103 dalmatiner (Prs)

Jag reste mig upp och tog repet som Meatball fortfarande bet i.
- Loss!, sa jag och Meatball släppte repet efter ett tag.
Sven vecklade upp tidningen och läste. Själv la jag undan repet och satte mig i soffan. Tänkte på livet. Som barn och ungdom hade man 5-10 tjejer, men nu.. Nu hade man inte en enda. Det var många som hade sagt att jag såg bra ut, med en viss ironi, jag vet inte.
- Du Mel?, sa Sven plötsligt och avbröt mina tankar, på tjejer.
- Ja?, sa jag.
- Du har inte skrivit nummer eller nånting? Så dom kan kontakta dig?, sa Sven.
- Va?, sa jag förvirrat. Fortfarande tänkandes på tjejer.
- I annonserna, sa han.
Och där, där sprack tankebubblan.
- Va? Står det inte ens namn?, sa jag.
Sven tittade ner i tidningen.
- Uppgav du ditt namn till kvinnan?, sa han och skakade på huvudet.
- Fan!, sa jag och reste mig upp.
- Vart ska du?, sa Sven.
- Tidningen! Hon var ju amatör!, röt jag och rusade ut för att hämta cykeln. Jag cyklade snabbt in mot stan igen och ställde cykeln mot väggen, sen rusade jag upp för trapporna och in på tidningen. Jag tog en nummerlapp igen och satte mig ner på dom obekväma pinnstolarna. 3 nummer före mig. Jag väntade med suck och stön. Det var varmt. Tillsist blev det min tur och till min förtvivlan fick jag syn på att den som skulle tjäna mig var samma kvinna som förut. Mina kinder blossade upp i röd färg.
- Nämen, hej igen, sa hon och flinade.

Alonzo såg på Cruella och sen på porten. Tidningen brukade alltid ligga nedanför porten.
- Nej miss, det ser inte ut så, sa han.
Sen kom han på det! Enda sen dom hade Fluffy i huset hade Cruella bett honom att sätta en brevlåda utanför huset för Fluffy ÄLSKADE att äta på posten.
- Eller vänta, jag ska kolla, sa Alonzo lite tyst och hoppades att hon inte skulle tycka han var konstig. Alonzo öppnade porten och gick ut, han såg direkt att en tidning stack upp ur brevlådan. Han gick snabbt fram och tog den, då ramlade ett brev ner på gatan. Alonzo tog upp brevet men vågade inte läsa vart det kom ifrån. Han tog tidningen och brevet och gick in igen. Han stängde porten efter sig och gick till Cruella.
- Här miss, ni fick ett brev också, sa han och sträckte fram posten.

Vattnet kokade snabbt upp. Jag tog fram en ljusblå kopp och en tepåse med örtte. Jag la påsen i koppenoch hällde i vatten. Jag lät det sjuda någon minut innan jag tog ut påsen och slängde den. Jag tog fram socker och la i två sockerbitar och rörde om med en tesked. Jag gick ut i vardagsrummet. Marsvinet nosade runt i soffan. Jag log. Jag ställde tekoppen på bordet och lyfte upp marsvinet igen. Jag såg mig om efter uddans gamla transportbur. Jag hittade den snabbt bakom soffan. Jag tog upp den och öppnade den. Jag la i en handduk och stoppade sedan in marsvinet i den.

-Där får du vara sålänge,sa jag och log. Jag stängde luckan. Vad äter marsvin? Grönsaker. Jag tänkte efter. Fan. Jag har ju inga hemma.



Cruella log och tog emot tidningen. Hon såg först på brevet. Det kom från hennes advokat Mr tort. Hon öppnade det och läste. Det stod att Mr tort ville träffa henne nästa vecka och prata om något viktigt. Hon undrade vad det kunde vara.

-Alonzo..jag ska till min advokat nästa vecka,sa hon och gav honom brevet. Sedan tog hon upp tidningen och började titta igenom den. Det mesta var bara tråkiga artiklar. Hon suckade och bläddrade vidare. Hon fick syn på en annons om en hundgård.

(Skulle hon inte få syn på annonsen hos övervakaren?)

