Ondskan går i arv

VA?! Du skrev aldrig, jag skrev alltid.

EDIT:Ursäkta om jag lät otrevlig jag höll bara på med att skriva ett inlägg på en annan tråd så jag hade lite bråttom...

Nej det var jag som skrev den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Ja,det var emmawatson1 som skrev det. Men det är vanligt att använda det " ordspråket" ( typ)
Har ni aldrig hört det? (Förlåt om jag lät otrevlig,menar det inte)

Jo jag vet det (Att det är ett vanligt ordspråk alltså) men jag har sett nån på mugglis skriva (och jag tror att det var Roger Davies) "Den som väntar på något gott väntar alltid för länge".

Okej illusionofcool.

Jag har skrivit det. Kan ha varit jag

Hej alla! Jag känner mig som världens mest värdelösa författare, så här lång tid ska det inte ta när jag faktiskt har tid att skriva! Hur som helst, här kommer nästa kapitel. Jag gjorde det lite längre än jag brukar för att ni har fått väntat så länge.

Kapitel 7

Harry stod i köket och lagade korv med potatismos. En knivs rytmiska dunkanden vilka delade potatisbitar vävdes ihop med fräsandet från stekpannan, skrikandet från Lily som precis skulle till att äta och med ropen och skrattet från James som susade runt på sin leksakskvast i trädgården med Albus springande bakom sig så gott han förmådde på sina korta ben, väl gömda för mugglare. En knackning på fönstret avbröt honom plötsligt och han gick fram och öppnade. Som han hade trott var det en uggla, men han kände inte igen den. Ron och Hermione hade skaffat en ny eller något.

Efter att han hade läst brevet dunkade hans hjärta lite fortare. Han gick till Ginny och bad henne läsa det. När hon var färdig såg hon lite fundersam ut.
-Oj, det var ju inte bra. Om det är som Hagrid tror alltså. Men det låter ju ganska otroligt. Jag menar, när skulle Du-vet-vem skaffat ett barn? Och med vem?

Harry instämde, hon hade lyckats formulera vad han tyckte väldigt bra.
-Ja, sade han, det låter ju ganska otroligt. Jag tror inte att Hagrid behöver vara orolig. Jag tror jag svarar att han kan vara lugn. Han hejdade sig och insåg att korvarna behövde vändas, och bad Ginny formulera ett svar. Det gick tämligen fort och snart syntes Erda bara som en liten prick på den forfarande ljusblå himlen.

---

-Förstaårselever hitåt, förstaårselever hit! Charlie Weasley stod på tågperrongen och ropade in alla. Durrabel kom ut sist och ställde sig längst bak i kön. Hon verkade tämligen oberörd av att ingen hade sitta med henne på tåget, hon hade samma gamla kyliga sätt som vanligt. I grupp började de gå ner mot båtarna. Durrabel gick sist, de andra barnen verkade ta avstånd från henne. Ingen hade ju velat sitta med henne på tåget, och de hade nästan ryggat tillbaka när de såg henne. Som om de kände igen henne. Och var rädda för henne.

-Bonneville, Durrabel, ropade McConagall högt efter att sorteringshatten hade sjungit sin sedvanliga sång för eleverna som i vanlig ordning hade sett lite rädda.

När Durrabel gick fram ryggade alla elever tillbaka. Ett lågt mummel av röster hördes och alla tittade både intensivt och spänt. Durrabel fortsatte framåt, hon verkade inte bry sig så mycket, hon satte sig på stolen och fick hatten över öronen.
-Hmmm, sade den. Det finns många viljor. Du vill bli stor. Du vill visa att du duger till något. Du bryr dig inte om andra. Du kör ditt eget lopp.

-Hmmm, det är ett svårt val. Men jag tror att det blir… SLYTHERIN!

Durrabel gick på ostadiga ben fram till bordet. Inga applåder hördes, inte från slytherinbordet och inte ens från lärarna. Durrabel verkade inte riktigt vara helt nöjd, det började finnas något tungt i hennes steg och något nästan mordiskt i hennes isblåa blick. När hon kom fram till bordet och klev över bänken för att sätta sig på det luggslitna träet, flyttade de personer som såg ut att bli hennes bordskamrater åt sidan och personerna mittemot flyttade också isär.
-Vadå då? undrade Durrabel vresigt.

