kvällslektioner med mig eller professor Mcgonagall inom en tidsperiod. Det kommer även bli helglektioner." svarar Snape. När Rose hör ordet kvällslektioner stönar hon. När hon hör ordet helglektioner undrar hon om det gör ont att slänga sig från astronomitornet. Hon har ingen lust att spendera sina kvällar med läxor och ännu mindre sina helger.

"Nå, det var något ni två ville säga till oss, eller hur?" frågar Mcgonagall.
"Yep," svarar Rose. "Ni råkar inte vet hur man upphäver delade drömmar?"
"Det var därför vi vaknade upp och började skratta förut. Vi delade samma dröm," säger Malfoy för att förtydliga det lite.
"Delade drömmar? Det är knappast möjligt..." börjar Snape hånfullt men Rose avbryter honom. Hon vet att det kan sluta illa men hon orkar inte höra på om sådant som hon och Malfoy var levande bevis för att det inte stämde.

"Yay, ännu en magisk teori som är hel fel. Malfoy och jag delade även koma dröm. Vi träffades där och vi pratade med varandra. Den ända anledningen till att vi vaknade när vi gjorde var för att vi gjorde vakna förtrollningen på varandra. I natt delade vi dröm igen, som Malfoy sa. Troligtvis var det min dröm som var den dominanta för vi hamnade i ett Doctor Who avsnitt som Malfoy aldrig hade sätt förut. Våran koma dröm var mycket kortare än den här men ibland är drömmar kortare så jag tror att vi skita i det. Vi vaknade båda andfådda och har klara minnen om vad som hände i natt, eller hur?" säger hon och ser på Malfoy. Han nickar för att bekräfta och Rose vänder sig mot Snape. "Jag vill gärna hör dig bortförklara det."

"Jag har aldrig hört talas om ett sådant här fall förut. Poppy, har du kollat allt?" frågar Mcgonagall.
"Jag har använt alla som jag kunde tänka var nödvändiga. Och några fler. Men jag har inte heller hört talas om ett sådant här fall. Jag förslår att vi kontaktar st. Mungos sjukhus och det är fort. Vi vet inte hur det här kan utvecklas."
"När ni två förhäxade varandra vilka förtrollningar använde ni?"
"Jag minns inte," svarar Malfoy lätt stressat. "Kan det här vara farligt?"
"Jag kommer inte heller ihåg. Jag har svårt att komma ihåg något. Bara vissa saker. Som att vi bråkade."

Rose blir tyst och börjar tänka. Hon kliar sig lätt på armen. Säkert en mygg jävel eller något tänker hon. Men märkena gör ont. Irriterat ser hon ner på den stackars armen. Men det är inte bett. Det är blåsor. Brännblåsor. Som en blixt rusar hon fram och sliter tag i Malfoys arm.
"Aje! Vad fan gör du så för?" fräser han. Rose drar upp tröjärmen och ser på hans arm. Blåsor.
"Fuck! Inte bra. Inte bra alls!" utbrister hon. "Jävla skit i helvet!"
"Miss Moran! Fem poängs av drag för gryffindor!" säger Mcgonagall strängt.
"Vi har ett stort jävla problem, Malfoy! Kolla på dina armar!"
Malfoy kollar på armen och ser upp för att möta Roses blick. Han fattar också. Explosionen på rymdskeppet. Hade dom inte vaknat hade dom dött. Dör dom i sina drömmar dör dom på riktigt.

Fortfarande här!

Ömgkan knappt vänta !!!!!!!

Bra!

Wow! Wow! Wow! Bevakar!

Keep up the awesome work!

Superbra!

Sorry har inte haft tid att lägga upp något nytt på sista tiden. Nästa vecka på tisdag sticker jag till berlin. Kommer hem sent på söndagen.
Kapitel 13
Rose ligger i sjukhussängen och är utmattad. Hela dagen hade varit i kaos av undersökningar och tester. Malfoy hade glidit in i sitt vanliga jag efter lunch men innan hade han faktiskt varit trevlig. Imorgon ska Rose och han åka in till St. Mungos med Mcgonagall och madam Pomfrey för fler tester.

Madam Pomfrey ska snart komma med drömlössömn drycker till Malfoy och Rose i hopp om att det skulle motverka deras drömmar. Men Rose tvivlade på det. Om deras "drömband" var är tillräkligt starkt så kommer det nog inte ens ha någon som verkan förutom att de blir trötta och somnar. Möjligtvis lugnar det ner dom och ser till att deras drömmar inte blir farliga.

