Malfoy och Granger

MEGA BRA!

BRA! STtackars, stackars Hermione!

Kapitel 14

Hermione

Jag kollade ner i stengolvet. Jag kände mig så dum. Draco hade tydligen gått vidare, men det hade inte jag gjort, och det var jag som hade gjort slut.
"Hermione, du borde inte bry dig om honom, han är dum om han väljer Pansy före dig," sa Harry och satte sig bredvid mig.
Jag kollade på Harry.
"Han har gått vidare, det har ju bara gått några dagar. Han gillade nog aldrig mig," svarade jag.
Jag kunde knappt prata för att jag grät så mycket.
"Jo, han älskar dig Hermione," sa Ron.
Jag kollade förvånat på honom som fortfarande stod bakom mig.
Ron satte sig också bredvid mig.
"Jag tycker att det han gjorde nyss var dåligt gjort, och jag är inte direkt förtjust i Ma...Draco, så jag tänker inte försvara honom. Men jag märker att han verkligen älskade dig, älskar dig. Dessutom så verkade du väldigt lycklig tillsammans med honom. Han har inte kommit över dig, det lovar jag," fortsatte han och log ett svagt leende.
"Men, men han... Varför kysste han henne i så fall?" frågade jag.
"Jag vet inte, han kanske inte gjorde det. Det kanske var Pansy som kysste han fast han inte ville, eller så kanske han är så ledsen för att du... så han gör dumma saker," svarade Ron och kollade fundersamt ner i golvet.
"Lyssna, Hermione, jag håller med Ron. Det enda vi vill är att du ska vara lycklig, och vi har aldrig sett dig så lycklig sen när du var tillsammans med honom, vi har aldrig sett honom så lycklig som när han var tillsammans med dig. Så han är nog lika ledsen som dig," sa Harry.
Jag kramade om dem, de betydde väldigt mycket för mig.

Nästa dag

På lördagen så hade allt som Ron och Harry sagt åkt helt ur mitt huvud. Jag var så ledsen och arg på Draco.
Jag tänkte spendera hela dagen i biblioteket, där brukar inte direkt Draco vara.
Men då tänkte jag fel. Draco var där för att träffa mig.
"Hermione," sa en röst bakom mig när jag stod och kollade på en dammig bok.
Jag fick gåshud och ville bara försvinna på en gång.
Jag vände mig inte om utan kollade fortfarande på bokens framsida.
"Kan vi prata?" fortsatte Draco.
Jag suckade och vände mig om.
"Jag har ingen lust att prata med dig," svarade jag surt och började leta i en annan hylla.
Draco följde efter mig.
"Men snälla, jag vill förklara. Det som hände igår var..."
"...helt normalt," fyllde jag i. "Vi har gjort slut, det finns ingen mening att stå och förklara något sånt,"
"Men jag såg att du blev ledsen," sa Draco.
"Jag var INTE ledsen, och om jag vore det så skulle det inte vara för det," ljög jag.
"Men ja..." började Draco.
"Nej, inga men. Jag tycker du ska gå tillbaka till Pansy. Hon saknar nog sin gullis," sa jag och det gjorde ont inuti mig att säga det.
"Jag är inte kär i henne, hon bara..."
"...och ändå hånglar du med henne," avbröt jag igen.
"Det är därför jag vill förklara," sa han.
"Nej," min röst darrade, "det var jag som gjorde slut, du behöver inte förklara något för mig,"
Draco tittade på mig med ledsna ögon. En tår åkte fort ner för hans kind. Han nickade och gick därifrån.
Jag ville genast springa efter honom, men jag lät bli.
Jag gör alltid bara saker värre.

mer tack

Sååååäåååååååååååå JÄTTEMEGABRA SKRIVIT

Superbra kapitel!

sååå sjukt bra!! längtar till nästa del!

Jag vet att jag skriver väldigt mycket i Hermione's perspektiv, men det är lättare att skriva i hennes perspektiv av någon anledning, så det blir mest med henne även fast det lät i handlingen som att det skulle handla mest om Draco.
---
Kapitel 15

Hermione

En halvtimme efter att Draco lämnat biblioteket gick jag också för att äta lunch.
Jag satte mig bredvid Ron och mittemot Harry och tog för mig lite kyckling.
Jag tittade surt mot Slytherinbordet där Pansy nästan satt i famnen på Draco.
"Ron, lägg armen om mina axlar," sa jag tyst.
"Va?" sa Ron med mat i munnen.
"Lägg armen om mina axlar," upprepade jag.
"Det är ingen bra idé," sa Ron och blev lite röd om kinderna.
"Gör det, Draco tittar ju hit nu," sa jag argt men fortfarande så tyst så att ingen annan kunde höra.
"Okej, okej," sa Ron och la försiktigt sin arm runt mina axlar.
Draco kollade surt på oss och gick fort ut ur Stora salen.
Pansy klev upp och sprang ikapp Draco.
"Kan jag ta bort armen nu?" frågade Ron.
Jag nickade.
"Var det där nödvändigt?" frågade Harry.
Jag tuggade på maten och kollade fundersamt på honom.
"Ja, jag ville se hur han reagerade," svarade jag.
"Nu såg du ju att han blev avundsjuk, så sluta fjanta runt nu, du borde prata med honom," sa Harry.
"Jag..." började jag säga när ett brev landade på min tallrik.
Jag kollade upp på den gråa ugglan som flög omkring ovanför oss, jag kände inte igen den.
Jag tog upp brevet och kollade på det. Sen öppnade jag kuvertet och läste brevet.
"Jag vet att du inte vill veta av mig, och jag förstår det. Men kom till förbjudna skogen imorgon vid midnatt, jag ber dig.
/D.M"

Bra!

Mer!