Jag gick fram till kvinnan och svalde. Det blev genast en jobbig och pinsam situation.
- Hej, öh jo.. Jag tror visst jag glömde att sätta in namn och telefonnummer i annonserna, sa jag.
Kvinnan nickade lite och vred blicken mot skärmen igen. Efter några klick tittade hon på mig igen.
- Ja, jag ser det. Jag ber om ursäkt, jag glömde helt bort att fråga, sa hon och flinade. Jag harklade mig för att hon kanske skulle förstå att det var ohyfsat men hon fortsatte att flina brett och retsamt.
- Skulle ni kunna ändra annonserna?, sa jag.
- Ja, men då kommer dom nya ut imorgon, sa kvinnan.
- Det går bra, sa jag. Kvinnan nickade och såg på skärmen igen.
- Namn?, sa hon stelt. Jag svalde.
- Melwin.. Melwin Patricks, sa jag.
Kvinnan nickade igen och började skriva på tangentbordet med sina långa naglar igen.
- Telefonnummer?, sa kvinnan ointresserat.
- Öh.., jag sa mitt telefonnummer och kvinnan skrev ner det.
- Kostar det något?, sa jag.
- Du kan få det gratis, just för att du är du, viskade hon.
Jag nickade, okej, det där var awkward. Jag sa artigt hejdå och gick ut. Puh! Jag hoppades av hela mitt hjärta att jag inte skulle behöva träffa kvinnan igen. Jag tog cykeln och cyklade åter igen tillbaks till skjulet och ställde cykeln mot väggen. Jag fick syn på att alla hundarna var utsläppta i hundgården. Hundgården var en plätt med staket runt, hundarna älskade att vara där, bland träden.

Alonzo nickade och tog brevet. Han antog att det skulle slängas så han vecklade ihop det i handen och tittade på Cruella.
- När skulle ni demonstrera?, sa Alonzo plötligt.

( jo men hon kan se den igen med namn och nummer hos övervakaren)

Jag såg på marsvinet och log empatiskt. Stackarn. Han måste sakna sin ägare och ägaren måste sakna honom. Det kanske var en tant som ägde honom. En virrig gammal tant som glömde honom när hon var inne i en affär och handlade papilliotter till sitt hår. Eller en jättebitchig tonåring med arton kilo smink som "råkade" lämna honom bara för att slippa ta hand om honom mer. Eller en jättesnygg kille som glömde honom när han var ute och joggade med bar överkropp. Jag flinade och såg bilden i huvudet. Fast snart slets jag från mina tankar. Det var säkert ett barn som ägde honom och hade tappat bort honom. Jag tog upp min tekopp och smuttade på tet. Det hade svalnat lite så jag kunde dricka utan att bränna sönder tungan.


Cruella tänkte precis läsa annonsen då hon avbröts av alonzos fråga. Hon glömde snabbt bort annonsen och la ihop tidningen. Hon såg på Alonzo.

-I Eftermiddag,sa hon och log

Jag gick in i skjulet och såg Sven, han satt och läste tidningen fortfarande.
- Jag tänkte dra hem nu.. Jag kommer tillbaks ikväll och släpper in hundarna, sa jag.
- Okej, sa Sven och vek ihop tidningen.
Jag nickade och tog cykeln och cyklade in till stan, först tänkte jag handla lite. Stadens mataffär låg några kvarter in i stan, när jag cyklade förbi tidningen rös jag, tack och log behövde jag inte gå in där igen. Jag cyklade leende förbi och vidare till affären, jag ställde cykeln i ett cykelställ och måste fast den med mitt lås, sen gick jag in. Jag köpte lite råvaror och gick förbi djurmaten, jag suckade besviket.
- Åh Joey vart är du..?, suckade jag tyst.
Jag gick lite ledsamt vidare till godishyllan, jag valde mellan choklad och chips. Plötsligt hörde jag en igenkänd röst.
- Nämen hej!, sa rösten. Jag stelnade till och vände mig långsamt om. Kvinnan från tidningen.. Vad i helvete!
- Hej, sa jag och la ner en chipspåse i korgen.
- Hur är det?, sa kvinnan och tog lite godis.
- Det har väl varit bättre, jag måste gå nu, sa jag.
- Okej, ha det bra, sa kvinnan lite elakt. Jag nickade och gick till kassan.

Alonzo nickade och slängde brevet i papperskorgen.
- Ska jag följa med då eller går ni själv?, sa han och såg på Cruella. När han inte fick något svar tog han fram kattmaten från ett skåp och gick till Cruella.
- Meow är nog hungrig, sa han och log.