"Så där," säger madam Pomfrey när hon kommer in med två bägare. Hon ger en till Rose innan hon går vidare till Malfoy. "Kom ihåg att ni måste slappna av. Sov gott."
"Hoppas att det här funkar. Botten upp!" svarar Rose och häller i sig vätskan. Hon hinner knappt ställa ner bägaren innan hon somnar.
Hon möts av en skog. Träden är stora och mörka. Månen lyser svagt igenom någonstans där uppe och det är en lätt dimma som vilar runt marken här och var. Rose måste erkänna att det är läskigt. Och kallt.

"Vet du var vi är?" frågar hon Malfoy som står bredvid henne. "Jag har aldrig varit här förut."
"Nej. Jag antar att det här är ett bra ställe för en mardröm, eller vad säger du?"
Rose nickar. Inte bra. En mardröm kan sluta illa. Hon tar fram sin trollstav.
"Jag föreslår att vi försöker ta oss ut ur skogen eller iallafall håller oss i rörelse. Det är kallt och det är bra om vi kan hålla våran temperatur uppe. Och vi måste ha ljus. Lumos maxima," säger hon och hennes trollstav lyser upp. Malfoy tar fram sin trollstav och gör samma sak. Sakta börjar de röra sig åt ett håll. Dom bara går och går i något som känns som timmar. Roses tankar snurrar i hennes huvud och hon försöker att inte tänka på vartenda monster som hon har sett eller hört talas om. Fan ta Ross och hans spökhistorier. Det hugger till av smärt när hon tänker hans namn. Hon önskar att Ross var den som går bredvid henne, inte Malfoy. Men Ross kommer aldrig gå vid hennes sida igen. För han är död. Hur mycket en Rose vill komma ifrån det, låtsats som att det aldrig hände så är det sanningen. Ibland måste man välja. Sanning eller lycka. Sällan båda. Allt för sällan.

"Vad tänker du på?" frågar Malfoy så plötsligt att Rose hoppar till.
"Inget. En sak bara," svarar hon och försöker låta oberörd. Hon kan inte gå omkring i tankar nu. Hon måste fokusera. "Det här är sjukt, vet du om det?"
"Yepp. Helt totalt galet," svarar Malfoy och ser Rose i ögonen en kort stund. "Men vi får ta och diskutera det sen. Borde vi inte försöka vakna eller något?"
"Jag tror inte att vi kan. Drömlössömn kommer hålla oss ner i drömmarnas värld tills morgonen. Har vi tur så kan en stark adrenalin kick få oss att vakna någon timme innan men jag tvivlar starkt på det."
Draco nickar och dom fortsätter framåt i tystnad ett tag till. Plötsligt ser Rose något fruktansvärt. Det som skrämmer henne mer än något annat. Hon bokstavligtalat slänger sig på Malfoy och skriker allt hon kan.

"GRODA! TA BORT! TA BORT DEN!" Hon fortsätter att klänga på Malfoy och skriker. Han lyckas få upp henne på sin rygg och får fram ett kvävt depulso mot grodan så att den driver iväg ett par meter. Rose slutar att skrika men klänger sig fast på Malfoys rygg.
"Ska inte du föreställa en modig gryffindor? Tänker du stanna där uppe eller?"
"Fan ta gryffindor mod! Jag stannar här! Det kan finnas fler av dom små äckliga sakerna. Jag hatar grodor, paddor och ödlor!"
"Ormar då? Spindlar?" frågar Malfoy lätt road. Försiktigt börjar han gå framåt. Rose håller sin trollstav så att han kan se var han går. Sin egen har han stoppar ner i fickan för att han ska kunna bära henne på ett enklare sätt.
"Ormar är coola och spindlar är ofarliga. Men grodor!" svarar Rose och ryser. Sen kommer hon på en sak. "Orkar du bära mig eller? Du kan säkert släppa av mig i ett träd annars."

"Det är lugnt. Du är inte så tung. Fast det borde du vara. När jag ser dig vid maten slänger du i dig ganska mycket och jag har sett dig vid köket mer än ett par gånger."
"Jag springer en del. Typ från lärare och sånt. Kommer du ihåg flodvågen från andra året? När mer än halva skolan fick springa igenom korridorerna? Jag hade lite problem med en vattenkran i tjejernas badrum så jag fick springa mest. Jag kombinerade fel trollformer"
"Det var du? Ärligt?" frågar Malfoy förundrat och Rose ler för sig själv. Det var skit kul och hon kom undan med det. "Du är visst ingen mönster elev."