De andra satt tysta som små möss och Durrabel undrade en gång till:
-Har ni svårt för mig eller?

En äldre pojke sa:
-Du ser ju ut som han!
-Vem han?
-Han som, Du-vet-vem kallades han. Han var en stor och jätteond trollkarl men han dog för elva år sen. Men min mamma har berättat om honom. Han såg ut som… du.
-Vadå som jag. Jag är väl inte ond? Eller är jag det måhända?
-Nej men…

Pojken avslutade inte meningen förrän Hagrid reste sig upp från sin stora stol och inledde välkomsttalet. Det bestod som på Dumbledores tid av inte mer än några få ord innan han välkomnade dem att hugga in.

När Durrabel såg alla mat som dök från till synes ingenstans blev hennes ögon stora, och hon verkade för ett litet tag glömma bort att ingen annan varken satt eller pratade med henne. Skratten och det högljudda mummel som alltid uppstår när många personer pratar fyllde salen och de flesta var glada och uppslutna. Alla utom Durrabel som hade börjat tänka igen på att ingen verkade vilja vara med henne och att en elev hade påstått att hon var dotter till någon Du-vet-vem.
-Men jag kan väl inte vara ond eller något, tänkte hon. Jag är väl inte konstig. Eller är jag det? fortsatte hennes tankar medan hon tog en liten bit sirapstårta och lade upp den på sin efterättstallrik tillsammans med en skopa vit vaniljglass.
-Jag kanske är mer än en vanlig häxa? Jag kanske är dotter till honom. Men det vill jag ju inte vara! Jag vill bara vara en häxa och få träffa andra häxor och trollkarlar och få kompisar som också är som jag. Men tycker dem ju inte om mig, ingen ville ju sitta med mig. Eller?

Tankarna upptog hennes tid och hon märkte knappt att hon hade ätit av sirapstårtan innan hon tittade ner på tallriken och insåg att den var tom på sånär lite smält glass i kanten och några smulor från pajskalet. Hon skulle precis ta lite pudding, den såg lockande ut, då maten olyckligtvis försvann och Hagrid reste sig upp igen för att dra igenom alla regler.

-... Slutligtvis, har vaktmästaren Filch ombett mig att berätta att den förbjudna skogen, nedanför slottet är förbjudet område för alla, precis som vanligt. Och i år finns det måhända lite extra skäl, sade han med en blinkning på ögat. Alla produkter från Weasleys Vassa Varor är också bannade. En helt utförlig lista finns att återfinna på hans kontor.

-Det var nog allt. Ert bagage har som vanligt förts upp, eller ner för den delen, till sovsalarna. Era sängar väntar på er, och jag tror nog att vi alla väntar på dem, så förstaårselever, följ med era prefekter till era sovsalar. Alla andra hittar själva. Hoppas jag.

Det blev ett väldigt skrapande i salen när över tvåhundra elever skulle ta sig ut, men Durrabel kom helskinnad genom trängseln och började på ett, som de andra såg till, gå efter Slytherins prefekt, en sjätteårselev med kort ljust hår, ner till fängelsehålorna.

-Det här har varit den bästa dagen i mitt liv, tänkte Durrabel där hon låg bakom de giftgröna förhängena i sovsalen som lyste svagt i just grönt, på behörigt avstånd från de andra eleverna som låg vända från henne och som hade sina saker på andra sidan sina sängar allihopa.
-Och den värsta.

Nästa vecka har jag sportlov och då är jag och åker skidor söndag-söndag. Ska försöka få upp på lördag, men det får vi se, man måste ju packa också o.s.v. . När jag kommer hem ska jag försöka få ut ett under veckan.

Ses (förhoppningsvis) snart!

Suuuuuperbraaaa!!!

Braaa!!!! Så du har sportlov nästa vecka? Jag har det denna veckan.

Ja, jag har sportlov nästa vecka. Jag bor i Örebro. Bor du i Göteborg måhända eller runt där omkring? Där har man vecka 7, jag bodde där förut.