Jag drack upp tét på några minuter. Sedan kom jag på att uddan måste gå ut. Jag reste mig upp.
-Uddan!,ropade jag. Uddan reste sig genast ur korgen och kom rusande mot mig. Alla valpar låg och sov. Alla åtta. Jag log. Jag måste komma på namn till alla så småningom,tänkte jag. Jag tog på uddan hennes koppel och tog med mig en plastpåse och la den i fickan. Jag slog en blick mot hundburen där marsvinet var. Jag suckade och gick sedan ut och låste dörren efter mig. Uddan hade bråttom ut,det märktes. Hon drog i kopplet. När vi kom ut så styrde uddan genast sina steg mot parken. Hon älskade att vara där. Det var bara för mig att gå efter. Jag log. Det var sol utomhus. Det tyckte jag om. Uddan försvann in mot en buske när vi var i parken. Hon kissade några gånger,sedan gick vi hemåt igen.



Cruella log mot Meow. Hon tänkte efter om Alonzo skulle få följa med henne eller inte.
-Du kan skjutsa mig,för jag hittar inte,men jag kan gå in själv,sa cruella vänligt.
Hon tog fram en stor kartonbit ur ett skåp och tog sedan fram en svart spritpenna. Hon skrev MÖRDARE och NEJ TILL PÄLS på kartongbiten. Den skulle hon hålla upp på pälsshowen när hon demonstrerade

Jag betalade och packade ner allt i två stora kassar, sen gick jag snabbt ut till cykeln i hopp om att kvinnan inte skulle följa efter, hon var obehaglig på något vis. Jag låste med darriga händer upp låset, sen hängde jag kassarna på handtaget och cyklade iväg, jag cyklade förbi parken och vidare. Min lägenhet låg ungefär 5 minuter med cykel från parken. Eftersom jag inte tjänade så mycket på mitt jobb hade jag inte råd med någon lyx, min lägenhet var en liten etta med balkong och öppen spis. Det var ingenting att skryta om men visst var den mysig. Väggarna var tapetserade med vit färg och små guldiga stjärnor. En vacker dag skulle jag tapetsera om, men inte idag. Jag kom tillsist fram till porten, jag ställde kassarna utanför porten och låste fast cykeln i cykelstället utanför, sen tog jag kassarna och gick in i trapphuset, min lägenhet låg på andra våningen och någon hiss fanns det inte så det var bara att bära upp kassarna. Det gick ovanligt bra, jag ställde ner kassarna och låste upp dörren, sen gick jag in och låste efter mig. Jag tog av mig mina svarta kängor och min svarta jacka, sen tände jag en lampa i köket och började packa upp.

Alonzo nickande. Det var något visst att köra hennes bil, den var dyrt påkostad och väldigt lyxig att köra. Alonzo såg intresserat på Cruella när hon gjorde plakatet.

Så fort vi kom hem och jag hade låst upp dörren så rusade Uddan in. Jag tog av henne kopplet. Hon sprang direkt till korgen där valparna fortfarande låg och sov. Jag log. Hon var en beskyddande mamma. Så sött. Jag tog av mig mina skor och min jacka och gick in i vardagsrummet. Jag såg mot korgen där marsvinet var. Jag bestämde mig för att sätta upp lappar ute på stan för att hitta ägaren till den stackarn. Jag öppnade buren och lyfte ut marsvinet. Jag ställde honom på bordet. Jag tog upp min mobil och tog ett foto på honom. Det blev bra. Jag tog från sidan så att man såg hela honom. Jag log och satte in honom i buren igen. Jag reste mig upp och plockade upp min laptop ur min dataväska som stod i ena hörnet. Jag startade den och förde över bilden på marsvinet till datorn. Jag började skriva på Word.

Hej! jag upphittade en marsvinshane i en buske utanför mitt jobb i morse. Om du känner igen honom så ring mig Rebecca på detta nummer: 072345648

Sedan klistrade jag in bilden på honom. Det såg bra ut. Jag tryckte på skriv ut i tjugo kopior. Min skrivare stod en bit bort på golvet. Den började skriva ut tjugo lappar.



Cruella var snart klar med plakaten. Hon ställde dem vid dörren och gick sedan för att byta om.