"Njaa... Beror på vem man frågar. Jag har ju bra betyg i allt men jag gillar inte regler. Fast jag håller mig på god kant med alla lärare så jag kommer undan med det mesta..."
Malfoy skrattar lätt. "Jag har alltid trott att du är Miss perfekt. Följer alla regler och gör alla läxor. Men du verkar vara rätt kul."
"Du är inte så illa heller när du väl är dig själv," säger Rose med ett leende. Dom fortsätter en stund i tystnad tills Malfoy harklar sig.
"Förlåt. För att jag kallade dig smutsskalle. Jag var arg för att jag inte fattade och tog ut det på dig. Det var omoget och dumt."
"Det är lugnt. Och jag kunde reagerat lite vuxnare. Ska vi glömma det hela?"
"Du läste mina tankar. Föresten, snygga kläder. Du är visst inte så mycket för kjol och klänning, eller hur?"
Rose ser i skuggan av ljuset att hon har på sig en snygg brungrön jacka av varmt material och ett par varma jeans med bruna combatboots till. Malfoy i fråga har på sig svarta byxor och någon sorts fin trollkarls/mugglar jacka. Den är vit och ser varm ut. Snygg är den iallafall.

"Nope. Jag gillar byxor. Clara säger alltid att jag klär mig som en kille. Jag säger att jag klär mig så jag passar in i nutiden" svarar Rose. "Om någon för en månad sedan hade sagt att jag skulle klänga mig fast på dig medans jag drömmer hade jag nog förhäxat dom."
"Samma här," svara Malfoy. Rose märker att han börjar få svårigheter med att bära henne. Plötsligt rör sig något vid sidan av dom. Malfoy vänder sig snabbt och Rose håller sin trollstav lite högre upp för att båda ska kunna se bättre. Snacka om teamwork. Försiktig glider hon ner från hans rygg och ställer sig bredvid honom. Hon märker att Malfoy tar fram sin trollstav samtidigt som han spanar ut i mörkret. Ljudet hörs igen fast närmare.
"Springa eller slåss?" frågar Malfoy lugnt. "Jag är okej med vilket som."
"Jag röstar på att springa som fan och hitta ett träd att klättra upp i." Rose ser fortfarande inte vad det är som går mot dom. Det hade varit lättare om hon visste. Vissa djur följer lukt, andra hörsel och andra syn. Om hon visste var det var skulle hon lättare att kunna komma på en bättre plan.
"Då kör vi," säger Malfoy och båda börjar springa.

Vad det än är som gjorde ljuden följer efter dom. Rose ser att Malfoy siktar in sig på ett träd efter en stund men grenarna är för högt uppe. Hon sliter tag i honom så att han inte saktar in. Dom fortsätter springa och saken börjar komma närmare. Då kommer Rose på en sak. Det är en dröm. Hon kanske kan drömma fram ett perfekt träd. Hon blundar och tänker allt vad hon kan. När hon öppnar ögonen ser hon det en bit bort. Hon drar Malfoy med sig när hon svänger dit och när de kommer fram börjar dom klättra.

Rose är snabbare än Malfoy och lyckas hitta en bra gren att sitta på flera meter upp i luften. Malfoy kommer upp och tar en gren mitt imot Roses. En stund står dom där och bara andas. Varelsen går runt och vaktar nedan för. Rose blundar och tänker att dom nedersta grenarna försvinner. När hon tittar ner är dom borta.
"Har du någon jävla aning vad det där är för något?" flämtar Malfoy.
"Nope. Men den verkar inte kunna klättra. Jag tycker att vi väntar här tills vi vaknar. Det kan inte vara så lång tid kvar."

Malfoy nickar och sätter sig ner. Rose gör likadant. Hon börjar studerar varelsen där nere. Om hon var tvungen att gissa på ett djur skulle det nog vara en varulv men varelsen där nere verkar vara större. Kanske det är en muterad varulv. Hon lutar sig mot stammen av trädet och stönar. Orka bry sig vad det är för något hon vill bara vakna. Sakta men säkert märker hon att det blir ljust. Hon slänger en blick på Malfoy som också märker det. Han ställer sig upp och plötsligt är han borta. Som poff!
Rose blir lätt rädd men inser att han måste ha vaknat. Som tur är så blir ljuset starkare och hon vaknar själv.

Ljuset måste kommit från sjukhussalen för fy fan, tänker Rose och blundar. Solen lyser in igenom fönstren och Rose antar att klockan är runt åtta eller nio. Någon kommer in i sjukhussalen och Rose antar att det är madam Pomfrey.
"God morgon! Nu måste ni gå upp. Ni får äta frukost i stora salen tillsammans med de andra eleverna idag," hör hon Mcgonagalls stämma säga. Sakta sätter sig Rose upp. Hon är utvilad men vill ända ligga och dra sig tio minuter till. Fast det är nog ingen ide att säga till Mcgonagall. Hon slänger på sig sina skolkläder och går fram till Mcgonagall som står och väntar på henne och Malfoy. När han är klar tågar deras lilla sällskap ner till stora salen för frukost. När dom kommer fram så öppnar dom porten och kliver in. Alla ögon vänds mot dom och det blir total tystnad.