När jag äntligen var klar med att packa upp tog jag ett glas mjölk och en chockladbit. Jag släckte lampan efter mig och slog mig ner i soffan, jag satte på tvn och la mig ner i soffan med en filt över mig. På tvn hade ett sport-program kommit på, eftersom jag inte var ett dugg intresserad av sport bytte jag kanal och ett djur-program kom på, jag log. Mycket bättre. Jag drack försiktigt upp mjölken så att jag inte skulle spilla eftersom jag låg ner, sen åt jag upp chokladen och slöt långsamt ögonen, dagen hade varit lång och jobbig så jag förtjänade att få sluta ögonen och vila i någon timme, fast även om jag inte skulle ha förtjänat så hade jag somnat för jag var utmattad. Jag suckade och somnade efter en stund.

Plötsligt ringde det på dörren, det skarpa ljudet ringde i mina öron och jag vaknade med ett ryck.
- Men vad fan.. Vem kan det vara?, sa jag för mig själv.
Jag hade ingen familj kvar, inga vänner, ingenting. Jag svalde och gick fram till dörren. Det kunde vara något bra eller något dåligt, även vad så var jag tvungen att öppna dörren. Jag svalde igen och låste upp låset men hade fortfarande kedjan kvar, när jag tittade i springan så fick jag syn på.. Vad i helvete! Kvinnan från tidningen..
- Oj! Störde jag?, sa hon oroligt och gav mig en orolig blick.
Jag suckade och drog handen genom håret, jag var klar med henne! Vad ville hon mig?
- Öh.. Nej, vad vill du?, sa jag. Jag märkte att det lät stöddigt men jag hade ju inget med henne att göra. Hon är ju nästan läskig.
- Kan jag få komma in en stund?, sa hon och tittade in i lägenheten.
- Öh asså.. Jag väntar besök så det går nog inte.. Tyvärr, sa jag. Okej, där ljög jag men vadå? Jag ville verkligen inte ha in henne i MIN längdenhet.
- Kan inte jag få vara med då?, sa kvinnan.
- Nej! Jag vill att du går nu, röt jag men lugnade snabbt ner mig.
- Jag ber om ursäkt men jag är inte intresserad, sa jag och stängde dörren, jag låste dörren ordentligt och såg till att kedjan var i. Jag gick tillbaks till soffan och satte mig ner. Vem är hon?

Alonzo gick försiktigt fram till plakaten och läste. Cruella hade skrivit aggressiva texter. Jag tror hon skulle protestera på Le Pelt's femte päls-modevisning i stan. Alonzo log, även fast Le Pelt var så uppkaxig och förtjust i miss de vil så vann han själv ändå, se på dom nu, Alonzo var ensam med Cruella som skulle protestera mot hans dumheter. Alonzo log och vände sig om för att se om Cruella var klar, men hon var inte där, plötsligt fick han syn på en stor, blöt fläck på hans mage, satan! Det måste ha varit en spricka i hans älskade mugg. Alonzo rusade förtvivlat till sitt rum, han kunde ju inte skjutsa miss de vil och lukta te! Han öppnade sin garderob och bytte genast kläder.
-

När alla lappar var utskrivna så samlade jag ihop dem.
-Uddan!,ropade jag och uddan kom springande. Jag satte på henne sitt koppel,hon kunde få följa med när jag satte upp lapparna. Jag tog på mig mina skor och min jacka och gick sedan ut med lapparna i ena handen och uddans koppel i den andra. Jag hade lagt ner en tejprulle i jackfickan för att hänga upp lapparna med. Jag öppnade dörren och gick ut. Jag låste efter mig. Uddan var ivrig att få komma ut. Hon rusade genast mot parken.
-Nej Uddan,inte idag,sa jag och drog i henne. Hon stannade. Jag började hänga upp lappar lite överallt. På träd,lyktstolpar,på mataffärerns dörr,banken, leksaksaffären. Överallt. När jag var klar så gick jag hemåt med uddan. Jag hoppades att någon skulle höra av sig. Det var synd om den lilla stackaren utan ägare.


Cruella tog på sig en vit klänning med svarta knappar,hon satte upp håret i en stram,välkammad,stor knut på huvudet,sedan sminkade hon sig så hon såg vänlig ut. Hon såg sig i spegeln och var rätt nöjd. Hon gick sedan ut i hallen och tog på sig sina skor och sin kappa. Hon tog upp plakaten och log. Hon skulle protestera mot Jean-Pierre Le pelt. Hennes föredetta kompanjon. Le pelt hade hjälpt henne att själa 102 dalmatinervalpar till hans ateljé för att göra hennes drömpäls. Cruella skakade av sig tanken. Hon ville aldig jobba med le pelt igen. Hon öppnade porten och gick ut till sin bil. Hon väntade på Alonzo.